flyttade han på eget bevåg kriget in i Armenien, där han med en ringa styrka vann lysande framgångar 69 och 68. Men därefter vände sig bladet. L. var en skicklig fältherre och skötte på det hela angelägenheterna i Asien väl, i synnerhet därutinnan att han så mycket som möjligt skyddade provinsinvånarna mot de romerske kapitalisternas och ämbetsmännens utpressningar och godtyckliga behandling. Men vid hären var han icke älskad, dels till följd af en viss högdragenhet i väsendet och starkt aristokratiska tänkesätt, dels emedan han icke tillät soldaterna att rikta sig med byte, allt under det att han själf, en fin konstkännare och beundrare af grekisk bildning, icke afhöll sig från att samla konstskatter och andra värderika föremål. Dessutom hade tjänstgöringen för manskapet varit väl långvarig och besvärlig, i synnerhet för veteranerna, som redan uttjänt sin tid. Till följd däraf uppstod inom hären missnöje, och en del af legionerna fick genom folket i Rom sitt afsked beviljadt. I hufvudstaden framställdes åtskilliga beskyllningar mot L. af hans motståndare, bland hvilka kapitalisterna voro mycket verksamma; och då motgångar på krigsskådeplatsen inträffade för L:s underfältherrar, begagnades förhållandena skickligt af Pompejus' vänner, så att denne 66 fick befälet i Asien. L. firade dock en triumf 63 och lefde sedan i hufvudstaden, där han uppträdde som målsman för adelspartiet mot Pompejus. Mest egnade han sig dock åt njutningen af ett genom rikedom i förening med smak och prakt förskönadt lif i kretsen af bildade vänner, konstnärer och lärde, för hvilka han var en beskyddare och vän. Hans praktfulla trädgårdar och palats på Mons Pincius samt konstskatter och bibliotek äro bekanta, äfvenså hans förfinade sätt att lefva, särskildt i fråga om bordets njutningar, hvarom flera berättelser äro gängse, så att "lukullisk" yppighet nästan öfvergått till ett ordspråk. Han afled 56, sjuk till kropp och själ. ^{R. Tdh.} Lucumo (etruskiska formen okänd), latinska namnet på hvar och en af de tolf etruskiske stormän, som stodo i spetsen för hvar sin af förbundsstaterna. ^{R. Tdh.} Lucus a non lucendo, lat., "skog heter på latin lucus, därför att där non lucet" (d. v. s. icke är ljust), ett från Quintilianus ("De institutione oratoria", I, 6) härstammande uttryck, som begagnas för att beteckna en befängd härledning af ett ord. Lucus Augusti. Se Lugo 2. Lucus Feroniæ. Se Feronia. Lucus Furrinæ, lund helgad åt en tidigt ur kulten försvunnen latinsk semon på Janiculum (se Rom). C. Gracchus dödades där 121 f. Kr. En källa, tillhörande lunden, fanns 1906 i Villa Wurtz (f. d. Sciarra), Marcus Antonius Gaionas, samtida med Marcus Aurelius och Commodus, byggde där en helgedom åt de syriske gudarna, med Juppiter Heliopolitanus i spetsen. Denna förstördes under Alexander Severus, men återuppbyggdes under Aurelianus och Julianus. ^{J. C.} Luddenätter, Luddinätter, Naddarna, Valborgsnoran, bland svenska allmogen benämningar på de 7 nätterna omkr. Filippus (1 maj). De anses i allmänhet vara kalla. Att ett afbrott i vårvärmen inträffar under förra hälften af maj, härrörande af naturliga orsaker, har iakttagits såväl i Tyskland och Nederländerna som i Frankrike. Så talar man i Tyskland om die gestrengen herrn Mamertus, Pancratius und Servatius, äfven kallade Die frostheiligen ("frosthelgonen") 11--13 maj, hvilka dagar motsvara tiden omkr. 1 maj enligt gamla stilen, och i Frankrike heter det: À la mi-mai queue d'hiver ("vid midten af maj en eftersläng af vintern"). (^{N. E--m.}) Ludder kallas ett antändningsmedel inom fyrverkeriet, bestående af finkardad bomull, inblandad i en tunn gröt af mjölkrut och sprit, hvilken blandning efter torkning sönderplockas och ingnides med mjölkrut. Den förvaras i öfverbundet kärl, tills den skall användas. ^{H. W. W.}* Luddinätter. Se Luddenätter. Ludditer kallades i England organiserade band af missnöjda fabriksarbetare och löst folk, som bröto sig in i fabrikerna och förstörde där befintliga maskiner, i hvilkas användning de sågo en af orsakerna till den rådande arbetsbristen (jfr Industrialism, sp. 594). De uppträdde i Nottingham och angränsande fabriksdistrikt 1811, och under det på 1815 års fred och följande års missväxt följande nödtillståndet utbröto än våldsammare oroligheter af detta slag nästan i hela riket. Stränga åtgärder vidtogos mot orostiftarna, och med åter inträdande bättre tider upphörde småningom denna rörelse. Sitt namn har den fått efter en svagsint person i Leicestershire vid namn Ned Ludd, som omkr. 1779, förföljd af elaka pojkar in i en strumpfabrik, vände sitt raseri mot maskinerna där. I trakten skyllde man sedan skämtsamt på Ludd, när maskiner förstörts, och "general Ludd" blef ett populärt namn på ledarna för våldsverkarbanden 1811 och 1816. Jfr Spencer Walpole, "History of England from 1815", I (ny uppl. 1890). ^{V. S--g.} Luddit-oroligheterna. Se Ludditer. Luddtåtel, bot. Se Holcus. Ludemilia Elisabet, grefvinna af Schwarzburg-Rudolstadt, f. 1640, d. ogift 1672 efter en åt kristliga barmhärtighetsverk helgad lefnad, var en begåfvad psalmförfattarinna, hvars sånger förena evangelisk innerlighet med etiskt allvar. Hennes poetiska alstring utgafs 1687 under titeln Die stimme der freundin (ny uppl. af Thilo, 1856). ^{E. N. S--g.} Luden [l<over>o</over>den], Heinrich, tysk historieskrifvare, f. 1780, d. 1847, var sedan 1806 professor vid universitetet i Jena samt utgaf bl. a. flera biografier (däribland en öfver Hugo Grotius, 1806), tidskriften "Nemesis, zeitschrift für politik und geschichte" (12 bd, 1814--18) och det illa planlagda, vidlyftiga verket Geschichte des teutschen volkes (12 bd, 1825--37; går till 1237), hvars nyktert rationalistiska bedömande af medeltiden blef föremål för mycken kritik. Jfr ett minnestal af D. Schäfer (i "Preussische jahrbücher" 1881) och Herrmann, "Die geschichtsauffassung Ludens" (1904). (^{V. S--g.}) Ludendorff [l<over>o</over>-], Friedrich Wilhelm Hans, tysk astronom, f. 25 maj 1873 i Thunow vid Köslin, Pommern, anställdes 1897 vid observatoriet i Hamburg och 1898 vid astrofysikaliska observatoriet i Potsdam samt fick professors titel 1909. L. har utfört en mängd viktiga arbeten