Nedre och Gottfrid den skäggige i Öfre L. Dessa delar förblefvo sedermera åtskilda. Nedre L. l. Brabant upplöstes småningom i en mängd län, som omedelbart lydde under tyska kronan. Det förnämsta af dessa var hertigdömet Brabant, hvarvid namnet (Nedre) Lothringen fortfarande förblef fäst. Det gafs 1106 som (äfven på kvinnosidan) ärftligt län åt grefve Gottfrid af Louvain och Bruxelles. 1282 återförenades med hertigdömet Brabant det förut därifrån afsöndrade hertigdömet Limburg. Då Gottfrids ätt 1406 utslocknade med den barnlösa hertiginnan Johanna, ärfdes båda hertigdömena af hennes systerdotterson Anton, yngre son till hertig Filip den djärfve af Burgund. Då hans ättlinje utdog, ärfdes Brabant och Limburg 1430 af hertig Filip den gode af Burgund, Karl den djärfves fader, och kommo efter Karls död, 1477, till Maximilian af Österrike, som äktat Karls dotter Maria. Öfre L. l. Moseln bibehöll sig däremot mera odeladt som hertigdöme under tyska kronans öfverhöghet. Dock voro de andliga stiften Metz, Toul och Verdun afsöndrade därifrån och lydde omedelbart under Tyska riket ända till 1648, då de införlifvades med Frankrike. Den ofvannämnde Gottfrid den skäggiges andre efterträdare, Gerhard af Dachsburg (i Elsass), hertig af Öfre L. 1048--70, blef stamfader för en ätt, inom hvilken hertigdömet gick i arf och hvars hertigliga gren på svärdssidan utgick med Karl, kallad den djärfve, 1431. Det ärfdes därefter af grefve René af Anjou, som var gift med Karls dotter Isabella och året förut (1430) hade ärft hertigdömet Bar (mellan Marne och Meuse, med hufvudstaden Bar-le-Duc). Därigenom förenades Bar med Lothringen. René I, som efter sin äldre broder Ludvig III (d. 1434) äfven ärfde grefskapet Provence och anspråken på Neapels krona, råkade i krig med Karl den djärfve af Burgund, som gjorde försök att genom L:s eröfring afrunda sina vidsträckta länder. Vid sin död, 1489, efterträddes René I i L. och Bar af sin dotterson René II, från hvilken härstammade den hertigliga ätt, som innehade L. ända till 1738, då hertig Frans Stefan (förmäld med Maria Teresia af Österrike, sedermera tysk kejsare och stamfader för det nu regerande österrikiska huset) i kraft af freden i Wien måste utbyta L. mot Toscana. Hertigdömena L. och Bar lämnades till dåv. franske konungens svärfader, den forne polske konungen Stanislaus Leszczyński, och införlifvades efter hans död (1766) med Frankrike. 1871 nödgades Frankrike afträda den östra delen af L. (Tyska L.) till Tyskland (se följ. art.). -- Litt.: d'Haussonville, "Histoire de la réunion de la Lorraine à la France" (2:a uppl., 4 bd, 1860), Digot, "Histoire de Lorraine" (2:a uppl., 6 bd, 1879--80), Bonvalot, "Histoire du droit et des institutions de la Lorraine et des trois évêchés 843--1789" (1895), Parisot, "Le royaume de Lorraine sous les Carolingiens 843--923" (1899), och Derichsweiler, "Geschichte Lothringens" (2 bd, 1900). S. F. H.* Lothringen (äfven kalladt Tyska L., till skillnad från den ännu till Frankrike hörande delen af det gamla hertigdömet L.), det nordvästligaste af de tre "bezirke" i tyska rikslandet Elsass-Lothringen (se d. o.), upptager största delen af det förra franska dep. Moselle och en mindre del af dep. Meurthe, hvilka områden Frankrike 1871 afträdde till Tyska riket genom freden i Frankfurt. Det gränsar i ö. och s. ö. till Unter-Elsass, i n. ö. till bajerska reg.-omr. Pfalz och preussiska Rhenprovinsen, i n. till Luxemburg, i v. och s. till Frankrike samt har en areal af 6,226 kvkm. Landet ligger på västra sluttningen af de norra Vogeserna och bildar en tämligen jämn, mot n. v. något sluttande platå af omkr. 300 m. höjd, bestående af bergarter tillhörande trias, på enstaka ställen af jurakalklager. De viktigaste vattendragen äro Mosel och bifloderna Saar, Nied och Seille. Dammar upptaga nära 4,000 har. Med undantag af floddalarna är jorden föga fruktbar, och L:s jordbruk är mycket underlägset det i Elsass. L:s industri omfattar hufvudsakligen bergverksrörelse. Invånarnas antal uppgick 1905 till 615,790, af hvilka 86,6 proc. voro katoliker och 12 proc. protestanter. Såväl tyskan som franskan talas ofta i en blanddialekt. Tyska språket begagnas nästan uteslutande i kretsarna Saargemünd, Forbach och Bolchen, franska i Château-Salins och landkretsen Metz. I stadskretsen Metz, som förr hade en uteslutande fransktalande befolkning, har det tyska elementet starkt ökats och utgör nu omkr. 50 proc. Området indelas i 8 kretsar: Bolchen, Château-Salins, Thionville (Diedenhofen), Forbach, landkretsen Metz, stadskretsen Metz, Saarburg och Saargemünd. Hufvudort är Metz. (J. F. N.) Lothringskt kors. Se Kors, sp. 1082. Loti flat!'], Pierre, pseudonym för L. M. J. V i a u d. Lotlchius, Petrus, kallad L. Secundus, nylatinsk skald, f. 1528 i Niederzell (prov. Hessen-Nassau), d. 1560 som med. professor i Heidelberg, besjöng i formfulländade latinska elegier kärleken, reseminnen från Italien och religiösa ämnen. L. utgaf Elegiarum liber et carminum libellus (1551: senaste uppl. 1840). Samlade arbeten utkommo i 2 bd 1754. Se biogr, af Henkel 1873 och A. Ebrard 1883. Lotis, astron., en af småplaneterna. Lotofäger (grek. Aanocpåyoi, d. v. s. "lotus-ätare"), ett homeriskt sagofolk, hvars hemvist sannolikt är att söka på Afrikas nordkust vid Lilla Syrten i södra delen af nuv. Tunisien, där ett folk med samma namn omtalas äfven af Herodotos. Namnet lotofager häntyder på, att detta folk som hufvudsakligt födoämne nyttjade någon af de växter, hvilka äro kända under namn af Lotus. Enligt Homeros hade lotusväxtens förtärande den verkan på främlingar, att de förlorade allt minne af sin hembygd och all åtrå att dit återvända, hvarför äfven Odysseus, som under sina många irrfärder blef vinddrifven till lotofagernas land, måste med våld bortföra dem bland sina följesmän, hvilka råkat att smaka denna föda. I öfrigt skildras loto-fagerna som vänliga och gästfria. A. M. A. Lotophagitis. Se Djerba. Lotorp, järnbruk. Se Finspång. Lots, en för fartygs vägledning genom vissa bestämda farleder anställd person. I Sverige gäller som regel, att lots skall vara af staten antagen och examinerad. Dessa s. k. kronolotsar äro antingen mästerlotsar, lotsar, extra lotsar eller