1207 Lucanus -Lucas 1208- och lästes flitigt, äfven i medeltiden. Jfr C. v. Friesen, "De vita et scriptis M. Annsei Lucanr (i Årsberättelsen för Stockholms gymnasium fö.i 1878-79, där en del är metriskt öfversatt). A L:s "Pharsalia" är l:a sången öfv. till svensk; af A. F. Skjöldebrand (1824) och "Massilias be lagring" af J. D. Valerius (s. å., i Sv. akad:^ handl. XI, 1827). B. Tdl. Lucanus [lo-], Herm ann von, tysk ämbets man, f. 24 maj 1831 i Halberstadt, d. 3 aug. 190,c i Potsdam, inträdde 1854 i preussiska kultusmini-steriets tjänst och avancerade där småningom til understatssekreterare (1881). Från 1888 var har till sin död chef för kejsar Yilhelm II:s civilkabinett, och som sådan stod han för den af pressen påverkade folkfantasien som symbol för den kejserliga maktfullkomligheten, särskildt sådan den visade sig vid de genom honom öfverbragta budskapen till ministrar m. fl. (äfven till Bismarck 1890) om, att tiden för deras afgång var inne. L. blef 1884 hedersdoktor i Göttingen ocl Halle och 1866 verkligt geheimeråd samt adlade? 1888. V. s-g. Löcaris Cyrillus. Se Kyrillos Lukaris. Luearne [lyka'rn], fr., bygnk. Se Henri-d eu x -s t i l, sp. 426 Lucas [lyka'], Charles Jean Marie, fransk rättslärd, filantrop, f. 1803, d. 1889, tjänstgjorde först som advokat i Paris, men lämnade efter julirevolutionen (1830) rättssalen och politiken för att helt egna sig åt strafflagstiftning och peni-tentiära frågor. Hans Systéme pénal en general et de Vabolition de la peine de mört en particulier (1827, prisbelönad både i Frankrike och i Schweiz) gaf signal till den kraftiga agitation mot dödsstraffet, som egde rum omkr. 1830. L. hade satt som mål att förena straff med humanitet. ' Härför stred han vid möten i skilda länder och genom ett omfattande skriftställen. Hans verk uppgå till ett tjugutal bd. Bland de mest bemärkta är Le systéme pénitentiaire en Europé et aux États-Unis (1830; belönadt med Montyonska priset, 6,000 frcs), från hvilket den penitentiära vetenskapen, har man sagt, daterar sig. Redan där framhålles som grundval för straffsystemet cellbehandlingen, till-lämpad å vissa fångklasser, med progressiv mild-ring och slutligen villkorlig frigifning. Yid sidan af sin teoretiska verksamhet utöfvade L. omfattande praktisk sådan. Utnämnd till inspecteur general öfver fängelserna och därefter till ordf. i La société des services administratifs des prisons, 1836, då han äfven invaldes till led. af Institutet, använde han sin myndighet till att införa en mängd förbättringar i fängelseregimen. Till en början riktades arbetet på de unge fångarnas räddning undan smittan af de äldres fördärf. 1847 stiftade han ett enskildt sällskap, som vid Bourges anlade för unga förbrytares sysselsättande med jordbruk åkerbrukskolonien Val-d'Yévre, näst anstalten i -VIettray den största i Frankrike. 1872 öfvertagen :f staten. Till 1865 kvarstod L. som chef för fångvården. Efter 1870 års krig hängaf han ng, dåmera blind, åt arbetet att söka efter med-ien till förebyggande af krig och till minskande :f dess ohyggligheter ("krigets civilisering"). ikiljedomsidén hade i honom en af sina tidigaste och kraftigaste förkämpar. I La société gånérale des prisons var L. från dess början 1877 led. I dess handlingar återfinnas många af hans uttalanden. V. A-t. Lucas [lökas], E du ar d, tysk pomolog, f. 17 juli 1816 i Erfurt, d. 24 juli 1882 i Reutlingen. studerade under sin anställning vid botaniska trädgården i München vid universitetet där naturvetenskap, ick efter några år ledningen af botaniska trädgården i Regensburg och var 1843-60 föreståndare för trädgårdsskolan vid landtbruksinstitutet i liohenheim samt upprättade därefter med egna medel ett pomologiskt institut i Reutlingen. Där bedrefs en för sin tid mycket god undervisning inom flera grenar af trädgårdsodling, och där utbildades unga män från olika länder. 1860 stiftade L. tills, med några vänner Deutscher pomologen-verein och verkade till 1877 som en af dess ledare. L. hör till Tysklands bästa författare på det pomo-logiska området. 1854 uppsatte han tills, med J. G. C. Oberdieck "Monatsschrift fur pomologie und praktischen obstbau" (numera "Deutsche obstbau-zeitung"). Tills, med Oberdieck (delvis äfven med F. Jahn) utgaf han det högst framstående verket Illustrirtes handbuch der obstkunde (8 dlr och 2 suppl. 1858-79). Bland de ytterst talrika skrifterna af L:s hand förtjäna nämnas Die kernobst-sorten Wurttembergs (1853), Vollständiges hand-buch der obstkultur (5 uppl.), Die lehre vom baumschnitt (1867; 7:e uppl. 1899), Pomolo-gische tafeln zum bestimmen der obstsorten (I- III, 1867-69), Auswahl wertvoller obstsorten (1871-72) och Einleitung in das studium der pomologie (1877). C. G. D. Lucas!ampa. Se G l ö d l j u s, sp. 1353. Lucas Målet [lö'kos mä'lit], pseudonym. Se K i n g s l e y, sp. 113. Lucas van Leiden [lokas fann léVden] 1. L. v. L e y d e n, eg. Lucas H u y-gensz., holländsk målare och gravör, f. 1494 (i slutet af maj eller början af juni) i Leiden, d där 1533. Son till den på sin tid ansedde målaren Huyg (Hugo) Jacobsz., af hvilken intet arbete numera är kändt, var han först elev af denne och sedan af Cornells Engel-brechtsz., samtidigt med att han hos en guldsmed och en vapensmed gjorde sin lärospån som gravör. Trots sjuklighet (sannolikt lungsot) Lucas van Leiden, målning ; A. Durer.