1109 Lord steward-Lorentz 1110 i öfverhusets förhandlingar, äfven då dessa äro af allmän politisk natur. Lönen är 6,000 pd st. {108,000 kr.). V.S-g. Lord steward [lå'd stjö'od], eng., rikshofmästare, kallas innehafvaren af ett bland de högsta engelska hofämbetena. Dess innehafvare, alltid en peer och medlem af Privy council, växlar med ministärerna och var till 1782 medlem af kabinettet. Till the lord steward's department höra hofhållningens finanser, uppsikten öfver hofbetjänte m. m. Liksom lord steward småningom öfvertog större delen af de funktioner, som under medeltiden tillkommo en annan hög hof ämbetsman, lord high steward (se d. o.), så ha i sin tur hans egna funktioner som hofförvaltningens chef småningom öfvergått till en af ministärväxlingarna oberoende hof ämbetsman, the master of the household. Sista återstoden af den domsrätt lord steward utöfvade vid ett par särskilda hofdomstolar upphörde 1849. V. S-g. Lord warden [lå'd wå'dn], eg. Lord w a r-den of the C i n q u e ports, eng. Se Cin-queports. Lore [lå'o], eng., eg. lära, sedermera saga o. d. Vanlig är sammansättningen folklore (se d. o.). Loreburn flå;ribön], lord, engelsk jurist och politiker. Se Reid. Loredano [låredänå], patricisk familj i Vene-zia, af hvilken följande medlemmar gjort sig mest bemärkta. 1. L e o n a r d o L., f. 1438, d. 1521, blef doge 1501. Under hans tid ledo vene-zianerna mot Ludvig XII af Frankrike nederlaget vid Agnadello (1509) och inrättades statsinkvisitionen 1. tremannarådet (jfr Venezia). - 2. P i et ro L., f. 1481, d. 1570, blef doge 1567, vid 86 års ålder. Hans regering var fylld af strider med påfven Pius V angående dennes befogenhet i förhållande till dogen och den venezianska republiken. J- C. Lorelei [lå'r-] 1. L u r l e i (af mhty. lur, spejande, och lei, klippa), en för sitt eko berömd, 132 m. hög klippa i floden Rhen på högra stranden, mellan S:t Goar och Oberwesel. En järnvägstunnel går sedan 1861 genom klippan. Sagan vet att förtälja om sjöjungfrun L., som håller till uppe på klippan samt med sin trolska, berusande sång drager till sig sjöfarande och fiskare, så att de råka in i strömhvirflarna vid klippans fot. stranda och omkomma. Denna sägen skapades af Clemens Brentano i en ballad omkr. 1800 på grundval af sparsamma sagomotiv. Bland senare skalder, som upptagit motivet, märkas Heine (öfv. af V. Rydberg), Eichendorff, Geibel och J. Wolff. Se Seeliger, "Die Loreleysage in dichtung und musik" (1898). Lorelei |"lå'r-], astron., en af småplaneterna. Lorensberg, landeri och utvärdshus vid Göteborg, har sitt namn efter handlanden Lorens Pettersson, som 1771 var landeriets innehafvare. År 1823 hade dennes arfvingar låtit stället gå till auktion, men staden begagnade sig af sin lösningsrätt och upplät landeriet till en vinhandlare med skyldighet för denne "att hålla parken och trädgården till hända för stadens bättre invånares begagnande till promenad", hvarjämte honom ålåge "att inrätta ett för samma allmänhet afsedt värdshus, förestådt af skicklig traktör". Efter honom innehades landeriet af traktören Winberg och kallades under 1830-talet Winbergs plantag e, men återtog senare sitt namn L.; musikdirektören Frans Cabré inköpte landeriet 1840. Under hans tid uppfördes här en sommarteater, numera ombyggd till Göteborgs folkteater, och det infördes en del tivolinöjen. karusell, danspaviljong, m. m. 1864 nedbrann restaurationsbyggnaden, och 1867 uppbyggdes en ny ståtlig sådan, hvarjämte parken omordnades, 1869 upprestes där af Göta Par Brikoll en af Molin mejslad byst af Göteborgsskalden J. A. Wadman. 1884 begagnade sig åter staden af sin lösningsrätt (för 200,000 kr., under det att landeriet 60 år tidigare tingat en summa motsvarande endast 10,000 kr.). Det är emellertid fortfarande uthyrdt som elegant värdshuslokal, hvarjämte en del olika nöjen här anordnas under sommarmånaderna. I följd af stadens utvidgning har nu L. så kringbyggts, att det knappast längre gör skäl för namnet "utvärdshus". K. W-g. Lorénska fonden för befrämjande af socialvetenskaper. Viktor Edvard Loren, f. 30 okt. 1857 i örgryte vid Göteborg, d. l dec. 1885, student i Uppsala 1876, egnade sig med förkärlek åt socialvetenskapliga studier. Då han, lidande af obotlig bröstsjukdom, ej kunde få personligen arbeta i sina älsklingsvetenskapers tjänst, beslöt han (redan 1882) att testamentariskt egna sin förmögenhet åt deras främjande. Genom testamente, upprättadt 29 nov. 1885, öfverlämnade han nästan hela sin kvarlåten-skap (omkr. 150,000 kr.) åt fem namngifna personer med uppdrag att som för ingen ansvarig styrelse, hvilken vid uppkommande ledighet skulle komplettera sig själf, använda medlen i nyssnämnda syfte. Icke blott räntor, utan äfven själfva kapitalet borde förbrukas inom en tid af högst 50 - enligt muntliga uttalanden af testator dock "hellre 15 än 50" - år. Muntligen hade testator ock uttalat, att en del af medlen borde användas till inköp af socialvetenskaplig litteratur, som genom något offentligt bibliotek blef ve för studieändamål tillgänglig. Redan 1897 öfverlämnades som gåfva till riksdagens bibliotek största delen af det då omkr. 5,000 n:r omfattande "Lorénska biblioteket"; återstoden har senare lämnats hufvudsakligen till Stockholms högskola. Med understöd af fonden ha af omkr. 30 personer gjorts specialundersökningar, utgifvits arbeten, hållits föreläsningar, företagits utländska studieresor o. s. v., och 1890-99 publicerades en serie "Skrifter utgifna af Lorénska stiftelsen", 17 nummer, af socialvetenskapligt eller statistiskt innehåll. Lorentz, Anders, målare, d. 1692, egnade sis: vid midten af 1600-talet åt "kon+erfe]ar-yrket", tog 1662 tjänst hos Klas Tott i Paris, kom snart därefter till Stockholm och blef mästare i målarämbetet. För Tott utförde han bl. a. flera porträtt, var äfven sysselsatt för hofvets räkning och synes varit allmänt ansedd. Flera taflor af hans hand (Maria med barnet. Nattvarden, Syndafallet m. fl.) förvarades fordom i Kungsholms och Johannes' kyrkor i Stockholm. Ett prydligt epi-tafium öfver honom med hustru och barn fanns uppsatt i Klara kyrka där, men förgicks förmodligen i den stora branden 1753. -rn.*