- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1169-1170

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louvel, Louis Pierre - Louverture - Louvet de Couvray, Jean Baptiste - Louvière, La - Louviers - Louvois, François Michel Le Tellier - Louvre och Tuilerierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1169 Louverture-Louvre 1170 tigen af Berry, då denne vid utgången från operan i Paris förde sin gemål till vagnen. Mordet förorsakade ministären Decazes' fall, enär ultraroja-listerna ville göra densamma ansvarig därför. Trots en tre månader lång undersökning kunde dock ingsn medbrottsling till L. upptäckas. L:s förhoppning att genom detta mord afklippa möjligheten till bourbonska konungahusets fortplantning gäckades dock, enär hertiginnan redan bar under sitt hjärta den blifvande grefven af Chambord, "Henrik V". L., som greps nästan omedelbart efter gärningen, dömdes 5 och 6 juni 1820 till döden och besteg med mod schavotten. E- A-t. Louverture [lovrtyr]. Se Toussaint Louverture. Louvet de Couvray [lova da kovrä], Jean Baptist e, fransk skriftställare och revolutionsman, f. 1760 i Paris, d. där 1797, var 1790 verksam medlem af jakobinklubben samt slöt sig i lagstiftande församlingen och i konventet till girondisterna. Han var en af dessas mest bemärkta talare och slungade, 29 okt. 1792, oförfäradt från konventets tribun en anklagelse mot själfva Ro-bespierre för sträfvan efter diktatur. Under skräckväldet irrade L. flyktig kring på lands-by o-den, men återinträdde en tid efter Ro-bespierres fall i konventet (mars 1795), var en tid dess president och sedermera medlem af Välfärdsutskottet samt blef efter direktorialförfattningens införande (s. å.) medlem af De femhundras råd. Vid samma tid invaldes han i Franska institutet samt uppsatte en- bokhandel. Han kämpade i tal och skrift ifrigt emot roja-listernas stämplingar. L. utgaf 1787-90 den för tidehvarfvets sedeslöshet kännetecknande, ohöljdt liderliga romanen Les amours du chevalier de Faublas (l:a upplis häften under andra, växlande titlar; flera uppl.; "Chevalier de Faublas' memoarer", 1851, ny uppl. 1877). Aulard har utgifvit hans Mémoires (2 bd, 1889). (V. S-g.) Louviére Floviär], La, kommun i belgiska prov. Hainaut, vid en större järnvägsknut och kanalerna Charleroi-Bruxelles och Möns-Charleroi, med 18.232 inv. (1902), hvilka sysselsätta sig med stenkolsbrytning samt tillverkning af glas, järnvägs-materiel och fajans. (J- F- N.) Louviers [lovié], arrondissemangshufvudst^d i franska dep. Eure, på ömse sidor om floden Eure, 21 km. n. om Évreux 9.449 inv. (1906). Liflig fabriksstad. Storartad yllefabrikation (billiga massartiklar och modetyger). L. går jämte det närbelägna Elbeuf i spetsen för den franska kardullsindu-strien. Dessutom finnas i L. stora valkkvarnar, blekerier, ullspinnerier, pappersbruk m. m. (J- F. N.) Louvois [lovoa'], Francois Michel Le T el l i er, markis de L., fransk statsman, f. 18 jan. 1639 i Paris, d. där 16 juli 1691, var son till kanslern Michel Le Tellier (se denne). Han utnämndes 1654 till statssekreterare för krigsären- dena i survivance efter sin fader och tillträdde 1666 detta ämbete samt fick därmed en plats i konseljen. L. åtnjöt till en början Ludvig XIV:s synnerliga ynnest på grund af sina djupa kunskaper i krigsväsendets alla grenar och sin stora arbetsförmåga, hvarjämte konungen hoppades kunna leda honom helt och hållet efter sina af-sikter. L. fullkomnade franska armén i alla afseenden och understöddes därvidlag kraftigt af Colbert. Efter dennes död (1683) fick L. äfven uppsikten öfver de offeitliga byggnaderna samt ledde bl. a. utförandet af Invalidhotellet i Paris och slottet i Versailles. Han blef småningom oumbärlig för konungen, men var genom sin stolthet och egenmäktighet ofta besvärlig för honom. För att bibehålla sitt inflytande invecklade han konungen alltjämt i nya krig. Efter Golberts död skaffade han sig äfven ledningen af Frankrikes finanser. I valet af medel hyste han inga betänkligheter. Strassburgs och Luxemburgs borttagande under djupaste fred, reunionerna och våldsbragderna mot protestanterna (de s. k. dragonaderna) voro till stor del L:s verk. I kriget förfor han med ytterlig grymhet; det var han, som gaf befallning om de förfärliga härjningarna i Pfalz (1674 och 1689). För öfrigt ville han leda allt såväl i krig soin i fred, till följd hvaraf härförarnas händer bundos och deras företag förlamades. Detta var så mycket betänkligare, som han därjämte till ytterlighet beundrade sin tids metodism i krigföringen. Med Turenne stod han i fiendskap, emedan denne icke ville underkasta sig hans högsta ledning i kriget. Efter ett häftigt uppträde mellan konungen och hans alls-mäktige undersåte dog L. plötsligt. C. O. N.* Louvre [lövr] och ^T u i l er ler n a (Palais des Tuileries] voro två sammanbyggda, på Seines högra strand i hjärtat af Paris belägna palats, som upp- Fig. 1. Plan af Louvre och Tuilerierna. togo en yta af 198,000 kvm. Louvre inrymmer sedan 1793 Frankrikes nationalmuseum, Tuilerierna brändes under kommunardupproret 1871. - Det egentliga Louvre är en kvadratisk byggnad (L å fig. 1), hvars borggårds sidolängor mäta på inre sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 1 00:52:28 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free