1203 Lubentina-Lubomirski 1204 förste president i bankirinstitutet och medlem af den internationella myntkommissionen. Han invaldes 1870 i underhuset, där han 1880-19CO var representant för Londons universitet. Han slöt sig där till de liberale och uppträdde hufvudsakligen i tinans-och undervisningsfrågor samt hade stor lycka i att få sina motioner antagna. L. är den förnämste förfäktaren i England af det proportionella valsättet. Han har varit ordf. i Linnean society och i Englands Nobel-kom-mitté. Olika universitet ha utnämnt honom till hedersdoktor. Sin bästa berömmelse har L. vunnit inom fornforskningen och naturvetenskapen, hvarest han framstår som en af Darwins främste anhängare. Förutom ett stort antal tidskriftsafhandlingar (om leddjurens anatomi och utveckling, om växternas befruktning genom insekternas besök, om bins, getingars och myrors lif, om pålbyggnader, kjökkenmöddingar o. s. v.) har L. utgifvit de utmärkta kulturhistoriska arbetena Prehistoric times, as illustrated by ancient remains and the mariners and customs of modern savages (1865; 4:e uppl. 1878; "Men-niskans urtillstånd", 1869) och The origin of civilization and the primitive condition of man (1870; 6:e uppl. 1902) samt flera mycket högt uppskattade naturvetenskapliga arbeten, såsom Monograph of the Thysanura and Collembola (1871), Ön the origin and metamorphoses of inse ds (1874), Relations between plants and insects (1878). Ants, bees and wasps (1882-89) och Ön the senses, instincts and intelligence of animals, wilh special reference to insects (1888). Vidare märkas The pleasures of lif e (1887; "Lifvets fröjder". 1888-91) och The use of lif e (1894; 2:a uppl. 1902; "Lifvets uppgift", 1895). Smärre skrifter af L. äro samlade i Addresses, political and educa-tional (1879), Scientific lectures (s. å.) och Fifty years of science (1882). L. är led. af Vet. soc. i Uppsala (1898) och Vet. akad. (1901). (L-c.) Lubentina. Se L i b i t i n a. Lubiana [lobiäna], italienska namnet på L a i-b a c h. Lubienetz. Se L e ib n i z, G. Lubilasch. Se L om a m i. Lubjenski, A. Se V en d i sk a litteraturen. Lublin (ry. Ljublin) 1. Rysk-polskt guvernement, i v. genom Weichsel skildt från guv. Radom, i ö. genom Bug från Volynien samt i s. gränsande till Galizien. 16,838 kvkm. Landet är en högslätt, som sluttar mot n. och vattnas af Weichsel, Bug, Wieprz, San och flera mindre floder, samt i allmänhet mycket bördigt. Invånarna voro 1897 1,165,122, hvaraf omkr. 63 proc. voro katoliker (polacker), 20 proc. grekisk-ortodoxa (lillryssar), 14 proc. judar och 3 proc. protestanter, samt 1910 1,508,300. Handeln ligger i judarnas händer. -- 2. Hufvudstad i nämnda guv., vid Wieprz' biflod Bistrzyca och järnvägen till Warschau. Det är näst Warschau och Lodz den största staden i Polen och hade 1910 62,730 inv., hvaraf nära hälften judar. Säte för en rom.-katolsk biskop och för generalkommandot för 14:e armékåren. Det har flera gamla kloster och adelspalats, ett goss- och ett flickgymnasium och är ett af Polens hufvudcentra för tillverkning af linne- och yllevaror. L. är af okänd ålder, men fanns åtminstone på 900-talet. På jagellonernas tid räknade staden 40,000 (enl. andra 70,000) inv. och behärskade hela handeln med Podolien, Volynien och Röda Ryssland. Ännu är staden omgifven af ruiner, som visa, att den förr intagit en större areal. Men dess välmåga gick förlorad genom förhärjande angrepp af tatarer och kosacker. I L. hölls 1568--69 under Sigismund August en riksdag, på hvilken Polens och Litauens förening kom till stånd. I aug. 1702 bildades där en konfederation för August II mot Karl XII, som i jan. 1703 lät brandskatta staden och i 6 veckor hade sitt hufvudkvarter på furst Lubomirskis gods Jacobowice, 4 km. från staden. Förr fanns där ett birgittinkloster, Marias triumf (lat. Triumphus Mariæ). 1 o. 2. (J. F. N.) Luhllner [lo-], Hugo, tysk dramatiker under pseudonymen Hugo Bur ger. f. 22 apr. 1846 i Breslau, d. i dec. 1911, gjorde lycka med en enaktare, Nur nicht romantisch (1865), och vann betydande framgång med Der frauenadvocat (1873) och Die modelie des Sheridan (1875), hvarefter han uteslutande egnade sig åt dramatiskt författarskap. Hans stycken äro tämligen flyktigt gifna situationsmålningar, delvis efterliknande Sar-dous. Nämnas kunna Die frau ohne geist (1879; "En fru utan hufvud", uppf. i Sverige), Gold und eisen (1881), Die armen reichen (s. å.), Splitter und balken (1899) och Ein kritischer tag (1904). Lub!i'nski [lo-], Samuel, tysk författare, f. 1868 i Johannisburg (Ostpreussen), verkade först som bokhandlare, men har sedan 1895 sysslat med historiska och litteraturkritiska arbeten: Litteratur und gesellschaft im 19. jahrhundert (4 bd, 1899- 1900), Die bilanz der möderne (1904), Shake-speares problem im Hamlet (1908), Die entstehung des christentums aus der antiken kultur (1910) och äfven skrifvit vittra verk. Lu'bnij, kretsstad i ryska guv. Poltava, vid Sula och järnbanan Kiev-Poltava. 10,108 inv. (1897). Två gymnasier och betydande handel med spannmål och inlagda frukter. J- F- N. Lurbnjov, det vendiska namnet påLtibbenau. Lubok, ö. Se B a w e an. Lubomirski, polsk adelssläkt. Stamfader för de nu lefvande ättgrenarna, hvilkas medlemmar äro dels österrikiska, dels ryska undersåtar, var S t a-n i si a w L. (f. 1583, d. 1649), som vann flera segrar öfver turkarna. Genom honom erhöll ätten 1647 tysk riksfurstlig värdighet. Hans son J e r z y Sebastyan L. (f. 1616, d. 1667 i Breslau), polsk stormarskalk och fälthetman, var näst Czar-niecki måhända den, som ihärdigast sökte befria Polen från Karl X Gustafs invasion. 1660 vann han en stor seger öfver ryssarna. Tidigt invecklad i drottningens och det franska partiets intriger, framträdde han dock från 1661 som ledare för oppositionen mot dessas plan att låta välja en fransk prins till tronföljare. Konflikten ledde till,