1197 Lovisa Petterkvist-Loxodrom 1198 ringen, uppfostrades i Frankrike och blef tidigt införd i Hotel de Rambouillets krets. Det franska hofvet omfattade tidigt planer att bortgifta henne med konung Vladislav af Polen och därigenom stadga det franska inflytandet i detta land; giftermålet kom också till stånd, sedan Vladislavs första gemål, Cecilia Renata af Österrike, aflidit (1644). Åtföljd af en stor fransk hof-stat, kom L. till Polen 1646 och började tidigt nog att politisera och intrigera i Frankrikes intresse. Efter Vladislavs död (1648) förmäldes hon (efter påflig dispens) med dennes bror och efterträdare Johan Kasimir (jfr Johan, konungar af Polen, 1) 1649 och kom att spela en framträdande roll under dennes oroliga regering. Under kriget mot svenskarna gaf hon prof på både energi och offervillighet, men hennes intressen samlade sig redan före fredsslutet kring planen att, efter anvisning från Paris, få en fransk prins (hertigen af Enghien) vald till polsk tronföljare. Genom en vidtutgrenad korruption hade hon skapat ett fransksin-nadt hof parti, som i denna fråga gick hennes ärenden; hon förfogade utan skrupler öfver rikets högsta ämbeten för sina syftens vinnande. Planen strandade på motståndet från ett antifranskt, "konstitutionellt" parti under Jerzy Lubomirskis (se d. o.) ledning, men först efter ett långvarigt inbördes krig. Hon har i Polen länge firats såsom lika from i lefvernet som klarsynt och energisk i sin politiska gärning; den nyare historieskrifningen framhåller hennes äregirighet och styrka i intrigen, men fördömer starkt hennes samvetslösa, i ett främ-mande lands tjänst ställda korruptionsmetoder. - Jfr "Ur drottn. Louise-Marie's bref till m:me de Choisy... 1656" (i "Hist. tidskr." 1906). H. A-t. Lovisa Petterkvist. Se Agrell, Alfhild Teresia. Lovisa Ulrika, svensk drottning. Se Lovisa, svenska drottningar 1. Lövisin, Erik, friherre, ämbetsman, f. i Södertälje (födelseåret okändt), d. 1693, var son till borgmästaren där, sedermera assessorn i Svea hofrätt och häradshöfdingen öfver Frösåkers härad Olof Eriksson Lovisinius. L. blef 1674 advokat-fiskal i Svea hofrätt och adlades 1675 med bibehållande af sitt namn, L. (han tog dock aldrig som adelsman introduktion å riddarhuset). 1676 utnämndes han till revisionssekreterare och 1687 till landshöfding i Östergötlands län samt blef s. å. friherre. L. var en duglig ämbetsman samt en af de driftigaste verktygen för Karl XI:s planer. Han var sekreterare i Stora kommissionen öfver förmyndarstyrelsen och led. af dennas fortsättning, Kammarkommissionen, samt tillhörde 1684 -85 års Kyrkoordningskommission och den 1686 tillsatta Lagkommissionen. Efter hand förvärfvade han en ganska ansenlig förmögenhet; dock hade han redan under danska kriget varit i tillfälle att på egen bekostnad utrusta åtskilliga ryttare och dragoner samt att ge kronan förskott af reda medel. 1693 bildade han ett släktfideikommiss af sin egendom Brandalsund, i Ytter-Järna socken af öknebo härad, Stockholms län, hvilken stannade i släktens ego till 1908, då den med K. M-.ts tillstånd försåldes. Lovosice [låvåsirtse], tjechiska namnet på L o-b o s i t z. ( Lowth [laVth], Robert, engelsk filolog, f. 1710, d. 1787 som biskop i London, utgaf 1753 skriften De sacra poesi hebrceorum (flera uppl.), hvilken väckte stort uppseende både i England och på kontinenten genom den nya inblick den gaf i den gammaltestamentliga poesiens väsen. Lowther [laVtho], gammal engelsk släkt med stora gods i Westmoreland. En gren af ätten erhöll 1640 baronetvärdighet, och sir John L., f. 1655, d. 1700, som 1675-96 var underhusmedlem och vid 1688 års revolution genomdref Vilhelms af Ora-nien erkännande i Westmoreland, var 1690 en kort tid förste lord af skattkammaren, upphöjdes 1696 till peer som viscount L o n s d a l e och var 1699 -1700 sigillbevarare. En annan medlem af släkten, sir James L., f. 1736, d. 1802, behärskade ej mindre än 9 platser i underhuset, var 1757 -84 medlem af underhuset och låg djupt inne i tidens politiska intriger; han upphöjdes 1784 till earl af Lonsdale. Till släkten hör äfven James William L., f. l april 1855, 1883-85 och sedan 1886 medlem af underhuset samt 1891-92 understatssekreterare för utrikes ärenden i Salis-burys andra ministär. Han var 1895-1905 underhusets vice talman, är sedan 1905 dess talman och åtnjuter inom' alla läger stort anseende för sträng opartiskhet och utmärkt skicklighet. Hans broder, sir Gerard Augustus L., f. 16 febr. 1858, inträdde 1879 på den diplomatiska banan, var 1901-04 envoyé i Chile och 1904-08 brittisk minister i Tanger samt är sedan aug. 1908 brittisk ambassadör i Konstantinopel. V. S-g. Lowthers [laVthos]. Se Louther hills. Lowzow, Haakon Ditlef, norsk militär, statsråd, f. 5 okt. 1854, blef officer 1876 och avancerade till öfverstelöjtnant 1904. L. började redan som ung officer energiskt arbeta för utvecklingen af Norges försvarskrafter och har författat många skrifter samt bidras: till fack- och dagspressen ang. militära frågor. Mycket bemärkta blefvo de militärpolitiska idéer, som han våren 1908 utvecklade i ett företal till den af öfverste G. Stäng efterlämnade skriften cm "Glommen-linjen" (se d. o.), så mycket mera som han kort förut, 10 apr. s. å., inträdt som försvarsminister i G. Knudsens ministär. L:s program som statsråd åsyftade först och främst att söka genomföra en redan länge planlagd och förberedd ny härordning. Hans medverkan härtill beredde honom många svårigheter, och vid stortingets detaljbehandling undergick hans förslag genomgripande ändringar. L. afgick som statsråd 20 aua:. 1909 och blef samtidigt utnämnd till generalmajor och chef för kavalleriet. K. V. H. Lo'xia, zool. Se Korsnäbbsläktet. Loxodrom [-dråml 1. Loxodrömisk linje (af grek. loxo's, skef, böjd åt sidan, och dro'mos,