1097 Lopez-Lop-nor 1098 Lopez [lå^eth], José Hilario, president i republiken Nya Granada 1849-53. Se Colombia, sp. 559. Lcpez de Ayala [lå'peth de ajfilaj. 1. Ade1ardo L. Se Ayala. - 2. Pedro L. Se Ayala. Lapez de Mendoza [lå'peth de mendå'tha], Frey Inigo. Se Mendoza, Frey I. L. de. Lopez de Recalde [lå'peth], Iñigo Se Jesuitorden, sp. 1385. Lopez de Zárate [lå'peth de thara'te], Francisco, spansk skald, f. omkr. 1580 i Logroiio, d. 1658 i Madrid, var en tapper krigsman och en tin hofman, som skref "rimas amorösas y heroicas, funebres y sacras" på rent språk och i elegant form. L:s V arias poesias utkoramo 1619 och Obras rarias 1651. Sonetten A la rosa väckte samtidens beundran, och tragedien Hercules Furente är ej utan förtjänst. Kivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles" bd 35 och 42 upptaga några arbeten af L., som vunnit plats äfven i Spanska akad:s "Gatålogo de autoridades de la lengua". Ad. H-n. Lopez Garcia [lå;peth garthi'a], Bernardo, spansk skald, f. 1840 i Jaén, d. 1870 i Madrid, väckte hänförelse genom sina eldande politiska tal i demokratisk anda och genom sin lyrik, som flödade af djärfva bilder i ett välljudande språk, som i synnerhet framträdde i hans religiösa, fri-hetsälskande och fosterländska dikter, af hvilka särskildt böra nämnas Öda d Asia, Polonia, El Medilerrdneo, Apio Herdonio, El dos de May o och La fe y la razon. Som medarbetare i "El eco del pais" gjorde sig L. en tid mycket bemärkt. L:s Poesias utkommo 1867 och 1880. Ad. II-n. Lopez-Gonsalvi, udde. Se Lopez, sp. 1096. Lopezviken l"lå'peth-]. Se Lopez, sp. 1096. Lopez y Dominguez [lå'pcth i dåmi'ngeth], José. Se Dominguez, J. L. y. Lopez y Pla'nes flå'peth i-]. 1. Vi c en t e L., argentinsk skald, f. 1784 i Buenos Aires. d. 1856, blef 1827 republikens president, sedan han förut spelat en stor politisk roll för Argentinas oafhänsfi^het, president i Högsta domstolen 1852 och slutligen guvernör i prov. Buenos Aires. L. har blifvit mest känd som författare af nationalsången, Himno nacional argentino, som eldade folket till entusiasm för patriotismens sak. - 2. Vicente Fidal L., argentinsk författare, f. omkr. 1820. professor i juridik och en tid minister. L. nödipdes emellertid af politiska skäl gå i landsaVkt till Chile, där han blef rechktör nf "Ravista de Valparaiso" 1842. L. har utgifvit flera historiska och litterära arbeta, af hvilka Historia de la rewWica Arnentina (ISS0)1) blifvit mycket berömd och den historiska romanen La noria del It er ej e vunnit s+or popularitet. l-2. Ad. II-n. LonHo.etus, 200?. Se T o f s ö r n s l ä k t e t. Lophi'odon, paleont., ett utdödt däggdjurssläkte, tillhörande de opartåiga hofdiuren, hvars många arter und^r den äldsta tertiärtiden (eccenperioden) bebodde Europa. De bakre kindtänderna äro försedda med hvard°ra två snedt gåonde tväråsar; de främre kindtänderna äro enklare än de bakre; kindtändernas antal i öfverkäken å hvardera sidan är sex. I öfrigt ansluta sig Lophiodonarterna, hvilkas storlek växlade emellan ett svins och en noshörnings, bland nu lefvande djur närmast till tapiren. L-e. Lophi'omys, zool., ett gnagarsläkte, som är representanten för en särskild grupp inom råttfamil-jen. Stortån är motsättlig, nyckelbenet ofullständigt, och den senhinna, som bekläder tinningmuskeln, är förbenad, så att tinninggropen betäc-kes af ett benhvalf. Svansen är ungefär lika lång som kroppen och liksom denna täckt med långt hår, som på ryggen blir 7 cm. långt och bildar ett slags man. Äfven sidorna äro försedda med långt hår, hvilket skiljes från manen genom en fåra, i hvars botten finnas korta, grönaktiga borst. Den äldsta kända arten (L. imhausii), som till storleken står mellan en kanin och ett marsvin, har anträffats i nordöstra Afrika; den lefver i träd. L-e. Löphlus piscatörius, zool. Se Mar-ulk. Lophobra'nchii, zool. Se Tofsgälade fiskar. Lophocomi [låfå;kåmi; af grek. lo'jos, tofs, och kofme, hår], t o f s h å r i g a. Se H u d, sp. 1199. LophodeYmium, bot., svampsläkte af ordn. HysteriinecB bland askomyceterna. Fruktkropparna äro långsträckta, svarta och försedda med en längdspricka. Flera hithörande arter åstadkomma farliga växtsjukdomar genom att förorsaka bladens förtidiga affallande. L. Pinastri, som lefver på tallens barr, hvilka dödas och blifva bruna, är orsaken till s. k. skytte, en af detta träds mest fördärfliga sjukdomar; unga tallplantor i plantskolor dödas ofta i stor mängd af svampen. En liknande sjukdom på gran förorsakas af L. Abietis. G. L--m. Lophohelia, zool. Se Cœlenterata, sp. 490. Lophophorus impeyanus, zool. Se Glansfasanen. Lophorhina superba, zool. Se Kragparadisfågeln. Lophornis ornata, zool. Se Kolibrierna, sp. 535, med fig. Lophortyx californicus, zool. Se Tofsvakteln. Lophospermum, bot. Se Maurandia. Lophura, zool. Se Agamidæ, sp. 322. Lophyrus, zool. Se Barrsteklar och Sågsteklar. Lop-nor (af mong. nor, sjö; hvad lop betyder, är osäkert), riktigare än Lob-nor. Tarimflodens mynningssjö i Öst-Turkestan, 800 m. ö. h. Kinesiska källor från omkr. 1,500 år tillbaka tala om Tarims utlopp i en sjö, vid hvars stränder lågo blomstrande städer, bildande ett helt konungarike, Lôu-lan. Przjevalskij, den förste utforskaren af Tarimbäckenet, ansåg sig 1876 ha återfunnit Lop-nor i den omkr. 100 km. långa, 21 km. breda, grunda sötvattenssjön Karakoschun, men v. Richthofen bevisade, att L. såsom ökensjö utan aflopp måste ha salt vatten, och påvisade med stöd af kinesiska kartor, att Przjevalskijs sjö låg omkr. en breddgrad sydligare än den gamla kinesiska Lop-nor, hvadan denna måste ha ändrat läge. Under sina forskningsresor i dessa trakter fann Sven Hedin, att så var förhållandet samt att en hel serie sjöar ligger i nedre Tarimbäckenet. Orsaken till lägeförändringen är vindens starka