1201 Lozérebergen-Lubbock malm bearbetas dessa föga. Af mineralkällor och bad äro de i byn Bagnols-les-Bains vid Mende de mest besökta. Industrien är ringa. Dep. indelas i 3 arrondissemang: Mende, Florac och Marvéjols. Hufvudstad är M e n d e. (J- F- N-) Lozérebergen [låsär-]. SeLozére. Lcznica [lå^nitsa], stad i serbiska länet Pcdrinje, vid Drina. 5,343 inv. (1900). I närheten ligger badorten K o v i l j a c a, 3,162 inv., med svafvel-källor. I. p., förkortning for lat. lo'co paslöris, i kyrkoherdens ställe, d. v. s. som tjänstförrättande kyrkoherde. L S. 1. Förkortning för lat. lo'cus sigi'lli, sigillets plats, loco sigilli, i sigillets ställe, och loco secretärii, som t. f. sekreterare. - 2. Förkortning för likström 1. likriktad ström. Se Elektriska maskiner, sp. 261. L. 8., signatur. Se Berg, Karolina V il-helmin a (sp. 1432). L. S., förkortning för fr. lettre signée eller plur. lettres signées, bref, hvaraf författaren egenhändigt skrifvit endast namnunderteckninsren (jfr Lettre). Ltd, förkortning för eng. limit ed (se d. o.). Ltk., vid latinska djurnamn förkortning för danske zoologen Kristian Frederik Liitken (se denne). Luaces [IcJa/thes], Joaquin Lorenzo, spansk skald, f. 1826 i Habana, d. 1867, debuterade i den habanesiska litteraturtidskriften ''El artista" 1849 med vers och prosa, som väckte stor uppmärksamhet, och i "Cuba poética ' m. fl. tidskrifter och tidningar. En samling lyrik utkom 1857, innehållande bl. a. hymnen La caida de Miso-iGnghi, som af kritiken fått erkännande som det bästa i denna genre, som skrifvits på spanska. Ej mindre beröm erhöll Varsovia, legenden La cruz de la Serventia och odet El trabajo, som blef L:s svanesång. L. skref äfven för teatern, men hvarken versdramat El mendigo rojo eller det klassiska dramat Aristodemus nå upp till samma höjd som L:s lyrik. En samling Tradiciones cubanas är ock af värde. Ad. H-n. Lualaba, den västra af Kongos källfloder, upprinner nära det belgiska Kongos gräns mot Nordväst-Rhodesia, 1,500 m. ö. h., och ej långt ifrån källorna till flera af Sambesis tillflöden. Den genombryter Mitumbaberget under storartade vattenfall, passerar den 76 km. långa, men på sina ställen blott 20--30 m. breda klyftan vid Nsilo (Zilu), som har 400 m. höga stränder och sålunda är en mäktig cañon. På 70 km. faller floden här 450 m. Därefter genomströmmar den en nästan jämn platå och sedermera stäpplika, men fruktbara slätter, på hvilka den flyter genom flera sjöar, bl. a. Kassali- eller Kisalesjön, som upptar ett annat ansenligt tillflöde, Lufira, hvilket afvattnar mellersta Katanga och som är af den betydelsen, att det måhända bör betraktas jämte L. och Luapula som Kongos tredje källflod. Vid Ankoro, under 6° 40' s. br., förenar sig L. med Luapula (Luvua). L. är omkr. 1,000 km. lång, hvaraf 640 km. äro farbara med 1 m. djupgående ångbåtar. -- Ibland begagnas namnet L. äfven om öfre Kongo (till Stanleyfloden), men efter L:s förening med Luapula kallas floden af infödingarna Ugarana. J. F. N. Luang-Prabang, stad i Franska Indo-Kina, hufvudstad i en laostat med samma namn, på vänstra stranden af Mekong. Den har omkr. 9,000 (enl. andra 40,030) inv. och innesluter konungens palats och flera pagoder. 1893 måste Siam till Frankrike afträda sina anspråk på vänstra stranden af Mekong inberäknadt L. och förband sig att ej hålla trupper på 25 km. afstånd från högra stranden. L. exporterar gummi, kautschuk, silke, vax och andra produkter öfver franskt territorium (förr öfver Paklai till Menam och Bangkok). Vid L. slutar flodfarten på öfre Mekong. J. F. N. Luanika (eng. Lewanika), barotsehöfding. Se Marutse-Mambunda. Luapula, Kongos östra källflod, börjar såsom Chambesi s. om Tanganjika 1,400 m. ö. h., genomflyter Bangveolosjön (1,150 m. ö. h.), gör därpå en stor båge mot v. och n. och faller ut i Moerosjön (972 m. ö. h.). På denna sträcka passerar den i en trång klyfta det 6 m. höga fallet Miele-Miele och är ibland icke bredare än 30--40 m. Efter utträdet ur nämnda sjö kallas den Luvua, har nordvästlig riktning och störtar åter utför en mängd fall. Vid Ankoro förenar den sig med Lualaba. J. F. N. Luaran l. Luarin. Se Laurin, sp. 1398. Lubaczów [loba'tʃov], stad i norra Galizien, vid ett tillflöde till San. 5,880 inv. (1900). L. är en af Galiziens äldsta städer och var fordom befäst. J. F. N. Lubao [loba'å], stad på ön Luzon bland Filippinerna, prov. Pampanga, omkr. 50 km. n. v. om Manila, med hvilket det är förenadt medelst järnväg. 19,063 inv. (1903). (J. F. N.) Lubarrtow [lo-]. Se Ljubårtov. Lubb, B r o s m e, Brosmius vulgaris C., zool., tillhör torskfamiljen, inom hvilken den är närmast besläktad med långan och paddtorsken. Lubben har blott en enda lång ryggfena, hvilken, liksom den långsträckta analfenan, endast genom en inskärning är skild från stjärtfenan. Till färgen är den grå, med gula tvärband; sidolinjen är brun och krökt. Längden kan gå till öfver l m., men vanliga längden är 50-60 cm. Lubben lefver på ganska djupt vatten, så att magsäcken då fisken uppdrages, ofta utpressas till följd af det minskade lufttrycket. Vid norska kusten är lubben allmän från Bergen upp till Varangerfjorden. I södra Norge förekommer den mera sparsamt. Vid Sveriges kuster har den anträffats blott i bohuslänska skärgården, men är där tämligen sällsynt. Den fångas och beredes på samma sätt som långan, men anses vara denna underlägsen till smaken. R- L.* Lubbock ria'bok], sir John L., sedan 1900 lord Avebury, engelsk naturforskare, bankman, f. 30 april 1834 i London, son af astronomen och bankegaren sir John William L., uppfostrades vid Eton college och vardt 1856 delegare i faderns bankaffär. L. införde åtskilliga förbättrade metoder inom bankrörelsen och blef till följd däraf hederssekreterare i Londons bankirförening"