1121 Lorimer-Lorne 1122 är tillgänglig för de mest djupgående fartyg och försvaras vid inloppet, 5-6 km. s. om L., af flera starka fort samt den befästa staden Port Louis på östra sidan. De viktigaste exportvarorna äro fisk, ostron och konserver. Det har lycée, navigations-och marinartilleriskola m. m. Några bretagneska köpmän, som drefvo handel på Ostindien, hade först sina nederlagsplatser i Port Louis, men byggde 1628 sina magasin på den motsatta stranden. Det 1664 stiftade Compagnie des Indes ori-entales tog dessa i besittning och kallade platsen, som snart växte upp till 3n stad, L'0rient ("ös'er-landet"). Hamnen köptes 1782 af Ludvig XVI för 12,7 mill. livrés och förklarades för frihamn. - 23 juni 1795 vunno franska emigranter under befäl af engelske commodoren Warren vid L. en seger öfver Brestflottan under Villaret-Joyeuse. (J. F. N.) Lorimer flå;rimo], George Horace, amerikansk författare, f. 1868, utgifvare af "Saturday evening post", har blifvit känd genom de amerikansk "smartness" skildrande böckerna Letters from a self-made merchant to his son (1902; "Bref till min son", 1903; 2:a uppl. 1904) och Old Gor-gon Graham (1904; "Gamla draken Graham", 1905). Hans senaste arbeten äro The false gods (1906; "Den förlorade sonen", 1908) och Jack Spurlock, prodigal. Lorinser flå7-]. 1. K ar l Ig n a t ius L., tysk läkare, f. 1796 i Böhmen, d. 1853, verkade 1825- 51 i Oppeln som regerings- och medicinalråd samt var sedan 1835 direktor för barnmorskeanstalten där. Han skref bl. a. Untersuchungen iiber die rinderpest (1831) och Die. pest des orients (1837) samt gaf 1831, genom en i "Jahrbiicher fiir wissenschaft-liche kritik" införd afh. öfver koleran, anledning till uppgifvande af militärkordongsystemets användning mot nämnda farsot. En broschyr af L., Zum schutze der gesundheit in den schulen (1836; nytt af tryck 1861), framkallade den "lorinserska skolstriden", med mer än 70 stridsskrifter, och medförde kroppsöfningarnas upplifvande vid de tyska gymnasierna. Själfbiografi (2 bd, 1864). 2. Franz L., katolsk teolog, den föiegåendes son, f. 1821, d. 1893, furstbiskopligt konsistorialråd i Breslau, skref teologiska arbeten äfvensom reseskisser från Spanien samt är känd som öfversättare bl. a. af Calderons "andliga festspel" (18 bd, 1856-72; 12:a uppl. 1881-87) och största religiösa dramer (7 M, 1875 ff.; 2:a uppl. 1892 ff.). 1. (R. T-dt.) Lori-papegojor, zool. Se Papegojor. Loris, pseud. Se H o f m a n n s t h a l, sp. 929. Lorisinae, zool. Se Lori-aporna. Lo'ris-Me'Iikov, Michail T a r i e l o v i t}, grefve, rysk general och statsman, f. l jan. 1826 i Tiflis, d. 22 dec. 1888 i Nizza, var son till en armenisk köpman, ingick 1843 i rysk militärtjänst vid ett husarregemente och deltog sedan 1847 med utmärkelse i striderna mot bersrfolken i Kaukasien. Efter intagandet af Kars (1855) blef han denna stads guvernör, utnämndes 1856 till generalmajor och 1875 till general. Under kriget med Turkiet 1877-78 var L. i själfva verket befälhafvare för den armé, som uppträdde i Mindre Asien, ehuru han officiellt ställdes endast som "biträde" åt storfurst Michail Nikolajevitj. Hans företag kröntes till en början icke med framgång. Efter Tryckt den 16/i 12 nederlagen vid Zewin 25 juni 1877, vid Aladscha 18 aug. och Kisil-tepe 25 s. m. måste ryssarna gå tillbaka ända till sitt rikes gräns. De räddades dock där liksom på den europeiska krigsskådeplatsen genom turkarnas overksamhet och kunde, då förstärkningar från Ryssland anländt, åter gå anfallsvis till väga. Den vackra kringgående rörelse, som L. då anordnade och som slutade med den ö. om Kars H och 15 okt. 1877 vunna segern samt tillfångatagandet af en stor del af den turkiska armén, uppvägde alla förut lidna motgångar. Sedan han natten mellan 17 och 18 nov. med storm tagit Kars, var i själfva verket striden slutad på denna krigsskådeplats, L. erhöll 1878 grcflig värdighet. 1879 utnämndes han - efter att energiskt ha ledt bekämpandet af pesten vid nedre Volga - till generalguvernör i Charkov, och efter den bekanta dynamitexplosionen i Vinterpalatset i Petersburg i febr. 1880 ställdes han med snart sagdt oinskränkt myndighet i spetsen för "högsta exekutivkommissionen" (24 febr.). Han ansåg emellertid icke endast våldsåtgärder, utan äfven reformer nödiga för att kväfva nihilismen. Bl. a. genomdref han, att den för sin maktfullkomlighet beryktade polisinstitution, som benämnes "Tredje afdelningen" och dittills lydt omedelbart under kejsaren, kom att sortera under inrikesministeriet, för hvilket L. 18 aug. 1880 ställdes i spetsen. Han förmådde vidare Alexander II att vidtaga förberedande åtgärder för att inkalla ett slags folkrepresentation, naturligtvis med starkt begränsad befogenhet, men endast några dagar efter beslutet därom föll tsaren offer för ett nihilistattentat (13 mars 1881), och efterträdaren, Alexander III, återgick under intrycket däraf till gammaldags själfhärskarpolitik och långt gående tvångsåtgärder i kampen mot nihilismen. L. nödgades taga afsked (16 maj 1881), fick Ignatiev till efterträdare och användes, fastän till namnet medlem af riksrådet, ej vidare i statsärenden. (V. S-g.) Loristik, ett namn på vetenskapen folklore (se d. o.). Loriti, Heinrich, schweizisk humanist. Se Glareanus. Lörium, en forntida stad i Etrurien, omkr. 20 km. v. om Rom, nära Castel di Guido. Antoninus Pius, som blifvit uppfostrad där, uppförde ett palats, i hvilket han dog. Marcus Aurelius trifdes väl i L. Gräfningar anställdes på platsen 1823-24, hvarvid grafvar, inskrifter m. m. bragtes i dagen. J. C. Lorm, Hieronymus, pseudonym för österrikiske författaren H. Landesmann. L'0rme, de. Se D el o rm e, P h. Lorne |~lå'n1, markis af, engelsk adelstitel för äldste sonen till släkten Campbells hufvudman, som själf bär titeln hertig af Argyll. Se Campbell 6 och 7. 16 b. 36