1223 Luckau-Lucknow 1224 är afsedd för persontrafik, förses den oftast med en på luck-karmen uppbyggd kapp (se d. o.). - 2. Bygnk. Se Fönster, sp. 367. Falllucka kallas en i ett golf (t. ex. en teaters scengolf) infälld lucka, som betäcker öppningen till ett därunder befintligt rum. - 3. Tekn. Se Af stängning, Damm, sp. 1224-25, Eldstad, sp. 180, Kakelugn, sp. 575. och L o-komotiv, sp. 1013. - 4. Krigsv., det mellanrum, som lämnas emellan två bredvid hvarandra stående truppafdelningar. - 5. Bortfallet ställe af texten i en skrift (jfr Lakun). 1. J. G. B.* 4. C. O. N Luckau [lo7-], kretsstad i preussiska reg.-omr. Frankfurt (prov. Brandenburg), vid Sprees biflod Berste och vid järnvägen emellan Berlin och Dresden. 4,171 inv. (1905). L. var 4 juni 1813 skåde plats för en fäktning, genom hvilken general Biilov med en del preussiska trupper hindrade den från Bautzen kommande franska kåren Oudinots försök att tränga fram till Berlin. (J. F. N.) Luckenwalde [lo'-], stad i preussiska reg.-omr. Potsdam (prov. Brandenburg), vid järnvägen Berlin -Halle. 23,476 inv. (1910). L:s många klädes-och andra yllefabriker äro bland de största i Preussen. Staden har äfven flera hattfabriker, maskinfabriker, pappersbruk m. m. Luek-karm, skpsb. Se Lucka 1. Luckner [franskt utt. lyknar], Nikolaus (Nicolas), grefve, fransk marskalk, f. 1722 i öfre Pfalz, erhöll sin uppfostran i jesuitkollegiet i Passau, trädde först i holländsk, därefter i han-noversk och preussisk krigstjänst, utmärkte sig i den sistnämnda som husaröfverste i Sjuåriga kriget, i synnerhet vid Rossbach. och trädde 1763 som generallöjtnant i fransk tjänst. 1778 blef han naturaliserad i Danmark (han egde ansenliga gods i Holstein) och upphöjdes 1784 i danskt grefligt stånd, slöt sig 1790 till det revolutionära partiet och befordrades 28 dec. 1791 till marskalk af Frankrike. 1792 erhöll L. öfverbefälet öfver nordarmén, intog Menin och Courtray, men förlorade åter dessa städer och måste dela Rhens försvar med La Fayette, som invecklade honom i sina kontrarevolutionära planer. I början af aug. 1792 blef L. kallad inför nationalförsamlingen och blottställde där sin medbefälhafvare på det svåraste. Efter 10 aug. och La Fayettes flykt erhöll L. med titel af generalissimus uppdrag att i trakten af Chålons-sur-Marne bilda en ny reservhär, men lade så ringa energi i dagen, att konventet satte öfverste Laclos vid hans sida. Sårad däraf, begaf han sig till Paris för att försvara sig, men blef kastad i fängelse, dömd till döden och 4 jan. 1794 giljotinerad. (C- O. N.) Lucknow [la'knau]. 1. Division i brittiska Indien, United provinces Agra and Oudh, omfattande västra hälften af Oudh, mellan Ganges och dess biflod Gogra. Den omfattar 6 distrikt: L., Unao, Hardoi, Kheri, Kai-Bareli och Sitapur, samt har en areal af 31,186 kvkm. med 5,977,086 inv. (1901), de fleste hinduer. -- 2. Distrikt i nämnda division, på ömse sidor om Ganges' biflod Gumti. 2,504 kvkm. 793,241 inv. (1901). -- 3. Hufvudstad i ofvannämnda division och distrikt, fordom hufvudstad i konungariket Oudh, ligger på båda stränderna af floden Gumti och vid flera järnvägslinjer. Den är till folkmängden den femte staden uti Indien med 264,049 inv. (1901), hvaraf 58,4 proc. hinduer, 38,4 proc. muhammedaner och 1,4 proc. kristna.

Utsikt af Lucknow.

Staden, som sträcker sig 8 km. utefter floden, består af gamla staden, mest lerhyddor och trånga, smutsiga gator, och nya staden med många praktbyggnader från den muhammedanska tiden, bland hvilka må nämnas konung Asaf-ud-daulas ofantliga mausolé, Imambara, af hvit marmor (nu arsenal), samt Moti Mahall (pärlpalatset) med en berömd samling af orientaliska handskrifter och Muhammed Ali Schahs ofullbordade stora moské (Jama Masjid). Vackra trädgårdar ligga i olika stadsdelar. Efter upproret 1857 har man dragit breda gator genom staden, af hvilka tre föra till det starka fortet. L. gäller ännu som hufvudorten för indisk musik och diktkonst och har ett stort antal läroanstalter: Canning college, Reid Christian college, Women's college, Crosthwaite girl's school samt Martinière, det sistnämnda en på donation af general Claude Martin grundad uppfostringsanstalt för soldatbarn. Nämnas må ock lady Lyall hospital (donation) och ett statens dårhus. L:s muslin och andra väfnader stå högt i anseende, men guld- och silfverbrokad är dock stadens viktigaste tillverkning. Före Oudhs förening med Nordvästprovinserna (1877) var L. säte för en engelsk öfverkommissarie (chief commissioner). Den märkligaste tilldragelsen i L:s nyare historia är stadens belägring under upproret 1857--58. 1 juli 1857 började den brittiska besättningen i fästningen att belägras af de upproriske seapoys. Platsen försvarades tappert af de fåtaliga trupperna, hvilka fingo någon undsättning i slutet af sept., tills de slutligen befriades af Colin Campbell (lord Clyde), som 20 nov. gjorde ett mästerligt återtåg, lämnande fästet i rebellernas