Lotto-Lotuskapitälet 1154 ningar; en dylik föreskrift, som jämväl kan förtjäna särskildt nämnas, finnes i § 79 af lagen om aktiebolag 12 aug. 1910 ' E. K. Lotto [lå'ttå; it., "lott"], sällskapsspel för obe-gränsadt antal personer. Hvarje deltagare erhåller mot insats l-3 kort, delade i rutor af 3 vågräta och 9 lodräta streck. I rutorna stå ettor, tior o. s. v. ända till 90, ordnade från vänster till höger. Den, som först af de ur en påse dragna nummerkulorna fått fem tal i en rad belagda (en s. k. kvint), vinner insatserna; äfven för två (a m b), tre (tern) eller fyra (k v a t e r n) tal i rad kan vinst utfalla. Lotto [lå'ttå], Lorenzo, italiensk målare af venezianska skolan, f. omkr. 1480 i Venezia, d. mellan 18 sept. 1556 och l juli 1557 i Loreto, var förmodligen lärjunge af Giovanni Bellini i Venezia, men utbildade sig vidare dels i täflan med sin ateljé- och studiekamrat Palma Vec-chio, dels under inflytande af Giorgione. Dessutom påminner han också i behandlingen af ljusdunklet både om Correggio och Lionardo, utan att dock något personligt förhållande till dessa mästare kan uppvisas. Han arbetade tillfälligt i Eom, Treviso och Marc Ancona, men var mestadels verksam i Venezia och Bergamo, i sistnämnda stad mellan 1515 och 1524. Af hans arbeten märkas en vacker Madonna med barnet (Neapel), i Venezia flera målningar, särskildt S. Augustinus med änglar (1529; i S. Giovanni e Paolo), flera äfven i Bergamo, t. ex. en Madonna af 1516, i S. Bartolomeo, och en annan af 1521, i Correggios maner, vid högaltaret i S. Bernardino, samt 5 taflor i Berlin, nämligen porträtt af en arkitekt, ett par porträtt af unga män, två altarflyglar med S. Sebastian och S. Kristofer och Kristi afsked af sin moder, I Louvre finnes en bild af honom: Äktenskapsbryterskan inför Kristus. Se B. Berenson, "L. L." (1895). C. R. N. (A.L.R.) Lotus L., Gigel, bot., växtsläkte af fam. Le-rjuminosce, afd. Papilionatce. Från närstående släkten skiljes Lotus genom den sprötspetsade krön-kölen. Frukten är en trind, sällan vingkantad balja, som har tunna tvärväggar emellan de många fröna och öppnar sig i två slutligen hopvridna valvler. Hithörande omkr. 80 arter äro örter eller halfbuskar af växlande storlek, med parbladiga blad; det nedersta bladparet har ryckt ned på stammen och liknar stipler. Blommorna äro gula eller röda och sitta i flockar eller äro ensamma. Allmän å ängsbackar är den bekanta L. corni-culatus L., käringtand 1. käringgigel, en glatt eller hårig ört med nedliggande eller uppstigande stjälkar och gula eller gula och röda blommor i flock. Utom denna art finnas i södra Sverige 3 arter, af hvilka L. siliquosus (Tetragono-lobus siliquosus} har fyrvingad balja. Baljorna af Tryckt den 24/1 12 en denna närstående art, L. Tetragonolobus, inhemsk i Medelhafsområdet, ätas som släpärter och odlas därför i köksträdgårdarna under namn af Lotus cormciilatus (Käringtand), l örten i blomning (flera stjälkar af skurna), 2 blomma, 3 baljor. sparrisärter. Som ampelväxt odlas ofta L. peliorrhynchus, från Kanarieöarna, med hvit-ludna blad och präktiga scharlakansröda blommor. O. T. S. (G. L-m.) Lotusblomma, bot. Se Nelumbium och N y m p h ae a^ Lotuskapitälet. bygnk., tillhör den egyptiska konsten, där det uppträder under två hufvudfor-mer: slutet eller övpet. Motivet är hämtadt från den i Egypten fordom förekommande, numera allmänt uti Indien vildt växande "lotusblomman" (Nelumbium speciosum), som erhållit vidsträckt användning inom den egyptiska ornamentiken. I sin äldsta form, i klippgrottorna vid Beni Håsan i mellersta Egypten, visai sig kapitalet liftsom sammansatt af fyra, intill hvarandra slutna, aflånga knoppar, som hållas tillhopa genom ett band och uppbära en fyrkantig skifva, abacus. Äfven kolonnskaften äro här fyrdelade, liksom bildade af långa, med o-ördlar hopbundna stjälkar (se fig. 1). Senare förenklas formen till en odelad, nästan kägellik massa, hvars yta prydes med målningar i gördel-formiga bälten, stundom med små, vid kapitäletp bas framspringande, knopplika bihang. Kolonnskaftet blir här cylindriskt. Detta är den under det yngre rikets tid, i de stora templen vid Tebe och i dess omgifningar vanligast förekommande, "slutna" formen. Omväxlande med denna framträder äfven det "öppna" lotuskapitälet, som har formen af en uppåtvänd, klocklik blomma, hvars släta yta lifvas genom i målning utförda blad och stjälkar, som utveckla sig i blomkalkens riktning (se fig. 2; jfr äfven typerna sådana de te sig i fig. l till art. Kapital). - Besläktade med denna senare form och med det 16 b. 37