lotslärlingar. Till lotslärlingar må antagas ynglingar, som fyllt 12 år, försåvidt de visat fallenhet och lämplighet för yrket samt kunna läsa och skrifva; dessutom skola de ha god hälsa och synförmåga samt normalt färgsinne. Sedan lotslärling under tillräcklig tid öfvats vid lotsplatsen, skall han genomgå s. k. lotsexamen inför lotskaptenen och i närvaro af platsens lotsförman jämte en eller två examinerade kronolotsar. Pröfningen omfattar bl. a. räkning med hela tal och decimalbråk, erforderlig författningskunskap, kännedom om lotsningsområdets sjömärken, farleder, hamnar, undervattensgrund m. m. Har lotslärling på ett tillfredsställande sätt bestått profvet, erhåller han s. k. styrsedel, som berättigar honom att lotsa fartyg antingen af alla djupgåenden eller af mindre, i styrsedeln bestämdt djupgående. Försåvidt han fyllt 18 år, kan lärling vid inträffande ledighet och sedan han erhållit styrsedel för fartyg af alla djupgåenden antagas till extra lots eller lots. Extra lots förordnas att tills vidare förrätta lotstjänst, lots utnämnes medelst af Lotsstyrelsen utfärdadt konstitutorial. Till mästerlots må nämnas välfrejdad och skicklig lots, som tjänstgjort som sådan i femton år. Då antalet mästerlotsar i riket icke uppgår till halfva antalet af alla i tjänst varande lotsar, må till mästerlots nämnas äfven lots med kortare tjänstetid. Till lotsförman vid lotsplats antages därtill lämpligaste mästerlots eller lots, som fyllt 21 år. Lotsförman är i allmänhet lotsningsskyldig. Yid större lotsplatser tillsättas s. k. öfverlotsar, som fullgöra lotsförmans åligganden, men äro befriade från skyldighet att lotsa. -- Utom kronolotsar finnas s. k. Vänerlotsar, antagna af Vänerns seglationsstyrelse, samt vid större hamnar, s. k. hamnlotsar (se d. o.). -- I utlandet äro lotsarna antingen anställda af staten eller bilda, där så är tillåtet, ett slags bolag eller skråföreningar för verkställande af lotsning i sådana farvatten, där sjöfarten är liflig och alltså utsikt till god förtjänst förefinnes. Något liknande förefanns ända tills in i våra dagar äfven här i Sverige, där de s. k. Öresundslotsarna utgjorde en fristående skråförening. Se vidare Lotsverket. U. G. Lotsbarnskolor. För att bereda barn till lots- och fyrbetjäning å aflägse belägna platser tillfälle till undervisning finnes å lotsverkets stat anvisadt ett mindre belopp, f. n. (1911) 10,500 kronor. Detta användes enligt af Lotsstyrelsen årligen fastställd stat till aflöning åt särskilda lärare eller lärarinnor eller som bidrag till underhåll af skolor, som af kommuner inrättats, men icke utan detta bidrag kunna vidmakthållas. På sådant sätt underhöllos eller understöddes år 1910 27 s. k. lotsbarnskolor, i hvilka 251 barn erhöllo vanlig folkskolundervisning. De första skolorna af detta sias: inrättades på grund af k. br. 19 juni 1845. A. G.* Lotsbricka, en mässingsbricka, hvarå under en kunglig krona finnes anbragt ordet "kronolots" och som lots under tjänstgöring skall bära å bröstet utanpå kläderna. U. G. Lotsbyrån. Se Lotsstyrelsen. Lotsbåt för som igenkänningstecken vid dager en till hälften hvit, till hälften blå flagga, hissad på masttopp, sprinock, gaffel eller på särskild stång af sådan längd, att flaggan må vara väl synlig, hvarjämte seglande lotsbåt igenkännes genom en röd duk i storseglet eller ordet "Lots" anbragt å detsamma; i mörker en lanterna försedd med ett hvitt och ett rödt glas, hvarmed omväxlande hvita och röda ljussignaler gifvas till ankommande fartyg. Beträffande de signaler lotsbåt skall föra i farvatten, där internationella bestämmelser äro gällande, stadgas i den s. k. ombordläggningsförordningen (k. kung. 26 okt. 1906) följande. Lotsfartyg, som äro i lotsningstjänst på sin station, skola icke visa de för andra fartyg föreskrifna ljusen, men skola på masttoppen föra eller i vissa fall på annat sätt visa ett rundt omkring horisonten synligt ljus med hvitt sken och skola dessutom visa ett eller flera blossande sken (eng. flare-up lights) med korta mellantider, som aldrig få öfverskrida 15 minuter. Vid nära annalkande till andra fartyg skola lotsfartyg ha sina sidoljus tända färdiga till begagnande samt blänka med dem eller visa dem med korta mellantider för att därmed ange, i hvilken riktning de stäfva. Lotsångfartyg (benämningen ångfartyg innefattar hvarje fartyg, som framdrifves medelst maskineri), som ligga på sin station för lotsuppassning, skola, såframt de icke äro till ankars, jämte det ofvannämnda hvita ljuset föra dels omkr. 2,5 m. under detta ett ljus med rödt sken, synligt omkring hela horisonten, dels de för fartyg under gång föreskrifna färgade sidoljusen. Då sådant fartyg ligger till ankars, skall det på masten föra det röda ljuset under det hvita ljuset, men icke de färgade sidoljusen. Lotsfartyg, som icke användas i lotsningstjänst, skola föra likadana ljus, som för andra fartyg är föreskrifvet. Ända från 1600-talet och till 1881 fördes å lotsverkets fartyg örlogsflagga, hvarjämte befälet egde att föra örlogsvimpel. 1 maj 1881 stadgades, att lotsverkets flagga skulle vara svensk örlogsflagg med ett ankare och däröfver en stjärna, anbragta i hvitt fält i det gula korsets midt, äfvensom att befälstecknet skulle vara en örlogsvimpel med ett ankare och däröfver en stjärna i hvitt fält närmast stående liket. 12 dec. 1894 upphäfdes befälets rätt att föra vimpel. Genom k. kung. 7 maj 1897 borttogs för lotsverket liksom för andra statens civila verk den gula tungan i örlogsflaggan, hvarjämte lotsverkets särskilda märke, ändradt till ett ankare med k. krona öfver, flyttades till det inre nedre blåa fältet. På grund af lagen ang. rikets flagga af 22 juni 1906 för lotsverket numera den vanliga riksflaggan utan några som helst emblem; genom k. kung. 11 dec. 1908 har dock föreskrifvits, att lotsverkets ångfartyg må, då de användas i annan tjänst än lotsningstjänst, föra en särskild igenkänningsstandert, som är till 1/3 hvit närmast stången och till 2/3 blå samt i det hvita fältet försedd med ett ankare och k. krona i gul färg. Se Lotssignal och Lotsverket. U. G. Lotsdirektör var före 1888 benämning på chefen för Lotsstyrelsen (se d. o.), inom hvilket verk han egde enahanda befogenhet och ansvar, som eljest tillkom generaldirektör. Chefen för Lotsstyrelsen benämnes sedan 1888 generallotsdirektör och utöfvar tillika högsta befälet öfver den inom lotsdistrikten tjänstgörande personalen och är i