Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lopplummer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1109
Lord steward-Lorentz
1110
i öfverhusets förhandlingar, äfven då
dessa äro af allmän politisk natur. Lönen
är 6,000 pd st. {108,000 kr.).
V.S-g.
Lord steward [lå’d stjö’od], eng., rikshofmästare,
kallas innehafvaren af ett bland de högsta engelska
hofämbetena. Dess innehafvare, alltid en peer och
medlem af Privy council, växlar med ministärerna och
var till 1782 medlem af kabinettet. Till the lord
steward’s department höra hofhållningens finanser,
uppsikten öfver hofbetjänte m. m. Liksom lord steward
småningom öfvertog större delen af de funktioner, som
under medeltiden tillkommo en annan hög hof ämbetsman,
lord high steward (se d. o.), så ha i sin tur hans
egna funktioner som hofförvaltningens chef småningom
öfvergått till en af ministärväxlingarna oberoende
hof ämbetsman, the master of the household. Sista
återstoden af den domsrätt lord steward utöfvade
vid ett par särskilda hofdomstolar upphörde 1849.
V. S-g.
Lord warden [lå’d wå’dn], eg. Lord w a r-den of the
C i n q u e ports, eng. Se Cin-queports.
Lore [lå’o], eng., eg. lära, sedermera saga
o. d. Vanlig är sammansättningen folklore (se d. o.).
Loreburn flå;ribön], lord, engelsk jurist och
politiker. Se Reid.
Loredano [låredänå], patricisk familj i Vene-zia,
af hvilken följande medlemmar gjort sig mest
bemärkta. 1. L e o n a r d o L., f. 1438, d. 1521,
blef doge 1501. Under hans tid ledo vene-zianerna
mot Ludvig XII af Frankrike nederlaget vid
Agnadello (1509) och inrättades statsinkvisitionen
1. tremannarådet (jfr Venezia). - 2. P i et ro
L., f. 1481, d. 1570, blef doge 1567, vid 86 års
ålder. Hans regering var fylld af strider med påfven
Pius V angående dennes befogenhet i förhållande
till dogen och den venezianska republiken.
J- C.
Lorelei [lå’r-] 1. L u r l e i (af mhty. lur,
spejande, och lei, klippa), en för sitt eko berömd,
132 m. hög klippa i floden Rhen på högra stranden,
mellan S:t Goar och Oberwesel. En järnvägstunnel
går sedan 1861 genom klippan. Sagan vet att förtälja
om sjöjungfrun L., som håller till uppe på klippan
samt med sin trolska, berusande sång drager till
sig sjöfarande och fiskare, så att de råka in
i strömhvirflarna vid klippans fot. stranda och
omkomma. Denna sägen skapades af Clemens Brentano
i en ballad omkr. 1800 på grundval af sparsamma
sagomotiv. Bland senare skalder, som upptagit motivet,
märkas Heine (öfv. af V. Rydberg), Eichendorff,
Geibel och J. Wolff. Se Seeliger, "Die Loreleysage
in dichtung und musik" (1898).
Lorelei |"lå’r-], astron., en af småplaneterna.
Lorensberg, landeri och utvärdshus vid Göteborg,
har sitt namn efter handlanden Lorens Pettersson,
som 1771 var landeriets innehafvare. År 1823 hade
dennes arfvingar låtit stället gå till auktion, men
staden begagnade sig af sin lösningsrätt och upplät
landeriet till en vinhandlare med skyldighet för
denne "att hålla parken och trädgården till hända för
stadens bättre invånares begagnande till promenad",
hvarjämte honom ålåge "att inrätta ett för samma
allmänhet afsedt värdshus, förestådt af skicklig
traktör". Efter honom
innehades landeriet af traktören Winberg och
kallades under 1830-talet Winbergs plantag e,
men återtog senare sitt namn L.; musikdirektören
Frans Cabré inköpte landeriet 1840. Under hans
tid uppfördes här en sommarteater, numera ombyggd
till Göteborgs folkteater, och det infördes en del
tivolinöjen. karusell, danspaviljong, m. m. 1864
nedbrann restaurationsbyggnaden, och 1867 uppbyggdes
en ny ståtlig sådan, hvarjämte parken omordnades, 1869
upprestes där af Göta Par Brikoll en af Molin mejslad
byst af Göteborgsskalden J. A. Wadman. 1884 begagnade
sig åter staden af sin lösningsrätt (för 200,000 kr.,
under det att landeriet 60 år tidigare tingat en summa
motsvarande endast 10,000 kr.). Det är emellertid
fortfarande uthyrdt som elegant värdshuslokal,
hvarjämte en del olika nöjen här anordnas under
sommarmånaderna. I följd af stadens utvidgning har
nu L. så kringbyggts, att det knappast längre gör
skäl för namnet "utvärdshus". K. W-g.
Lorénska fonden för befrämjande af
socialvetenskaper. Viktor Edvard Loren, f. 30
okt. 1857 i örgryte vid Göteborg, d. l dec. 1885,
student i Uppsala 1876, egnade sig med förkärlek
åt socialvetenskapliga studier. Då han, lidande
af obotlig bröstsjukdom, ej kunde få personligen
arbeta i sina älsklingsvetenskapers tjänst, beslöt
han (redan 1882) att testamentariskt egna sin
förmögenhet åt deras främjande. Genom testamente,
upprättadt 29 nov. 1885, öfverlämnade han nästan
hela sin kvarlåten-skap (omkr. 150,000 kr.) åt fem
namngifna personer med uppdrag att som för ingen
ansvarig styrelse, hvilken vid uppkommande ledighet
skulle komplettera sig själf, använda medlen i
nyssnämnda syfte. Icke blott räntor, utan äfven
själfva kapitalet borde förbrukas inom en tid af
högst 50 - enligt muntliga uttalanden af testator dock
"hellre 15 än 50" - år. Muntligen hade testator ock
uttalat, att en del af medlen borde användas till
inköp af socialvetenskaplig litteratur, som genom
något offentligt bibliotek blef ve för studieändamål
tillgänglig. Redan 1897 öfverlämnades som gåfva
till riksdagens bibliotek största delen af det då
omkr. 5,000 n:r omfattande "Lorénska biblioteket";
återstoden har senare lämnats hufvudsakligen till
Stockholms högskola. Med understöd af fonden ha
af omkr. 30 personer gjorts specialundersökningar,
utgifvits arbeten, hållits föreläsningar, företagits
utländska studieresor o. s. v., och 1890-99
publicerades en serie "Skrifter utgifna af Lorénska
stiftelsen", 17 nummer, af socialvetenskapligt eller
statistiskt innehåll.
Lorentz, Anders, målare, d. 1692, egnade sis:
vid midten af 1600-talet åt "kon+erfe]ar-yrket",
tog 1662 tjänst hos Klas Tott i Paris, kom
snart därefter till Stockholm och blef mästare i
målarämbetet. För Tott utförde han bl. a. flera
porträtt, var äfven sysselsatt för hofvets räkning
och synes varit allmänt ansedd. Flera taflor af
hans hand (Maria med barnet. Nattvarden, Syndafallet
m. fl.) förvarades fordom i Kungsholms och Johannes’
kyrkor i Stockholm. Ett prydligt epi-tafium öfver
honom med hustru och barn fanns uppsatt i Klara
kyrka där, men förgicks förmodligen i den stora
branden 1753. -rn.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
