sluttningen af Anderna och den föga kända låga bergskedjan vid Brasiliens gräns, kallad Andes Conomamas, är dep. en tätt skogbevuxen slätt omkring Amasonfloden och dess bifloder Huallagas och Ucayali. Mellan de båda sistnämnda finnas öppna slätter, kallade Pampas del Sacramento, men eljest saknas större luckor i skogen. L:s naturliga rikedomar (olika träslag, frukter, fibrer, gummi, kinabark och andra läkemedel) äro föga tillvaratagna till följd af bristen på transportmedel. Till de odlade produkterna höra kakao, kaffe, tobak och olika frukter. Den naturliga utfartsvägen är Amasonfloden, 4,000 km. till kusten från Iquitos. L:s hufvudstad och enda stad af betydenhet är Iquitos (se d. o.). (Wbg.) Lore'tt (fr. lorette], glädjeflicka (finare än gri-setten). Namnet, som begagnades redan på 1500-talet, lär ha uppkommit af, att i kvarteret Notre-dame-de-Lorette bodde ett stort antal af dylika kvinnor. Lorey Rå^aj], Tuisko von, tysk skogsman, f. 2 april 1845 i Darmstadt, d. 27 dec. 1901 i Tubingen, blef 1873 professor i skogsämnena i Giessen, men kallades 1878 till skogsinstitutet i Hohen-heim, hvarifrån han öfverflyttade till universitetet i Tubingen, då skogsundervisningen förlades dit. 1878-96 var L. föreståndare för den wurttem-bergska skogsförsöksanstalten. L. utöfvade stor författarverksamhet i frågor rörande ?kogstaxering m. m. Dessutom utgaf han Handbuch der forst-wissenschaft (3 bd, 1887-88; 2:a uppl. 1903 under redaktion af H. Stoetzer). Sedan 1878 redigerade L. '"Allgemeine först- und jagdzei-tung". G. Sch. Lorgnette [lårnjä'tt], fr. Se L o r n j e 11. Lori, zool. Se Lori-aporna och P a p e-g o j o^r. Loria [låria] 1. L a u r i a', Roger de, italiensk sjöhjälte, f. omkr. 1250 i Lauria, d. 1305, gjorde som amiral i tjänst hos Peter III af Ara-gonien, konung af Sicilien, viktiga tjänster i krig mot Frankrike, slog och uppbrände fransmännens flotta nära Res^gio och i trakten af Malta (1282), besegrade 1282 och 1284 Karls af Anjou son, Karl den halte, samt tog honom vid senare tillfället till fånga. 1287 vann han utanför Neapel ånyo en sjöseger, då 42 franska fartyg och 5,000 fångar föllo i hans händer. L. var modig och tapper, men grym och trolös. Loria Haria], A chili e, italiensk socialekonom, f. 1857 i Mantua, juris doktor i Bologna 1877. är sedan 1903 professor i nationalekonomi vid Turins universitet. Af L:s omfångsrika, ofta svårbegripliga vetenskapliga alstrins: må nämnas La rendita fondiaria e la sua elisione naturale (1880), La legge di popolazione ed il sistema sociale (1882; 2:a uppl. 1897), La teoria economica della costituzione politica (1886; ny uppl. 1902 under titeln "Le basi economiche della costituzione sociale"), Analisi della proprietå cavitalista (2 bd, 1889), ProUemi sociali contemporanei (1895), La costituzione economica odierna (1899), La socio-logia (1900), La morvnologia sociale (1905), Verso la giustizia sociale (1904; 2:a uppl. 1908) och La sintesi economica (1909) - Utgångspunkten för L:s ekonomisk-sociala uppfattning är, att s^m-hällets nuvarande gestaltningar bero på mäktiga historiska orsaker, som med tiden skola försvinna. Men han anser ingalunda det kapitalistiska systemet nödvändigtvis leda till ett allmänt kollekti-vistiskt samhällsskick. Med Marx öfve/ensstämmer han i fråga om den materialistiska historieuppfattningen, som han utvecklar med "bländande paradoxer", men för L. är ej den industriella tekniken, utan de skiftande jordegendomsförhållandena själfva orsaksgrunden för det historiska förloppet. Jordräntan - i fråga om hvilken han utgår, men också starkt afviker från Ricardos lära -, kapitalvinsten samt lönarbetssystomet i trängre bemärkelse äro oförenliga med fri tillgång på jord. För L., som för sina deduktioner söker bekräftelse genom en vidlyftig historisk apparat, är den fria jordens stadium det första i den ekonomiska utvecklingen. På första klassens jord arbetar producenten för sig själf och skapar sig kapital i form af hopsamlade lifsmedel, råmaterialier etc.; det är den isolerade produktionen. I den mån mindre fruktbar jord måste tagas i bruk, blir association nödvändig. Antingen bildas enhetliga sammanslutningar mellan jordbrukare, som besitta kapital,eller ock blandade sammanslutningar mellan sådana jordbrukare samt rena arbetare, utan kapital; i båda fallen åtnjuta de associerade lika stor andel af produktionens resultat. Den privatkapitalistiska ordningen kan först då framträda, när den fria tillgången till jord upphört eller arbetarna med våld beröfvats sin frihet och sänkts i slafveri. I längden blir dock slafveriet för dyrt och olägligt; det aflöses af lifegenskapens mildare former. Härifrån leder utvecklingen, med sina öfvergångs-stadier, fram till det tillstånd, då arbetsaf talet blir alltmer fritt i rättsligt afseende, men då arbetaren, ekonomiskt bunden, tvingas att arbeta för en lön, som alltid håller på att tryckas ned mot existensminimum. Motståndare till gränsnytteteorien, gör L. gällande, att under "den fria jordens regim är arbetet uteslutande värdebestämmande, men under den andra regimen bestämmes värdet såväl af det i nyttigheten nedlagda arbetet som af det förmodade arbete, som inneslutes i det för nyttigheten begagnade "tekniska kapitalet" (råmaterialier, redskap etc.); i produktionen användes alltmer sådant kapital i förhållande till lönekapitalet, öfverbefolkning, som ej hotar på den fria jorden, åtföljer med tiden den kapitalistiska ordningen,, enär jorden ger egaren en tillfredsställande netto-afkastning, utan att dess produktivkraft behöfver fullt utnyttjas och massorna med sina låga löne-och lefnadsvillkor ej förmå åläsrsra sig återhållsamhet (jfr Malthus, från hvilken L. afviker). Den växande koncentrationen af jordegendom och jordräntans stegring i samband med ofverbefolkningen, ökningen af det "tekniska kapitalet" och framför allt af det "improduktiva kapitalet", användt vid bankoperationer, rustningar o. s. v., samt tillväxten af den improduktiva folkklassen medföra, att produktiviteten förminskas och att äfven kapitalvinsten tryckes ned mot minimum. Samhället blir nu nöd-sakadt att småningom återinföra den fria tillgången till jorden. Det kapitalistiska systemet aflöses af kooperation i form af fria, blandade sammanslutningar mellan kapitalegande producenter och arbetare utan kapital, med jämn fördelning af produktionens resultat. Jordräntan bortelimineras ge-