1089 Loo-Loofs 1090 till en biografi öfver Széchenyi (tysk öfv. 1875). - 2. E l era er L., ungersk grefve, f. 23 aug. 1863, var en- tid österrikisk-ungersk diplomat cch förmäldes 22 mars 1900 med kronprins Rudolfs änka, Stephanie, dotter till Leopold JI af Belgien. Han är modlem af ungerska öfverhuset samt kejserlig-kunglig kammarherre, (V. S-g.) Loo [la], kungligt lustslott. Se Apeldoorn. Loo, van, VanLool. Vanloo [fannlå], holländsk-fransk målarsläkt. 1. J a k o b v. L., son af målaren Jan v. L., f. omkr. 1614 i Sluis, d. 1670 i Paris, var bevisligen verksam i Amsterdam 1642 -62, eller under sin bästa tid, men flyttade sedan till Paris, där han blef medlem af konstakademien 1663. Af hans arbeten finnis 2 ''regentstycken" i Haarlems museum af 1658 och 1659, hvilka påminna om van der Helst och äfven röja lust för Rcmbrandts klärobskyr. I Köpenhamns galleri finnes af honom En korallfabrik, i Petersburgs Eremitage flera genrebilder med galanta ämnen. För öfrigt målade han äfven bilder med fantasiämnen, såsom Diana med nymfer (1648, i Berlin; en annan framställning af samma ämne i Braunschweig), Utdelning af lifsmedel, allegorisk framställning (1657, i Amsterdams Rijksmuseum) m fl. - 2. Louis v. L., f. 1640 (1641) i Holland, d. 1712 i Frankrike, var en föga betydande målare, men han hade två söner (se nedan 3 och 6), hvilka skaffade namnet berömmelse inom den franska konsten. Den äldre af dessa, 3. Jean Baptist e v. L., f. 1684 i Aix (i Provence), d. därstädes 1745, studerade under sin fader, men fullkomnade sig genom resor i sc'dra Frankrike och Italien, uppträdde 1719 i Paris och intogs där 1731 i konstakademien, men återvände 1735 till Provence och vistades i England 1738-42. Han målade alla slags ämnen, men var särskildt omtyckt som porträttmålare och berömdes för den fina och friska tonen i sin karnation. Ett porträtt af Ludvig XV som ung i helfigur tillskrifves honom på flera håll, såsom i Darmstadt och Dresden (i Stockholm åter Louis Michel v. L.). Af hans taflor finnas i Louvre hans receptionsstycke i akademien, Diana och Endymion, samt Instiftandet af Helgeandsorden af Henrik III år 1578, i Petersburgs Eremitage Galateas triumf. -- 4. Louis Michel v. L., den föregåendes äldste son, f. 1707 i Toulon, d. 1771 i Paris, blef 1733 ledamot af akademien i Paris, kallades 1736 till Madrid, blef 1751 direktör för Academia de San Fernando och vann särskild berömmelse som hof-målare hos konung Filip V af Spanien. Han återvände 1752 till Paris. Flera porträtt af hans hand finnas i Louvre. I Madrid finnas hans flesta taflor, främst bland dem en porträttgrupp af kungl. familjen, i Louvre Artollon förföljande Dafne. - 5. Amédée Philippe v. L., den förres broder, f. 1718 i Turin, d. 1795, lärjunge af sin fader och af sin farbroder, Charles André (se nedan 6), blef ledamot af konstakademien i Paris 1747 och konung Fredrik II:s hofmålare i Berlin 1751, men återvände till Paris 1769. Hans arbeten finnas mest i Berlin, Potsdam och Sans-souci. t. ex. takmålningen i Berlins universitets aula. Han utförde åtskilliga porträtt af Fredrik och hans hof-folk. - 6. Charles André v. L., vanligen kallad C a r l e, yngre broder till L. 3, den mest Tryckt den 16,'i 12 berömde mästaren i släkten, f. 1705 i Nizza, d. 1765 i Paris, var lärjunge af sin broder, hvilken han som gosse åtföljde till Rom, där han hade till lärare först B. Luti, sedan bildhuggaren Pierre Le Gros. Efter dennes död, 1719, återvände han till Paris, där han studerade i akademien och 1724 fick stora romerska priset, hvarpå han återvände till Rom och lefde där som en firad konstnär till sitt 30:e år. Då slog l han sig ned i Paris, ' blef 1735 ledamot och 1763 direktör i akademien samt 1762 "premier peintre du roi". Han åtnjöt stort anseende, var öfverho-pad med arbete samt målade i alla arter och med alla slags framställningssätt. Men hans stil betecknas som ett glatt skönmåleri utan originalitet och inre lif, oaktadt man icke kan frånkänna honom färdighet och lätthet. I Louvre finnas hans receptionsstycke, Apollon och Marsyas, vidare Marias och Josefs bröllop, /Eneas bär Ankises ut ur 'Tröja, Hvila under jakten (1737) och Porträtt af Maria Lesz-czynska, drottning af Frankrike (1747). Sveriges Nationalmuseum eger af honom En flodgud och En flodgudinna, beställda af öfverintendenten Hårle-man som dekorationsbilder för Stockholms slott, utställda i Paris på salongen 1741. Arbeten af honom ses äfven i Petersburgs Eremitage och i Berlins k. slott. - 7. JulesCésarDenis v. L., den föregåendes son och lärjunge, f. 1743 i Paris, d. där 1821, studerade en längre tid uti Italien, blef 1784 ledamot af akademien i Paris. Han var landskapsmålare, "skicklig, men kall", och sträfvade att likna Claude Lorrain. Hans arbeten äro tämligen sällsynta. C. R. N.* Lood [låd!, höll., lod, = Vs2 af det gamla holländska skålpundet (pond); numera - 10 gr. Looe [lo'], hamnstad i engelska grefsk. Corn-wall, på ömse sidor om floden L., i ett af omgif-vande höjder så skyddadt läge, att myrten, pelar-gonium, fuchsia m. fl. växter blomma ute året om. 2,548 inv. (1901). Fiske, export af spannmål och granit. J. F. N. Loof [lafl, ett förr i östersjöprovinserna brukligt spannmålsmått, i Estland 42,373 liter, i Kurland och Livland 68.ses 1. Loofs Flåfs], Friedrich, tysk evangelisk teolog, en af samtidens främste forskare på do^mhisto-riens och symbolikens område, föddes 1858 i Hil-desheim, blef 1886 professor i kyrkohistoria i Leipzig och 1888 i Halle samt 1910 gehcimer konsistorialrat. L. har säte i Preussens "Spruch-kollegium fiir kirchliche lehrangelegenheiten" och deltog som sådan i den bekanta "Lätteriproces-sen" mot Köln-pastorn Jatho 1911. Bland L:s utsrifna arbeten må nämnas Leontius von Byzanz (1887), Leilfaden zum studium der dogmenge-schichte (1889; 4:e uppl. 19C6), Grundlinien dei kirchengeschichte (1901; 2:a uppl. 1910), Symbolik 16 b. 35