Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 1111-1112 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lorentz ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lorentz [lå-], Hendrik Antoon, holländsk
matematisk fysiker, f. 18 juli 1853 i Arnhem, filos.
doktor 1875, sedan 1878 professor i matematisk
fysik i Leiden, sedan 1910 också anställd vid
Teyler-museet i Haarlem, är en af nutidens flitigaste
och inflytelserikaste författare inom den matematiska
fysikens område.

Hans viktigaste teoretiska arbeten
äro byggda därpå, att elektriciteten är fördelad
i smådelar, kallade elektroner (se d. o.), likasom
materien uti atomer, hvilken hypotes blifvit grundval
för den moderna teorien om elektricitetens ledning
genom gaser och metaller. L. drog ur sin teori den
slutsatsen, att magnetismen borde utöfva inflytande
på en kropps ljusstrålning, hvilket experimentellt
påvisades af Zeeman 1898 (jfr Elektrooptik), hvarför
Nobelpriset i fysik 1902 delades mellan dessa båda
forskare. Sina omfattande forskningar på detta område
har han sammanfattat i
Ergebnisse und probleme der elektronentheorie (1905; 2:a uppl. 1906).
Viktiga arbeten behandla frågan om de optiska
företeelserna hos kroppar i rörelse
(Versuch einer theorie der elektrischen und optischen erscheinungen in bewegten körpern, 1895).
Dessa ledde honom 1897 till den egendomlig
förefallande slutsatsen, att kroppar i rörelse bli
förkortade längs rörelseriktningen, hvilken emellertid
upptagits af flera forskare, bl. a. den s. k.
relativitetsprincipens anhängare. L. förklarar på
detta sätt det s. k. aberrationsfenomenet och andra
därmed sammanhängande synnerligen svåra frågor.
Arbeten af L. beröra de viktiga
Stefan-Boltzmannska och Wienska lagarna för ljusstrålningen (1901),
det Hallska fenomenet (1884) och
termoelektricitetens teori (1889) samt
utspädda lösningars molekylarteori (1891).
L. är en synnerligen framstående lärare och har utgifvit
en del af sina föreläsningar som läroböcker, bl. a.
Leerboek d. differentiaalen integraal rekening (1882;
tysk öfv. af G. C. Schmidt:
"Lehrbuch der differential- und integralrechnung und der anfangsgründe der analytischen geometrie", 1900),
Beginselen der natuurkunde (2 dlr, 1888–90; 3:e uppl. 1906,
tysk öfv. under titel "Lehrbuch der physik", 1906–07).
Därjämte har han utgifvit
Zichtbare en onzichtbare bewegingen (1901;
tysk uppl., "Sichtbare und unsichtbare bewegungen", 1902) och
Abhandlungen über theoretische physik (2 bd, 1907).

^{S. A–s.}

Lorentzen [lå-], Kristian August, dansk
målare, f. 1749 i Sönderborg på Als, d. 1823,
genomgick konstakad. i Köpenhamn och företog
därefter en treårig studieresa. 1784 blef han
medlem af akad., 1803 professor och
var 1809–10 dess direktör. L. målade massor af
fabriksmässigt utförda historie-, genre- och
landskapsmotiv. Som porträttmålare står han vida
högre; hans bästa porträtt ha både karaktär och
kraft. Han är representerad på Köpenhamns
konstmuseum. Graverade af J. F. Clemens äro hans
Slaget på redden och
Holbergsgalleri.

^{G–g N.}

Lorenz [lå-], Ludvig Valentin, dansk matematisk
fysiker, f. 18 jan. 1829 i Helsingör, d. 9 juni
1891 på Fanö, blef 1866 lärare i fysik vid
krigshögskolan i Köpenhamn, med professors titel
från 1876. Han blef 1887 hedersdoktor i Uppsala
och etatsråd.

S. å. lämnade han sin lärarplats
för att med understöd från Carlsbergstiftelsen
uteslutande egna sig åt vetenskapliga arbeten. L.,
som var en af samtidens främsta matematiska fysiker,
men äfven en framstående experimentalfysiker,
skref också åtskilliga rent matematiska arbeten,
hvaribland det bästa anses vara hans afhandling
om de Besselska funktionerna. Hans ojämförligt
viktigaste arbeten behandla likväl optiska och
elektriska problem. L. har i sina afhandlingar
bearbetat nära nog hela den teoretiska optiken.
Den märkligaste af dessa bär titeln
Sur l’identité des vibrations de la lumière et des courants électriques (1867)
och innehåller grunden för den elektromagnetiska
ljusteorien, som visserligen två år tidigare uttänkts
af Maxwell, om hvars arbete dock L. ej hade kännedom.
Synnerligen viktiga äro äfven de två afh.
Recherches expérimentales et théoriques sur les indices de réfraction (1869 och 1875),
i hvilka han för brytningskonstanten härleder ett
uttryck, som visat sig vara af stor betydelse.
L:s elektriska arbeten beröra frågan om bestämning
af det elektriska motståndet i absolut mått, för
hvilket ändamål han uppfunnit en god metod
(1873, 1882 och 1885), om oscillerande urladdningar
(1879) och om metallernas termiska och elektriska
ledningsförmåga (1881). Förhållandet mellan dessa
visades genom en utförlig serie af experimentella
undersökningar vara nära nog proportionellt mot
den absoluta temperaturen. L:s
Oeuvres scientifiques
äro jämte noter utgifna af prof. H. Valentiner (2 dlr, 1896 och 1899).

^{S. A–s.}

Lorenz [lå-], Otto Henri, tysk-fransk
bokhandlare, bibliograf, f. 1831 i Leipzig, naturaliserad
fransman 1861, d. 1895, gjorde sig förtjänt om den franska
bibliografien genom
Catalogue général de la librairie française (11 bd, 1867–88,
omfattande den under åren 1840–85 utkomna litteraturen),
fortsatt af svensken D. Jordell (se denne).

^{C. G.}

Lorenz [lå-], Ottokar, tysk historiker, f. 17
sept. 1832 i Iglau i Mähren, d. 13 maj 1904 i
Jena, blef 1856 docent och 1857 tillika tjänsteman
vid statsarkivet, 1860 e. o. och 1862 ord. professor
i Wien. Sin arkivtjänst miste han 1865 åtminstone
delvis på grund af misshagliga åsikter. I längden
fann han sin ställning i Wien olidlig och flyttade
1885 som professor till Jena. L. var en originell och
lidelsefull människa och starkt politiskt intresserad;
i sin historiekritik framhöll han vikten af
omfattande kunskaper och själfständigt omdöme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>