1171 Louvre 1172 120 m. och ha hvar sin höga midtpaviljong med hvälfd genomgång. Från L. utgå mot v. två (delvis dubbla) byggnadslängor af nära 500 m. längd, nående fram till ändpunkterna af det nedrifna Tuileriespalatset (r T s). Namnet L. är uppkommet af mlat. Lufpara. Så kallades ett fäste och jaktslott, hvars namn man sökt tyda som "vargjägarnas samlingsställe" (af lat. lupus, varg). I detta fyrkantiga fäste lät Filip II August 1204 uppföra ett kolossalt torn ("Grossa turris"), hvilket tjänade till skattkammare och statsfängelse, sedermera till kungligt bibliotek. (Tornets grundvalar upptäcktes 1885.) Karl V lät 1367 draga stadsmuren omkring denna borg (chäteau du L.) och omskapade den till ett kungligt residensslott i gotisk stil. Dess arkitektar - förnämligast trapphuset - och dess konstskatter väckte samtidens beundran. Frans I nedref emellertid tornet, började modernisera slottet och beslöt sedermera att helt och hållet ombygga det enligt tidens fordringar. Bygget leddes af P. Lescot 1546-78. Från honom härröra den nuv. Louvrekvadratens två halflängor på sydvästra hörnet (a a), hvilka äro mästerstycken af ädel fransk renässans, i all synnerhet fasaderna åt borggården (jfr Lescot). På Katarinas af Medici tillskyndan utdrog Lescot södra längan åt v. till och tillbyggde 1566 den vinkelrätt ned mot Seine löpande länga (6), som upptager galerie d'Apollon (fig. 5). Som fortsättning däraf lät samma regentinna anlägga södra längan (galerie du lord de Veau, c] hän mot Tuilerierna, som hon kort förut anlagt. Återstoden (d] af nämnda länga tillkom under Henrik IV. Under Ludvig XIII utvidgades Frans I:s plan så. att längorna omkring borggården drogos ut till dubbla längden mot den ursprungliga planen. J. Lemercier fortsatte den af Lescot uppförda längan, ditfogade den praktfulla Pavillon Sully (äfven benämnd Pavillon de Fig. 2. Gamla Louvre: Pavillon Sully 1. P. de 1'horloge. V horlog e, e, samt fig. 2) och byggde stycket /. Återstoden af palatset omkring borggården (ggg) byggdes från 1660 af L. Levau och Claude Perrault. Den sistnämnde ditfogade den östra ytterfasaden, Louvre-kolonnaden (fig. 3), mycket ståtlig och imponerande och ett i den franska och allmänt europeiska arkitekturen högst betydelsefullt verk, men som alls ej stämde öfverens med arkitekturen i palatsets äldre delar och som drog- med sig ombyggnader, som högeligen skadade dessa - bl. a. förändrades nu fasaden åt Seine till (gg). Arbetena af stannade emellertid 1676, L. användes då ej längre som kungligt residens, men Ludvig XIV hade sin tafvelsamling (Le cabinet du roi) ordnad där, och efter hans död upplätos stora delar af palatset åt akademierna och k. tryckeriet samt åt lärda och Fig. 3. Louvre-kolonnaden. konstnärer, hvilka där hade bostad och ateljéer. Efter revolutionen förklarades L. genom konventets dekret af 27 juli 1793 för ett nationalmuseum. Detta riktades inom kort med de oerhördt rika konstskatter, hvilka som. byte från fälttågen på kontinenten stannat i fransk ego. De flesta af dessa konstverk måste likväl återlämnas 1815. 1805 hade Napoleon uppdragit åt Percier och Fon-taine att återställa och fullborda palatset. Då byggdes längan w, och museirummen inreddes ståtligt och harmoniskt. Napoleon III uppdrog 1852 åt Visconti och efter dennes död (1853) åt Lefuel att färdigbygga L. Till detta skede af palatsets byggnadshistoria höra längorna n, o, omgifvande 6 små gårdar, samt ett par fasader (p) närmast Tuilerierna. Dessa moderna delar af palatset äro hållna Fig. 4. Nya Louvre; innerfasad (finansministeriet; n å planen), sedd från Place du carrousel (C å planen). i en rik och prunkande stil (se fig. 4). Detta gäller äfven om do under republiken 1874-78 utförda delarna (västra delen af längan utmed Rue de Rivoli jämte dess afslutning, Pavillon de Marsån). De på planen med n betecknade delarna af palatset inne-hafvas f. n. af finansministeriet, och västra delen af flygeln d har varit upptagen af Seineprefektu-ren och ända till föregående år (1911) af kolonialministeriet. Denna län?a skall nu, efter att ha blifvit invändigt ombyggd, dragas in i museikom-plexen och i sin helhet upptagas af fransk konst från 1800-talet.