1273 Ludwigit-Ludwigshafen 1274 ringar från Orienten, under titeln Damas et le Li-ban. S. å. reste han till Amerika, där han 28 sept. 1861 tog tjänst i nordstaternas armé som generalstabskapten och adjutant åt general Mac Clellan samt deltog 1862 i belägringen af Yorktown och slagen vid Williamsburg, Fair Oaks och Gaines Mill. Men då oenighet hotade uppstå mellan Förenta staterna och Frankrike med anledning af mexikanska frågan, lämnade L. nordstaternas armé och återvände till England. Under de följande åren skref han under signaturerna Eugene Forcade och "X" åtskilliga artiklar i "Revue des deux mondes", och 1869 utkom hans förträffliga arbete om de engelska yrkesföreningarna (Les associations ouvriéres en Angleterre', flera uppl., öfv. till andra språk). Efter Frankrikes krigsförklaring mot Preussen 1870 anhöll L. att få tjäna i franska armén, men denna be äran af slogs af lagstiftande kåren. Sedan Frankrike blifvit republik och landsförvisningslagarna mot familjen Orleans blifvit upphäfda, återvände L. Han aflade 5 aug. 1873 ett besök hos grefven af Charn-bord på slottet Frohsdorff, en händelse af stor politisk vikt, emedan den betecknade en försoning, "fusion", emellan den äldre, genom julirevolutionen 1830 störtade grenen af huset Bourbon och familjen Orleans. 1873 utgaf L. en skrift om arbetarfrågan i England (Situation des ouvriers en Angleterre) och 1874-89 en historia om nordamerikanska inbördeskriget (Histoire de la guerre civile en Amérique, 7 bd). Efter grefvens af Chambord död, 24 aug. 1883, blef L. af det stora flertalet legitimister erkänd som franska konungafamiljens chef och var sedan dess det rojalistiska partiets pretendent till Frankrikes tron. Den kungliga ståt, som han vid flera tillfällen utvecklade, väckte ovilja och misstankar hos det republikanska partiet och hade till följd, att kamrarna 11 juni 1886 antogo en lag, som landsförvisade "pretendenter" (förr i Frankrike regerande familjers hufvudmän). L. begaf sig då till England, där han tillbragte sin återstående lifstid. Han hade 30 maj 1864 förmält sig med sin kusin, prinsessan Maria Isabella, hertigens af Montpensier dotter (f. 21 sept. 1848). Med henne hade han 2 söner och 4 döttrar. Den äldste af sönerna, hertig Ludvig Filip Kobert af Orleans, f. 6 febr. 1869, blef vid sin faders död, 1894, pretendent till Frankrikes tron och gifte sig 5 nov. 1896 med ärkehertiginnan Maria Dorotea Amalia af Österrike (f. 1867); deras äktenskap är barnlöst. Den yngre sonen, hertig Ferdinand Frans af Montpensier, f. 9 sept. 1884, är ogift. Äldsta dottern, Maria Amalia (f. 1865), förmälde sig 22 maj 1886 med dåv. kronprinsen, sedermera konung Karl af Portugal (mördad l febr. 1908). Andra dottern i ordningen, Helena (f. 1871), gifte sig 1895 med herti? Emanuel af Aosta. - 3. Ludvig Filip Robert, hertig af Orleans. Se ofvan. E. W. Ludwigit Tschermak, miner., ett svartgrönt, tradigt, vattenfritt borat, Mg3 B2 06 + Fe3 04, från Morawitza. A. Hng. Ludvig Lejonhjärta. Se Ludvig, franska konungar 8, sp. 1238. Ludvigsbergs verkstad i Stockholm, mekanisk verkstad med gjuterier och ingenjörskontor, anlades 1843 af ingenjören Jacques Lamm, som 1876 öfverlät densamma på Ludvigsbergs verkstads aktiebolag. Verkstaden, som alltifrån sin anläggning hade haft sina lokaler vid Söder Mälarstrand, f. d. Dufvogränden 2, inflyttade 1909 i nyuppförda, modernt inredda lokaler ej långt därifrån, vid Rosenlundgatan på Södermalm. Den sysselsätter en personal af omkr. 450 personer. Aktiekapitalet är 400,000 kr. Aktiemajoriteten innehafves af Luth & Roséns elektriska aktiebolag. Tillverkningen omfattar nu hufvudsakligen pumpar af alla slag, ång- och motorsprutor, vattenledningsverk, luftkompressorer, ångturbiner, kylanläggningar och renhållningsverk samt hjälpmaskiner för marinen. Verkstaden är leverantör till de flesta europeiska statsverk och mariner och exporterar till alla världsdelar. Såväl vid världsutställningen i Paris 1900 som vid internationella utställningen i Berlin 1901 erhöll verkstaden högsta utmärkelsen för sina tillverkningar och har under sin verksamhet fått sig tillerkändt ett större antal hedersdiplom, guldmedaljer och första pris. Ludwigsburg [lodvigsbo'rg], Württembergs andra residensstad, hufvudstad i Neckarkretsen, ligger i en naturskön, kuperad trakt 12 km. n. om Stuttgart, 2 km. från Neckar. 24,926 inv. (1910). L. anlades i början af 1700-talet af hertig Eberhard Ludvig, för att bli en medtäflare till Stuttgart, och tillväxte under hertig Karls tid, hvilken residerade där 1764--85. Tillkommen såsom bihang till ett kungligt palats, bär staden intrycket af något konstgjordt och dess raka gator och stora öppna platser ha ett tråkigt och ödsligt utseende. Den är säte för en generalsuperintendent, har gymnasium, realskola, handelsskola, stor garnison och var förr en viktig vapenplats. 1758--1824 fanns där en porslinsfabrik. Nu idkas där tillverkning af cikoria, metallvaror, maskiner, orglar etc. Kungliga palatset, ett af de största och vackraste i Tyskland, är omgifvet af en vacker park samt innehåller ett porträttgalleri och de württembergske regenternas grafhvalf. I närheten ligga lustslotten Monrepos, Favorite och Solitude. (J. F. N.) Ludwigs--Donau--Main-kanalen (Ludwigskanalen) förenar Donau med Rhen och byggdes 1834--46 under Ludvig I:s i Bajern regering. Den börjar vid Kelheim vid Donau, följer den kanaliserade Altmühl till Dietfurt, går därefter mot n. och senare mot v. förbi Nürnberg, Fürth och Erlangen samt längs Regnitz till Bamberg; där den förenar sig med Main. Kanalen, som användes endast till varutransport (hufvudsakligen af trävaror), är 172,4 km. lång (hvaraf 41,6 kanaliserade flodsträckor) samt har 101 slussar, är 15,7 m. bred i vattenytan, 9,3 m. i bottnen och i medeltal 1,46 m. djup. (J. F. N.) Ludvig Sforza (Lodovico il moro), hertig af Milano. Se Sforza. Ludwigshafen [lod-] 1. L. am Rhein, kretsstad i Bajern, reg.-omr. Pfalz, vid vänstra Rhenstranden, midtemot Mannheim, med hvilket det är förenadt genom en järnvägsbro och en ångfärja. 83,301 inv. (1910), hvaraf omkr. 40,000 katoliker. Gymnasium och realskola. Stadens exempellöst hastiga ökning i folkmängd (1855: 2,290, 1880: 15,012 inv.) beror på dess handel och industri.