gentemot mekanisk metodik. Mycket arbete nedlade han på genealogiska forskningar. I sitt bekanta verk Kaiser Wilhelm und die begründung des reiches 1866--71 (1902) bygger L. bl. a. på meddelanden af hertig Ernst II af Koburg och storhertig Fredrik af Baden, tilldelar kejsar Vilhelm öfvervägande del i rikets grundläggning, klandrar medgifvandena åt Bajern och vänder sig mot von Sybel och Bismarcks "Gedanken und erinnerungen". Bland L:s öfriga förtjänstfulla, om ock ojämna skrifter märkas Deutsche geschichte im 13. und 14. jahrhunderte (2 bd, 1863--67, ofullb.), Deutschlands geschichtsquellen im mittelalter seit der mitte des 13. jahrhunderts (1870; 3:e uppl., af L. och Goldmann, i 2 bd, 1886--87), Drei bücher geschichte und politik (1876), Die geschichtswissenschaft in hauptrichtungen und aufgaben (1886; d. 2: Leopold von Ranke, 1891), Staatsmänner und geschichtsschreiber des 19. jahrhunderts (1896), Lehrbuch der gesamten wissenschaftlichen genealogie (1898) och Friedrich, grossherzog von Baden (1902). ^{G. W--k.} Lorenz [l<over>å</over>-], Karl Adolf, tysk tonsättare, f. 1837 i Köslin, studerade musik för Dehn och Kiel i Berlin, där han tillika blef filos. doktor 1861, och har från 1866 verkat som musikdirektor i Stettin (efter K. Löwe) samt fick 1885 professors titel. L. har i klassisk anda komponerat oratorierna Winfried (1888), Jungfrau von Orléans (1895), Golgatha, Das licht (1907) m. fl. samt 2 operor, en symfoni, orgel- och kammarmusik, skolsånger m. m. ^{E. F--t.} Lorenz [l<over>å</over>-], Adolf, österrikisk kirurg, f. 1854, e. o. professor i ortopedisk kirurgi vid Wiens universitet sedan 1889, har gjort sig känd för grundliga undersökningar om medfödda och förvärfvade ställningsfel samt riktigställandet -- oblodigt eller operativt -- af medfödd höftledsluxation. Bland hans utgifna arbeten märkas Die lehre vom erworbenen plattfusse. Neue untersuchungen (1883), Pathologie und therapie der seitlichen rückgratverkrümmungen (1886), Pathologie und therapie der angeborenen hüftverrenkung (1895) och Über die heilung der angeborenen hüftgelenks-verrenkung (1900). ^{J. Å.} Lorenzen, Lorenz. Se Laurenti. Lorenzen. 1. Peder Hiort L., slesvigsk patriot, f. 24 jan. 1791 i Haderslev, d. 17 mars 1845, härstammade från en gammal dansk bondesläkt, erhöll tysk uppfostran och blef 1816 köpman i Haderslev. Påverkad af U. Lornsens uppträdande 1830, tog L. redan 1831--32 del i den politiska diskussionen i tidningarna och valdes 1835 i Haderslev till slesvigsk ständerdeputerad. Till en början stod han på tyska sidan, ty han hyste ett varmt intresse för politisk frihet och trodde, att denna kunde vinnas endast från söder, då konungariket Danmark genom "kongeloven" var bundet vid enväldet. Dock kämpade han mot hertigen af Augustenborg för flera demokratiska förslag och understödde 1836--38 Nis Lorenzens motion om danskt domstolsspråk i norra Slesvig. Till en del genom Orla Lehmanns inflytande ändrade L. mening och afsade sig därför sin plats i ständerförsamlingen 1840, men invaldes dit på nytt, af Sönderborgs valkrets, och var 1842 den danska minoritetens ledare samt uppväckte en väldig storm mot sig, då han 11 nov. s. å. talade danska i församlingen och fortfor att tala danska, oaktadt både presidenten och den kunglige kommissarien ogillade hans beteende. För sitt oförskräckta uppträdande fick L. 18 maj 1843 vid en fest på Skamlingsbakke mottaga ett genom folksubskription anskaffadt präktigt dryckeshorn af silfver, under det han däremot från tysk sida blef föremål för allehanda förföljelser. Då Kristian VIII ej fullt gillade hans uppträdande, uteblef han från ständerförsamlingen 1844. -- Jfr L. Skau, "P. H. L." (1865), och J. Ottosen, "P. H. L:s historiske gjerning" (1896). 2. Hans Rudolf Hiort-L., den föregåendes son, f. 16 aug 1832 i Haderslev, tog juridisk examen 1856, blef 1859 bergmästare i Eckernförde och 1860 herredsfoged i Satrup, men fördrefs därifrån 1864, då de tyska trupperna drogo in i Slesvig. 1865 bosatte L. sig i Haderslev och öfvertog 1868 utgifvandet af tidningen "Dannevirke". 1875 dömdes han för en tidningsartikel till 8 månaders fängelse i Magdeburg, och i nov. 1877 blef han, som dansk undersåte, utvisad ur Slesvig, ehuru infödd där. Han flyttade då till Köpenhamn och ledde 1878--93 redaktionen af "Nationaltidende". Kort efter sin afgång som redaktör blef han etatsråd och 1894 stiftsskrifvare vid Roskilde domkyrka. Därjämte har han egnat sig åt genealogiska studier och utarbetat dels Annuaire généalogique des maisons princières regnant en Europe du XIX:e siècle (1882; 5:e årg. 1886) samt i ny form Livre d'or des souverains (1895; 2:a uppl. 1908), dels (tills. med A. Thiset) Danmarks adels aarbog sedan 1884 (hittills 28 årg.) samt (tills. med S. Elvius) Danske patriciske slægter (1891) och slutligen Repertorium över legater og milde stiftelser i Danmark (6 bd, 1896--1904). 1--2. ^{E. Ebg.} Lorenzen, Nis, slesvigsk patriot, hemmansegare i Lilholt, nära Haderslev, f. 30 mars 1794, d. 14 mars 1860, var slesvigsk ständerdeputerad 1836--46 och föreslog redan 1836, att danska språket skulle begagnas vid domstolarna i de trakter, där det användes som kyrkospråk. Oaktadt slesvig-holsteinarnas motstånd blef förslaget antaget 1838 och utfärdadt af konungen 1840. L. var också den förste, som talade danska i ständerförsamlingen, i okt. 1840, två år före P. H. Lorenzen, och väckte därigenom stort uppseende, men mötte ingen gensaga. ^{E. Ebg.} Lorenzetti [lårendse'tti], italienska målare. Se Lorenzo, A. Lorenzetto [lårendse'ttå] l. Lorenzo, italiensk bildhuggare från Florens, f. 1490, d. 1541, arbetade mest i Rom, där han stod i stor gunst hos Rafael, hvars idéer han också flera gånger utförde i plastisk form, t. ex. bilden af Jonas i Cappella Chigi (S. Maria del Popolo i Rom). Egna arbeten af L. äro Eliasstatyn i samma kyrka, madonna på altaret öfver Rafaels graf i Pantheon, Petrus vid ingången till Ponte S. Angelo i Rom. Dessa själfständiga verk äro af ganska tom verkan. ^{C. R. N.}* Lorenzo [låre'ndså], italiensk och spansk namnform för Lars. Jfr Laurentius. Lorenzo [låre'ndså], Ambrogio di och hans