Louvre 1174 L o u v r e - m u s e e t - ett af de allra främsta i Europa - omfattar följande af delningar: egyptiska museet, fornföremål jrån Asien (däribland märkliga fynd från Ninive och Sargon samt de 1905 ff. öppnade persiska af delningarna, vidare musée de VExtréme-Orient (Kina och Japan), den stora samlingen af antik skulptur (mer än 3,009 nummer, bland marmorstoderna äro Venus Milo, Nike från Samotrake, Borghesiske fakta-ren), antika bronser, smycken, museet för antik keramik (grekiska vaser och småskulptur, etrus- Fig. 5. Galerie cTApollon. kisk konst), skulptur från medeltiden och renässansen (franska statyer, reliefer och graf monument, italiensk plastik, bl. a. Michelangelos två "slafvar"), emaljer och guldsmedsarbeten, modern skulptur, omfattande franska verk från 1600-talet till Napoleon III:s tid. Målningsgalleriet omfattar mer än 3,000 nummer; de rikaste af delningarna äro den italienska (där framför allt Mantegna, Lionardo da Vinci, Luini, Tizian och Paolo Veronese äro väl representerade), den spanska (Murillo), den flamländska (Rubens, van Dyck, Teniers) och den holländska (22 taflor af Rem-brandt). Holbein representerar främst den tyska konsten. Franska målningssamlingen uppgår till mer än 1,OCO nummer; de äldsta äro från 1300-talet, de yngsta från vår egen tid. Tack vare i främsta rummet några storartade donationer ha 18~0-talets midt och tiden därefter blifvit både fylligt och utsökt representerade: Millet, Troyon, Corot, Meissonier och Manet. Samlingen af teckningar räknar 40.000 nummer af mästare från 1400-talet till våra dagar. Afdelningen för konstmöbler, gobelänger o. d. är rik och ståtlig - den torde åtminstone delvis komma att flyttas till specialmuseer, Maison Laffitte o. a. Vidare finnas museet för konstslöjdsföremål från medeltiden, renässansen och moderna tiden (orientalisk fajans, kyrkliga föremål, emaljer, elfenbensarbeten, utmärkta träbonader), etnografiska museet (föga betydande), marinmuseet, som säges komma att flyttas till en lämpligare förvaringsplats i Invalidhotellet, museet för kalkografi och slutligen museet för dekorativ konst, anordnadt 1905 i flygeln utmed Rue de Rivoli i en modern och ståtlig lokal om fyra våningar och omfattande föremål alltifrån gotiken till dato (där- ibland medeltidsskulptur, målade glasfönster, ta-pisserier, smycken). Bland de större donationer, som kommit museet till del, märkas samlingarna Tochon (1818, antika vaser), La Caze (1869, en utmärkt samling af 275 målningar, bl. a. af Rembrandt, Watteau, Frago-nard, Chardin), Adolphe de Rothschild (1902, kyrklig konst), Morgan (1905, fornpersiska föremål), Thomy-Thiéry (1903), Moreau-Nélaton (1906), Chauchard (1909) och de Camondo (1911, liksom de tre föregående modern fransk konst). Den 1897 bildade Société des amis du Louvre har gett museet en och annan högst värdefull present. Under den senast förflutna tiden ha åtskilliga förändringar egt rum inom museet, nya lokaler i palatskomplexens olika dekr ha förvärfvats för de alltjämt växande samlingarna. Men att få reda och öfverslvådlighet i dessa har sina svårigheter. För en radikal och konsekvent genomförd nyanordning af målningssamlingen lära planer vara under arbete. Tuilerierna (T samt fi?. 6) byggdes 1564 -72 på Katarinas af Medici föranstaltande af Ph. Fig. 6. Det forna slottet Tuilerierna. Delorme och J. Bullant. Namnet togs efter de tegel-slagerier (fr. tuile, taktegel), som funnos i denna trakt. Under Henrik IV och Ludvig XIV tillbyggdes södra och norra flyglarna (s, r) jämte dessas ändpaviljonger, hvarjämte Levau ombyggde det ursprungliga slottet. De äldre bourbonerna hade endast tillfälligtvis bott i T. 6 okt. 1789 hade Ludvig XVI, af hämtad al Parispöbeln, flyttat med hofvet från Versailles till T. Det var därifrån han 1791 flydde, men blef hejdad i Varennes och återförd. 10 Aug. 1792 stormades T. af pöbeln, trupperna mördades, och slottet skojades, konungen jämte familj tog sin tillflykt till nationalförsamlingen, som under trycket af det utanför rasande upproret förklarade konungen afsatt. I T:s norra flygel sammanträdde konventet 1793-95 och därefter "De gamles råd" 1796-99. T:s intagande genom folkmassan var signalen till re-staurations-konungadömets fall (29 juli 18^0) och julimonarkiens (24 febr. 1848). 2 maj 1871 satte kommunarderna eld på T., hvars inre fullständigt ödelades. Äfven de närbelägna längorna af Louvre förstördes, likaså kejserliga biblioteket (inemot 90.OCO bd, mest rariteter, samt dyrbara handskrifter). De båda ändpaviljongerna äro nu åter-uppförda; själfva slottets murar kvarstodo som ruin till 1885, då de nedrefvos. - Den väldiga plats, som inneslutes af L. och T., var ända till