1183 Loven 1184 tagghudingarnas, särskildt sjöborrarnas, morfologi: Ktudes sur les échino'ides (1874) och Ön Pour-talesia, a genus of Echinoidea (1883) - arbeten, hvilkas resultat för kännedomen om sjöborrkroppens morfologi äro af grundläggande betydelse cch därför sedan länge ingått i hand- och lärobokslitteraturen. - L. är grundläggare af Kristinebergs 1877 öppnade zoologiska station för utforskningen af hafsdjuren. Biogr, af Hj. Théel, "Sven L." (1903). 5. Johan Henrik L., den föregåendes kusins son, ämbetsman, f. 19 sept. 1827 i Stockholm, d. där 26 jan. 1908, blef student i Uppsala 1845, filos, doktor 1851 efter att ha försvarat afh. Bidrag till historien om 1650 års riksdag, aflade juris utri-usque kandidatexamen 1856 och förordnades 1858 till docent i juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. 1860 blef L. adjungerad led. af Svea hofrätt och erhöll 1866 fullmakt som assessor där, men verkade 1864 -74 som expeditionschef i Finansdepartementet. Då H. V. Bredberg 1874 utträdde ur konungens råd, utnämndes L. efter honom till konsultativt statsråd, lämnade detta ämbete 1889 och var sedermera, till 1892, president i Kammarrätten. L. var led. af Mus. akad. (1868) och blef vid Uppsala universitets jubelfest 1877 juris hedersdoktor. 6. Otto Kristian L., den föregåendes broder, anatom och fysiolog, f. 12 mars 1835 i Stockholm, d. 25 juni 1904 på sitt landställe Kors-udden vid Skurusund nära Stockholm, blef student i Uppsala 1852, studerade vid Karolinska institutet i Stockholm, undergick där kirurgie magisterexamen 1861 och blef 1863 med. doktor i Lund, efter det han utgifvit afh. Studier och undersökningar öfver benväfna-den förnämligast med afseende på dess utveckling. Under sin studietid omfattades han med stor vänskap af Anders Eetzius och var under ett par års tid t. f. adjunkt i anatomi och fysiologi vid Karolinska institutet. Därjämte hade han 1857-58 företagit en längre utländsk resa, under hvilken han bl. a. besökte flera af utlandets förnämsta medicinska skolor, samt 1860-61 som uppbördsläkare deltagit l korvetten "Najadens" expedition till Syd-Amerika och Västindien, hvarifrån han hemförde åtskilliga zoologiska samlingar. 1863 utnämndes han till adjunkt i anatomi och fysiologi samt 1874 till förste innehafvare af den nyinrättade professuren i fysiologi vid nämnda institut. Redan några år förut hade han där in- rättat ett fysiologiskt laboratorium. Under läsåret 1855-66 vistades han för fysiologiska studier utrikes, hufvudsakligen hos Ludwig i Leipzig, och företog 1872 en resa till kontinenten för att taga kännedom om de fysiologiska institutionernas inrättning och den fysiologiska undervisningen. L:s vetenskapliga arbeten, hvilka beröra både anatomien och fysiologien, äro af stort värde. Bland dem märkas Undersökningar om arterutvidgning såsom följd af nervretning (i "Hygiea", 1866), upptäckterna af smaknervernas periferiska and-organ (Bidrag till kännedom om tungans smak-papiller; i "Medicinskt archiv", 1867) och af Lymfvägarna i magsäckens slemhinna (i "Nord. med. arkiv", 1870, 1873), Undersökningar öfver lungornas vitala medelställning (1872), Om kapil-larelektrometern och qvicksilfvertelefonen (1879), Om naturen af de voluntära muskelkontraktionerna (1881), Om muskeltonen vid intermittent elektrisk retning (s. å.) och Om hjertförmakets förhållande vid direkt retning med enstaka induktionsslag (1884). De flesta af hans arbeten äro tryckta i "Nord. med. arkiv". Genom utgifvande af populära skrifter (Om blodet, i "Ur vår tids forskning", 1876; Menniskokroppens byggnad och förrättningar, öfv. och bearb, efter Huxley, 1871, prisbelönt af Vet. akad.) bidrog L. på ett utmärkt sätt till att bland allmänheten sprida intresse för och kunskap i naturvetenskaperna. Äfven som lärare och föreläsare intog L. en mycket betydande plats. 1884-86 var han Karolinska institutets inspektor. 1884 blef han sekreterare i Landtbruks-akad. samt erhöll 1886 afsked från professuren vid Karolinska institutet. 1902 tog han afsked från sin tjänst vid Landtbruksakad. 1891-93, 1897 -99 var L. en af Stockholms stads representanter i riksdagens Andra kammare, där han uppträdde som frihandels- och försvarsvän. Han satt ock som led. i arbetarskyddskommittén (1891-92) och nya arbetarförsäkringskommittén (1891-93). Hans Anatomische und physiologische arbeiten utgåfvos i Leipzig 1906. L. var led. af Vet. akad. (1877) och af Landtbruksakad. (1882; hedersled. 1904). 7. Nils Eberhard L., den föregåendes kusin, musiker, skriftställare, f. 15 jan. 1846 i Lund, blef student där 1867, var 1870-84 e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket, tog organistexamen vid konservatoriet i Stockholm 1879, blef musikdirektör 1882 och idkade tidtals 1881-85 musikstudier i Berlin hos Spitta och Bellermann. L. var musikföreståndare vid Södra skånska infanteriregementet 1882-96 samt blef 1888 organist i Landskrona och s. å. musiklärare vid allm. läroverket där. Han har komponerat solosånger, skol-invignings- och universitetskantater, orgelfugor, violinkvartetter, uvertyrer och andra orkestersaker samt författat bl. a. Symfoni såsom musikalisk konstterm (i Landskrona läroverks årsber. 1892) och det omfattande historiska arbetet Landskrona under svenska tiden (bd I-III, 1908-10). 8. Fredrik August L., den föregåendes broder, skogsman, f. 2 maj 1847 i Lund, blef student där 1868. vistades nära ett år vid forst-akademien i Eberswalde (Preussen), blef filos, doktor i Lund 1874 och utexaminerades 1875 från Skogsinstitutet. Han tjänstgjorde sedan som ingenjör i Skogsstyrelsen och t. f. lektor i natur-