1233 Ludolfingerna-Ludvig 1234 L:s förnämsta verk äro Lexicon oBthiopico-latinum . (1661; 2:a uppl. 1699) och Grammatica cethio-pica (1661; 2:a uppl. 1702). Första uppl af dessa arbeten utgafs af en lärjunge, som förfuskade dem. Därjämte märkas Historia athiopica (2 bd, 1681; flera uppl.) med Commentarius (1691) och Appendi-ces (1693-94), Grammatica amharicce linguoe (1698) och Lexicon amharico-latinum (s. å.). (K. V. Z.) LudolfVngerna kallas stundom efter sachsiske hertigen Ludolf (d. 866) dennes sonson Henrik I (vald till tysk konung 919) och hans ättlingar på manslinjen: kejsarna Otto I, Otto II, Otto III och Henrik II. Med den sistnämnde utslocknade denna dynasti - vanligen kallad sachsiska huset - år 1024. Ludolfska talet, mat. Se P i. Ludovica, astron., en af småplaneterna. Ludoviceum (ung. Ludovika-akadémia), krigsskola i Budapest. Se österrikisk-ungerska monarkien (Försvarsväsen). Ludovico di Fossombrone [lodåvikå di fåssåm-bråne]. Se K a p u c i n o r d e n, sp. 887. Ludovisi, Alessandro, kardinal, sedermera påfve. Se Gregorius 17. Ludus Trojae, lat., "trojanska leken". Se Cirkus, sp. 340. Ludw., vid latinska djurnamn förkortning för tyske zoologen HubertLudwig (se denne); vid växtnamn förkortning för tyske botanisten Chr. G. L u d w i g (se denne). Ludwich rio'd-], Arthur, tysk klassisk filolog, f. 1840, blef ord. professor i' Königsberg 1878. Hans förnämsta arbete är "Aristarchs homerische textkritik, nach den fragmenten des Didymos dar-gestellt und beurtheilt" (2 bd, 1884-85). Vidare har han utgifvit bl. a. en kritisk upplaga af "Homeri Odyssea" (1889-91) och "Homeri Ilias" (1892-97). A. M. A. Ludvig (it. Luigi), hertig af Abruzzerna, italiensk prins, f. 29 jan. 1873 i Madrid, är son till hertig Amadeus af Aosta, Viktor Emanuel II:s yngre son, vid L:s födelse konung af Spanien, och dennes första gemål, Maria Vittoria dal Pozzo della Cisterna. I italienska flottan har L. nått konteramiral grad, och som befälhafvare för en kryssar- och torpedbåtseskader under italiensk-turkiska kriget inledde han fientligheterna genom flottoperationerna utanför kusten af Albanien sept.-okt. 1911. L. företog 1897 en lyckad bestig-ning af Mount S:t Elias i Alaska och ledde 1899- 1900 på "Stella polare" en arktisk expedition med syfte att från Frans Josefs land söka nå polen på slädar öfver hafsisen. Expeditionen of vervintrade på Kronprins Rudolfs land; enär L. led af svåra frostskador, öfvertogs slädexpeditionens ledning af kapten (nu konteramiral} Umberto Cagni, som 25 april 1900 nådde 86° 34' n. br., den nordligaste punkt någon nordpolsfarare dittills nått. Alaskafärden är skildrad af F. de Filippi i "La spedizione di S. A. E. il principe Luigi Amedeo di Savoia, duca degli Abruzzi, al monte Sant' Elia, Alaska, 1897" (1900) och polarexpeditionen i "La Stella Polare nel mare arctico, 1899-1900" (1903; äfven i fr. öfv.) och i "Osservazioni scientifiche eseguite durante la spedizione polare di S. A. R. Luigi Amedeo di Savoia, duca degli Abruzzi, 1899- 1900" (1903). L. företog 1899 en upptäcktsfärd till Himalaya och besteg därvid bergstoppen K2 1. God-win Austen (se d. o.), hittills den högsta af människor uppnådda punkten på jordytan. 1906 ledde han en expedition till Ruwenzori i Uganda och besteg Duwonigruppens högsta spets, Pic Margherita. Se F. de Filippi, "II Ruwenzori" etc. (1908) och delle osservazioni etc.'' Se (2 bd, V. S-g. Ludvig, Se Ludvig, Se Ludvig, 'Risultati 1909). Ludvig, markgrefve af Baden. tyska furstar, sp. 1262-63. Ludvig, konungar af Bajern. tyska furstar, sp. 1263-64. Ludvig, konung af Bönmen. konungar af Ungern 2, sp. 1266-67. Ludvig (fr. Louis), franska konungar. 1. L. I den fromme. Se Ludvig, romerska kejsare 1. 2. L. II den stammande (fr. Louis le Bégue), den förres sonson, valdes vid faderns, Karl den skalliges, död (877) af de fleste stormännen till konung, tack vare väsentliga eftergifter för deras fordringar, och kröntes af ärkebiskop Hinkmar af Reims i Compiégne (9 dec. s. å.). Regeringen sköttes hufvudsakligen af Hugo abbén (Hugue 1'Abbé), en kusin till hans fader, som genom sina stora besittningar egde stort inflytande i landet och var dess verklige regent till 886. Ett parti bland stormännen, i spetsen för hvilket stod gref ve Bernhard (II) af Gothien (Languedoc) m. fl., vägrade erkänna honom.. Bernhard blef emellertid förjagad ur Gothien och måste taga sin tillflykt till gref skapen Autun och Måcon, som äfven voro hans besittningar. I begrepp att jämväl där fullfölja kriget mot honom insjuknade L. i Troyes, lät föra sig till Compiégne och dog: där, 11 april 879. Han efterlämnade 3 söner. Ludvig, Karlman och Karl (postumus), som alla blefvo konungar i Frankrike. 3: L. III, den föregåendes äldste son, f. 863, d. 5 aug. 888, blef jämte brodern Karlman genom Hugue 1'Abbés inflytande krönt till konung i Ferriéres-en-Gåtinais (sept. 879) af Anségise, ärkebiskop af Sens, hvarefter han med brodern delade landet, så att han själf fick Francien och Neu-strien, medan Karlman erhöll Bourgogne och Akvitanien (med tillhörande markgref-skap). Ett parti af stormännen med Goz-lin, abbé i Saint-Ger-main-des-Prés, i spetsen hade emellertid inkallat den tyske konungen Ludvig, och denne afstod från sina utsikter först efter Ludvig III, efter staty på hans afträdandet af den grafhäll i S:t Denis. hälft af Lothringen, som Karl den skallige genom fördraget i Meers-sen 870 förvärfvat åt Frankrike. Samtidigt gjorde prelaterna i Bourgogne och Provence på ett möte i Mantaille (15 okt. 879) hertig Boso (se d. o. och Burgund 4) till konung för att i honom få en försvarare mot de härjande sarase-