1181 Loven h. 1831) samt ett häfte Vitterhetsförsök (1833). Vidare utgaf han i öfv. Moores romans ' Khorassans beslöjade profet" (1834) samt Camoes' "Lusia-das" (1839). Den nya och fullständiga upplagan (1852; prisbel. af Sv. akademien) af den sistnämnda öfv. hälsades med allmänt och välförtjänt bifall samt lyfte med ens L. till rang bland Sveriges förnämsta poetiska öfversättare. Hans tolkning af Dantes "Gudomliga komedi" utkom i 3 dlr 1856-57. Den måste, trots sina brister, anses som ett högst framstående verk, i betraktande af de betydande svårigheter, som voro att öfver-vinna. öfv. åtföljes af en vidlyftig kommentar. Ett litet, tilldragande originalarbete på ett helt annat område hade L. några år förut offentliggjort, näml. Folklifvet i Skytts härad i Skåne vid början af detta århundrade. Barndomsminnen. Utgifne af Nicolovius (1847; 3:e uppl. 1909). 3. Per Kristian L., son till L. l, militär, f. 23 april 1799 i Stockholm, d. där 24 maj 1878, blef 1816 fänrik vid Andra lifgardet. 1820 -21 tjänstgjorde han vid Ingenjörkårens fältmät- ningsbrigad, blef 1824 kapten och generalstabsofficer, var 1827 -29 adjutant hos riks-ståthållaren i Norge, B. B. v. Plåten, samt kallades 1829 till medlem af Krigsvet. akad., om hvars verksamhet han därefter inlsde mycken förtjänst. 1835 blef han kompanichef, 1844 adjutant hos Oskar I och 1846 chef för Landtförsvarsde-partementets kommandoexpedition. 1853 blef L. (han var då sedan 1847 öfverste i armén och sedan 1851 major på stat vid Andra lifgardet) chef för Andra lifgrenad-järregementet. 1858 utnämndes han till generalmajor i armén, blef 1860 t. f. generalbefälhafvare i 2:a militärdistriktet och därefter generalbefälhafvare, 1862 i 3:e, 1864 i 2:a distriktet. Sistnämnda år erhöll han adlig värdighet och tog 1867 afsked ur krigstjänsten. L. utförde flera gånger särskilda militära uppdrag och stod konung Oskar I personligen mycket nära. Varmt intresserad för försvarsväsendets utveckling på historiskt nationell grundval, utgaf han 1871 (anonymt) en broschyr med titel Öfversigt af svenska krigsförfattningens utveckling samt af grunderna för dess ordnande jämte några smärre arbeten. 4. SvenLudvigL., den föregåendes broder, zoolog, f. 6 jan. 1809 i Stockholm, d. 3 sept. 1895 å Karlsborg nära Haga vid Stockholm blef student i Uppsala 1823, i Lund 1824, där han 1829 promoverades till filos, doktor och 1830 blef docent i zoologi. Sommaren 1837 gjorde L. en färd till Spetsbergen och inledde därmed de arktiska forskningsresor, som utgått från Sverige. Han var 1841 -92 intendent med professors titel vid Naturhistoriska riksmuseets afdelning för ryggradslösa djur (utom trakeater), 1857-78 tillhörde han direktionen för Nya elementarskolan i Stockholm, från 1871 som ordf. L. var led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1832), Vet. akad. (1840), Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (hedersled. 1846), Mus. akad. (1868), Vet. soc. i Uppsala (1869, hedersled. 18S9) och Landtbr. akad. (1875, hedersled. 1887) samt korresp. led. af Franska institutet (1872) och utländsk led. af Royal society i London (1885) samt flera andra utländska lärda samfund. Vid Lunds universitets jubelfest 1868 blef L. med. hedersdoktor. L. har i Sverige fört studiet af de rygg-radslösa djuren in i de numera förhärskande riktningarna, på samma gång flera af hans undersökningar kunna anses vara grundläggande för vår kännedom om vissa djurgruppers morfologi och embryologi. På grund af de åsyftade arbetena, lika utmärkta genom iakttagelsernas skärpa och fruktbärande synpunkter som genom formell fulländning, stod L. i stort anseende inom den vetenskapliga världen, liksom han, som var en fint bildad och imponerande personlighet, länge intog en ledande ställning bland de svenske biologerna. Redan ett af hans första arbeten. Bidrag titt kännedomen om släktena Campanularia och Synco-ryna (1835), i hvilket för första gången dessa djurformers utvecklingshistoria skildras, väckte berättigad uppmärksamhet och var en af de grundvalar, på hvilka Steenstrup (se d. o.) senare uppbyggde sin lära om generationsväxlingen. Samma år (1835) utgafs hans anatomiska undersökning Evadne nordmanni, ett hittills okändt Entomostracon beskrifvet. En likaledes mycket uppmärksammad publikation är Iakttagelse öfver metamorfos hos en annelid (1840), i hvilken redogöres för upptäckten af den sedermera s. k. Lovénska larven, ett morfo-logiskt intressant skede i vissa maskars utvecklingshistoria. Bland öfriga skrifter, tillhörande samma period, må framhållas Myzostoma cirrife-rum Leuck., ett parasitiskt maskdjur (1840), Index molluscorum litora Scandinavice habitantium (1846) och Malacozoologi (1847). Af särskildt stor betydelse är Bidrag till kännedomen om utvecklingen af Mollusca Acephala Lamellibranchiata (1848), där han bl. a. redogör för sin upptäckt af de s. k. polcellerna 1. riktningskropparna, hvilkas betydelse för några af embryologiens grundläggande frågor först en senare tids forskning lärt oss till fullo uppskatta. Detta arbete har ock under mera än trettio år utgjort den förnämsta grundvalen för vår kännedom om hafsmusslornas embryologi, ehuru flera andra arbeten, som behandla samma ämne, under tiden sett dagen; endast med tillhjälp af fullkomligare tekniska hjälpmedel har den moderna vetenskapen kunnat göra ett framsteg framför dessa L:s undersökningar. Men äfven på geologiens område var det L:s skarpsinne förunnadt att genom epokgörande upptäckter bryta nya banor: Om några i Vettern och Venern funna crustaceer (1860); Om Östersjön (1863). De senare åren af sitt arbetslif egnade L. företrädesvis åt studiet af