Föreningsbanken i Finland samt Nylands aktiebank ha
filialkontor i L. Någon nämnvärd industri drifves
icke. Två brännvinsbrännerier, ett ölbryggeri
samt ett sågverk äro de förnämsta industriella
inrättningarna. I närheten, i Pernå och Strömfors
socknar, finnas dock betydande anläggningar (såsom
Strömfors järnbruk och flera sågar). En af staten
underhållen svensk elementarskola för gossar och
flickor räknar ett 120-tal elever; i staden finnes
äfven ett svenskt privat fortbildningsläroverk för
flickor. Genom Lovisa--Vesijärvi (Lahtis) smalspåriga
privata järnväg, som öppnades för trafik 1900, är
staden förenad med Finlands järnvägsnät. Jämförelsevis
väl besökt är L. vattenkuranstalt, där
Situationsplan af Lovisa.
den vid Bie i Sverige antagna behandlingsmetoden i
väsentliga delar tillämpas. Förnämligast behandlas
nervösa, reumatiska och katarrala affektioner. Källan
håller 7° C. -- L. utgör ett imperiellt pastorat af
3:e kl., Borgå stift, Domprosteriet. Vid inloppet till
viken, omkr. 10 km. från staden, ligga ruinerna af
fästet Svartholm (se d. o.). -- Stadens fundationsbref
är af 26 juni 1745, då densamma uppkallades med
namnet
Degerby efter säteriet, på hvars mark
staden är anlagd. Sitt nuvarande namn erhöll
L. 1752, efter dåv. drottningen. Efter förslag af
generalkvartermästarlöjtnanten i Finland Nordenberg
(1745) vidtogos förberedelser till befästningsarbeten
kring staden, men 1754 lades hela befästningsförslaget
"ad acta". Ehrensvärd yrkade emellertid på L:s
befästande, och 1777 befalldes v. Arbin uppgöra
ett nytt förslag till stadsbefästning, hvarefter
materialier än en gång hopbragtes och de redan
tidigare påbörjade befästningsarbetena fortsattes; men
1783 afbrötos arbetena, och återstående materialier
och instrumentalier såldes på auktion. 1747--79 var
staden residens för landshöfdingen öfver Kymmenegårds
län. Under Gustaf III:s ryska krig var L. flera gånger
säte för högkvarteret. 21 febr. 1808 besattes L. af
ryssarna, sedan därvarande svenska styrka under
öfverstelöjtnant Munck tidigare samma dag utan
svärdsslag utrymt staden.
A. G. F. L. W:son M.
Lovisa, svenska drottningar:
1. L. Ulrika (tilltalsnamnet var Ulrika), svensk
drottning, dotter af konung Fredrik Vilhelm I i
Preussen och Sofia Dorotea af Hannover, f. 24 juli
(n. st.) 1720, d. på Svartsjö 16 juli 1782. Hon
förmäldes 17 juli 1744 i Berlin par
procuration med dåv. tronföljaren, sedermera konungen
i Sverige Adolf Fredrik, hvarefter bilägret firades
på Drottningholm 29 aug. s. å. L. torde af alla icke
själfva regerande svenska drottningar vara den, som
verksammast ingripit i det politiska lifvet. Skön,
snillrik, liflig och
Drottning Lovisa Ulrika. Efter målning af L. Pasch
d. y.7 1768. (Gripsholin.)
maktlysten, förvärfvade hon från första stunden
ett fullständigt välde öfver sin svage gemål, men
visade honom i stället en trofast tillgifvenhet. Före
hennes ankomst till Sverige hade Adolf Fredrik röjt
benägenhet att sluta sig till mösspartiet såsom minst
fientligt mot Eyssland, hvars inflytande han hade att
tacka för sitt val till svensk tronföljare. L., liksom
hennes broder Fredrik II i Preussen en varm vän af
Frankrikes vitterhet, kände sig emellertid mera dragen
till de franskt sinnade hattarna och framför allt till
den snillrike och älskvärde K. G. Tessin, hvilken som
ambassadör hämtat henne till Sverige. Och genom hennes
inflytande blef äfven Adolf Fredrik snart vunnen för
hattpartiet. Då han med anledning däraf erhöll en
skrapa af ryske ministern v. Korff, uppträdde hattarna
kraftigt till värn både för hans och fosterlandets
själfständighet, hvarigenom vänskapen emellan dem och
tronföljarparet ytterligare stärktes, på samma gång
som de återvunno allmänhetens genom 1741-43 års finska
krig rubbade förtroende. Obestämda förespeglingar
om blifvande utvidgning af konungamakten stärkte'
ytterligare alliansen mellan hattarna och det unga
hofvet. Denna tid af ännu ogrumlad vänskap emellan
L. och hattarna var säkerligen hennes lyckligaste. Med
Tessin och efter en tid äfven O. von Dalin vid
sin sida, var hon själen i ett gladt och lysande,
förfinadt samt af konst och vitterhef förädladt
sällskapslif, som framträdde i sin mest tilldragande
form under vistelsen på
