6,256 inv. (1905). Många vackra villor, sanatorier, hvilohem och mångsidig industri. Till luftkurorten Weisser hirsch i n. ö. går en linbana och till "Schöne aussicht" (Rochwitzerhöhe) i ö. en berghängbana (den första i världen), 350 m. lång, med en stigning af 1 : 3. J. F. N. Los Conchas [lås kå'ntjas]. Se Conchas. Loserth flås-], Johan n, österrikisk historieforskare, f. 1846 i Fulnek, Mähren, sedan 1893 professor i historia vid universitetet i Graz, har främst skaffat sig berömmelse genom att klargöra Hus' förhållande till Wycliffe, men har ock lämnat en rad andra värdefulla bidrag till senare medeltidens och reformationens historia. Nämnas må bl. a. Beiträge zur gescMchte der husitischen be-wegung (1878-95), Hus und Wiclif (1884) och editioner af flera Wycliffes skrifter, Der anabaptis-mus in Tirol (1893), Die reformation und gegen-reformation in den innerösterreichischen ländern (1898) samt därtill hörande "Acten und kor-respondenzen" (1898-1907) och Geschichte des späteren miltelalters (1903). Hj. H-t. Los gaitanes [lås ga'jtanes], dalgång. Se Guadalhorce. Los Guines [lås gī'nes], stad på Cuba. Se Guines. Losholts, bygnk. Se Fönster, sp. 361. Loshult [lωs-], socken i Kristianstads län, Östra Göinge härad. 10,487 har. 1.996 inv (1910). L. utgör ett regalt pastorat i Lunds stift, Östra Göinge kontrakt. Lo-släktet, Lynx, zool., uppfattas än som själfständigt släkte, än som undersläkte af kattsläktet (Felis) inom kattfamiljen, rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Det har öronen tämligen stora och tillspetsade, i spetsen försedda med hårpensel, kindernas hårbetäckning yfvig, svansen oftast obetydligt längre än hufvudet och öfverkäkens roftand med endast svagt utbildad inre knöl. Hufvudet är kort och nästan klotformigt, ögonen stora, med lodrät, aflång pupill. Dithörande arter ha mer eller mindre högrest kroppsform och stora lemmar. De äro hemma i Europa, Asien och Nord-Amerika samt vistas vanligen på de otillgängligaste ställena i täta skogar, men förekomma äfven i stäpper, öknar och bebodda trakter. I rofgirighet och blodtörst mäta de sig med leoparden (pantern) och förorsaka därigenom ansenlig skada. -- Hit höra lon l. lodjuret (se d. o. med fig.) och ökenlon l. karakalen (se d. o. med fig.). Vidare har man polarlon, Felis borealis s. canadensis, som sannolikt är att uppfatta blott som en lokalvarietet af Gamla världens lodjur, är något mindre än den sistnämnda och hemma i Nord-Amerika, söderut till Pennsylvania och Kalifornien; den lämnar ett dyrbart pälsverk, som årligen i tusental bringas i handeln under namn af amerikanskt kattskinn. -- Rödlon, Felis rufus, är ofvan gråbrun eller rödgrå, under rent hvit; den är måhända ej heller till arten skild från Gamla världens lodjur, lefver i Nord-Amerikas förenta stater söderut till Mexico och lämnar likaledes ett mycket värderadt pälsverk. -- I södra Europa, särskildt Spanien och Portugal, förekommer panterlon, Felis pardinus, som är rödaktigt blekbrun, med svarta fläckar och streck. Polisongerna äro svartaktiga, kroppslängden 80 och svansens längd 15 cm. Köttet anses som en läckerhet. L-e. Los Maribios [lås marr^biås], vulkaner. Se Maribios. Losna l. Losne, norsk jordegendom under senare medeltiden och långt in i nyare tid; hufvudgården låg på en af Sulenöarna i mynningen af Sognefjorden. Godset omtalas första gången som 1370 tillhörigt den mäktige höfvitsmannen på Bergenhus' fästning Erlend Filippussön (se denne), hvars ätt uppkallades efter L. Det tillhörde sedan efter hand släkterna Flemming och Rosenkrands i Norge, Thott i Skåne, v. Ahnen och (till 1777) Knag (adl. Knagenhjelm) i Norge. -- Litt.: A. Rasch, "Slægten Knagenhjelm og dens jordegods" (1910), och K. G. Styffe, "Skandinavien under unionstiden" (3:e uppl. 1911). K. V. H. Losna-ätten (Losne-ätten), norsk stormansätt i synnerhet på 1400-talet. Se Erlend Filippussön och Losna. Losne. Se Losna. Losne-ätten. Se Losna-ätten. Losoncz [lå'ʃånts], stad i ungerska komitatet Nógrád. 9,530 inv. (1900). Öfvergynmasium och lärarseminarium. Klädes- och emaljfabriker. I närheten ligga svafvelbaden Losoncz och Sugár. J. F. N. Los Presidios [lås presi'diås]. Se Presidios. Lossa, socken i Uppsala län, Bro härad. 2,689 har. 578 inv. (1910). Annex till Bro, Uppsala stift, Håbo kontrakt. Lössen [lansen], Karl August, tysk geolog och petrograf, f. 1841, d. 1893, blef efter studier inom bergfacket och vid universiteten i Berlin och Halle 1866 biträdande geolo? och 1873 statsgeolog vid Preussens geologiska undersökning i Berlin samt verkade i denna ställning till sin död. Sedan 1886 var han tillika e. o. professor vid Berlins universitet. - L. utöfvade en mångsidig verksamhet inom flertalet af geologiens områden. Framför allt är han dock bekant för sina ingående undersökningar af Taunus och Harz. Under dessa arbeten kom L. redan på 1860-talet till det resultatet, att en stor del af de kristalliniska skiffrarna uppkommit ur normala sediment och eruptivberg-arter genom en omkristallisation på våta vägen i samband med bergskedjebildande mekaniska processer. L. har härigenom haft en banbrytande betydelse för de moderna uppfattningarna om de kristalliniska skiffrarnas uppkomst genom dynamo-metamorfos eller regionalmetamorfos. I samband därmed utförde han äfven betydelsefulla undersökningar öfver eruptiva bergarters inverkan på om-gifvande äldre bergarter. - L. offentliggjorde ett stort antal afhandlingar och geologiska kartor, bland hvilka må nämnas: Geognostische beschrei-bung der linksrheinischen iortsetzung des Taunus (1867) samt hans kartor öfver Harz med beskrif-ningar. A. G-n. Lossiemouth [lå'siməth], hamnstad i skotska grefsk. Elgin, vid mynningen af floden Lessie. 3,904 inv. (1901). Fiske, sjöfart. J. F. N. Lossing [lå^inj, Benson John, nordamerikansk xylograf och skriftställare, f. 1813 i staten New York, d. 1891, var först urmakare, sedan tidningsman och skref populärt hållna arbeten,