barrels (à 127 kg.). Hela afkastningen af mineralproduktionen steg 1908 till 12,1 mill. dollars. -- Industrien afser hufvudsakligen förädling af statens egna produkter, socker, trävaror, bomull och ris. 1905 steg dess produktionsvärde till öfver 186,4 mill. doll., hvaraf omkr. 74 mill. på sockerindustrien och 35,2 mill. på trävaruindustrien. -- Förnämsta handelsplatsen och statens viktigaste hamn är New Orleans. Vid 1908 års slut funnos i staten 7,955 km. järnvägar. Befolkningen, som 1810 utgjorde blott 76,556 pers., hade 1860 växt till 708,000, 1900 till 1,381,625 och 1910 till 1,656,388 pers. Vid folkräkningen 1900 voro 47,1 proc. färgade (negrer och mulatter), mot 51,5 proc. 1890. Endast 52,903 pers. voro födda i utlandet, hvaraf 17,400 italienare, 12,000 tyskar och 359 svenskar. Större delen af de hvite härstammar från de gamle franske nybyggare, som voro de förste kolonisterna i dessa trakter. Därför äro äfven öfver 61 proc. af befolkningen katoliker, medan de öfriga sydstaterna äro strängt protestantiska. Före 1854 gjordes föga eller intet för folkundervisningen, och först de senaste årtiondena har staten verksamt understödt densamma (i mån af antalet skolpliktiga barn i hvarje kommun). Två normalskolor finnas. Högre läroanstalter äro bl. a. statsuniversitetet (1860) i förening med landtbruks- och tekniskt läroverk i Baton Rouge, Tulane univ. (1864) i New Orleans, Jefferson college (1884, katolskt) i Convent samt andra katolska colleges i New Orleans, Grand Couteau och Baton Rouge. För kvinnor finnas colleges i Clinton, Mansfield, New Orleans (ingår i Tulane univ.) och Keatchie och för negrer i Alexandria och New Orleans (5 st.). I Ruston och Lafayette finnas tekniska läroverk. Sedan L. upptogs som stat (1812), har det haft 8 konstitutioner, den sista af 1898 (med 26 ändringar till 1906). Enligt denna sammanträder den lagstiftande församlingen hvarje jämnt år under 60 dagar och består af 39 senatorer och högst 116 och minst 98 representanter, alla valda för 4 år. Valrätt och valbarhet har hvarje inregistrerad manlig medborgare, som bott i staten i minst 5 år och i sin kommun 2 år före valet. Men för att inregistreras måste man kunna läsa och skrifva eller besitta egendom till ett taxeringsvärde af 300 dollars, för hvilken skatt erlagts, eller bevisa, att ens fader eller farfar hade rösträtt l jan. 1867, eller, om man är af utländsk börd, vara naturaliserad före 1898 och ha bott i staten 5 år före ansökan om inregistrering. Denna s. k. "father or grandfather clause" är afsedd att trygga de hvites öfvervikt. Guvernören väljes för 4 år och kan ej omedelbart omväljas. Kvinnor ega i vissa fall rösträtt. -- L. representeras i kongressen af 2 senatorer och 8 representanter. -- Staten är icke delad i grefskap, utan i 59 parishes. Hufvudstad är Baton Rouge. För två-årsperioden 1906--07 voro statens inkomster resp. 6,232,600 och 6,628,500 doll. och utgifterna resp. 4,862,700 och 5,209,200 doll. Skolor och skyddsdammar draga omkr. hälften af inkomsterna, den andra hälften åtgår till räntor på stadsskulden (l mars 1908 12,24 mill. doll.) och till aflöningar åt styrelsen. Den beskattade förmögenheten uppgick 1907 till 508 mill. doll., och all förmögenhet beräknades 1904 till 1,032 mill. doll., hvaraf 489,3 mill. fast egendom. L. besöktes först af spanjoren de Soto (1541), sedermera af fransmännen Marquette (1673) och Rob. Cavalier, Sieur de La Salle (se d. o.), hvilken senare kallade hela sträckan längs den af honom 1681 befarna Mississippi L. efter franske konungen Ludvig (fr. Louis) XIV. Namnet L. fortfor sedan att under 1600- och 1700-talen omfatta ungefär allt landet mellan Alleghanybergen och Rocky mountains, från de stora sjöarna i n. till mexikanska viken i s. Det första lyckliga kolonisationsförsöket inom den nuv. statens område gjordes af fransmannen Iberville 1699, vid nuv. Poverty point nedanför New Orleans. Efter freden i Utrecht (1713) öfverlät Ludvig XIV till den rike köpmannen A. Crozat (1655--1738) allt område, som vattnas af Mississippi och dess bifloder nedanför Illinois' mynning. Crozat öfverlät 1717 sina rättigheter åt John Law (se d. o.), som bildade ett bolag för att kolonisera landet. Staden Nouvelle-Orléans (New Orleans) anlades 1718, och kolonien var i ett ganska blomstrande skick, då den 1731 återgick till franska kronan. Genom ett fördrag af 3 nov. 1762 afträddes L. till Spanien, men fördraget hölls hemligt 1 1/2 år, och Spanien tog ej kolonien i besittning förr än 1769. Genom ett fördrag mellan Spanien och Frankrike å ena sidan samt Storbritannien och Portugal å den andra, undertecknat i Paris i febr. 1763, afträddes hela den del, som låg ö. om floderna Mississippi och Iberville samt sjöarna Maurepas och Pontchartrain till Storbritannien. Sistnämnda del ned till 31:a breddgraden öfvergick 1783 till Förenta staterna, och den spanska andelen, till hvilken Mississippis hela mynning hörde, återgick 1800 till Frankrike, men såldes 1803 af Napoleon för 60 mill. frcs till Förenta staterna. Nästan allt, som nu utgör staten L., upprättades 1804 till ett territorium under namn af Orleans. Detta ökades 1810 med trakten ö. om Mississippis mynning och upptogs 1812 som stat med de nuv. gränserna. Vid inbördeskrigets utbrott skilde sig staten 26 jan. 1861 från unionen och slöt sig till de konfedererade, men kom efter New Orleans' intagande (april 1862) helt och hållet i unionisternas våld. Först 1868 upptogs L. åter såsom stat i unionen, men det republikanska våldsregementet fortfor under skydd af unionstrupper ända till 1877, då presidenten Hayes drog trupperna därifrån. Därefter kommo snart demokraterna åter till makten, som de sedan behållit. -- 2. Stad i nordamerikanska staten Missouri, vid Salt rivers förening med Mississippi. 5,131 inv. (1900). Sädes- och fruktodling samt trädskolor, bland de största inom unionen. 1 o. 2. J. F. N. Louisine [loisi'n], fr., ett mjukt sidentyg med matt yta. Användes till damklänningar, synnerligast bluslif. G. A. W. Louisan [loiså']. Se Fallbila och Louis, A. Louis-Philippe [loi-fili'p], fr. Se Ludvig, franska konungar 19. Louis Philippe-land [loi-fili'p-], antarktiskt polarland under 63°--64° s. br. och 57°--59° v. lgd, s. om Syd-Shetlandsöarna, från hvilka det skiljes genom Bransfield-sundet. Enligt hvad O. Nordenskjölds expedition fann, hänger det samman med