lotsning af fartyg i närliggande farleder. Gustaf I ålade först allmogen i vissa kusttrakter att, i stället för att utgöra vanliga skatter, aflöna "styrmän" för konungens skepp. Sedermera blefvo genom särskilda resolutioner på 1503- och 1600-talen många skärgårdshemman förklarade för lotshemman, emot det att åborna fingo vissa friheter, såsom befrielse från utskrifning, skjuts m. m. Och genom beslut vid 1655 års riksdag stadgades, att åtskilliga hemman under benämning styrmanshemman skulle läggas under amiralitetet, hvilka hemman sedermera vid Karl XI:s reduktion förklarades vara för kronan omistliga gods. Enligt nu gällande "förordning ang. lotshemman och boningsplatser för lotsar" 9 juli 1862 skola som lotshemman anses alla sådana hemman och lägenheter, vare sig af frälse-, skatte- eller krononatur, hvilka af ålder varit och ännu äro underkastade lotsningsskyldighet och icke lagligen blifvit därifrån skilda, samt äfven sådana, som framdeles kunna bli till bruk och nyttjande upplåtna åt lotsar för lotsningens skull. Dessa hemman upptagas i en särskild, af Kammarkollegium fastställd lotsjordebok. Kronolotshemman gå i arf som andra kronohemman, men arfsrätten sträcker sig blott till änka och barn i rätt nedstigande led; finnes ej sådan arfvinge, anses hemmanet åboledigt och inrymmes åt obesuten lots vid platsen. Åbo å skattelotshemman skall i regel själf vara lots; men om han pröfvas icke själf vara skicklig till lots, skall han, vid skatterättighetens förlust, i sitt ställe anskaffa vederbörligen examinerad lots. Dispositionsrätten öfver frälselotshemman är sålunda inskränkt, att skicklig lots bör vara antagen till landbo å detsamma. Boningsplats för lots kan utses äfven å andra hemman än lotshemman. I händelse öfverenskommelse härom ej kan träffas, eger vederbörande lotsbefäl anmäla sina påståenden hos K. M:ts befallningshafvande, som afgör ärendet genom utslag, innefattande jämväl hvilka förmåner utöfver boningsplatsen hemmansegaren bör lämna till lotsen emot ersättning i penningar af lotsverkets medel. Utslaget pröfvas af Kammarkollegium. För vinnande af mark åt lotsverket att användas till lotsplats är sålunda stadgad en betydligt enklare procedur, än som i allmänhet finnes föreskrifven för expropriation. A. G.* Lotsjordebok. Se Lotshemman. Lotskapten, chef för ett lotsdistrikt. Se Lotsverket. Lotskontor motsvarade i forna dagar hvad som sedermera kallades lotsdirektörens expedition, eller begynnelsen till den nuv. Lotsstyrelsen. Numera förstås med denna benämning det vid hvarje lotsplats befintliga lotsförmanskontoret, hvarest sjöfarande ega beställa lots och erlägga lotspenningar. A. G.* Lotskriget. Se Flintrännan. Lotsled kallas en sådan af den allmänna sjöfarten begagnad farled, i hvilken lots är skyldig att föra fartyg fram. Vanligen äro lotslederna utprickade till ledning för fartyg, som gå utan lots. Lotsarna själfva äro skyldiga att hitta vägen, äfven om prickar saknas. Lotslederna uppgingo vid 1910 års slut till ett antal af 1,929 och äro upptagna i en särskild lotsledsförteckning samt i lotstaxorna. Fråga om upptagande eller nedläggning af lotsled afgöres af K. M:t, men beträffande tillfällig lotsled af Lotsstyrelsen. A. G.* Lotslott. Se Lotspenningar. Lotslöjtnant, lotskaptens närmaste man. Se Lotsverket. Lots- och båkafgift, Allmän. Se Fyr- och båkafgift. Lots- och fyrinrättningen. Se Lotsstyrelsen och Lotsverket. Lotspenningar, den afgift, som erlägges för fartygs lotsning. I äldre tider utgick ersättning för lotsning enligt öfverenskommelse. Sedan lotsarna ålagts skyldighet att betjäna den allmänna sjöfarten, utfärdades lotstaxor, bestämda efter olika grunder, med hänsyn icke blott till de särskilda lotsledernas längd och beskaffenhet i öfrigt, utan ock till de lotsade fartygens djupgående, deras egenskap af kronofartyg, inhemskt eller främmande handelsfartyg o. s. v. Enligt nu (1911) gällande bestämmelser utgå lotspenningarna efter taxor, som utfärdas af Lotsstyrelsen enligt af K. M:t fastställda grunder, beroende af fartygens afgiftspliktiga dräktighet och den lotsade vägens längd. Hvilka fartyg, som äro skyldiga att anlita lots eller i allt fall att erlägga lotspenningar, b.estämmes uti den s. k. lotsförordningen (se d. o.). Lotspenningarna skola erläggas vid närmaste lotsplats, vid inkommande, sedan lotsningen blifvit fullgjord, och vid utgående, då lots beställes å lotskontoret; endast undantagsvis kan lotsen uppbära afgiften. Lotspenningarna fördelas i allmänhet i olika lotter, lotslotter, mellan lotsarna vid vederbörande lotsplats. Denna lotsarnas inkomst uppgick 1910 sammanlagdt för hela riket till 1,220,886,99 kr. för 45,853 verkställda lotsningar. Lotslotten är af mycket olika storlek vid olika lotsplatser och utgjorde 1910 högst 4,798 kr. (vid Oxelösunds lotsplats) och lägst 7 kr. (vid Kåreholms lotsplats). U. G. Lotspersonal. Se Lotsverket. Lotssignal, signal för att påkalla biträde af lots, ges å fartyg vid dager medelst hissande af lotsflagga (se d. o.) eller genom signalen P T i den kommersiella signalboken; under mörker genom visande af blänkfyr (eng. bluelight) hvar 15:e minut eller genom ett klart, hvitt sken, visadt ofvan relingen med korta mellantider och under en minuts tid hvarje gång (k. kung. 19 april 1875). Om i följd af tjocka eller annan orsak föreskrifven signal för tillkallande af lots icke kan från lotsuppassningsställe eller lotsbåt upptäckas, bör lotsarnas uppmärksamhet därjämte påkallas medelst ånghvissla eller mistlur, hvarmed ges omväxlande tätt på hvarandra följande korta och långa ljud eller serier af ett långt och tre korta ljud (k. kung. 6 april 1911). A. G. (U. G.) Lotsstyrelsen, ett af de till Sjöförsvarsdepartementet hörande centrala ämbetsverken. Lotsverkets ekonomiska och administrativa styrelse utöfvades fordom af Amiralitetskollegium, sedermera af Förvaltningen af sjöärendena, i hvilken en lotsdirektör var ledamot, men alla specialfrågor rörande personal och materiel handlades af lotsdirektören, först ensam, sedermera med biträde af fyringenjörer och kanslitjänstemän. Genom k. br. 21 dec. 1871 skildes fr. o. m. början af 1872 alla lotsverkets angelägenheter från