Den har betydande kemiska fabriker, hvaribland en världsbekant anilin- och sodafabrik (6,000 arbetare), tillverkning af konstull, maskiner, lervaror, spisar och isskåp, konstgjorda gödselmedel, lim, bomulls- och trikåvaror m. m. Handeln är särskildt ansenlig i fråga om järn, trä, stenkol och landtmannaprodukter. Stadens sjöfart på Rhen är likaledes betydande, och den har en viktig järnvägsknut. -- Ursprungligen var L. blott ett brohufvud till den forna fästningen Mannheim. Det anlades 1843 af konung Ludvig I för att konkurrera med Mannheim (i Baden), blef 1853 egen kommun och 1859 stad. J. F. N. Ludwigskanalen. Se Ludwigs--Donau-- Main-kanalen. Ludwigslied [lodvigslid], forntysk dikt på ren-frankisk munart till förhärligande af den seger, som franske konungen Ludvig III (se sp. 1253) vann öfver nordmännen vid Saucourt (881). Dikten, som är ett dyrbart språkligt minnesmärke, innehåller strofer på dels 4, dels 6 korta, rimmande rader. Tonen är folklig och på samma gång bibliskt from. Författaren antages ha varit en präst. L. utgafs 1696 i vanställdt skick af Schilter och 1837 kritiskt af Hoffmann von Fallersleben i "Monumenta elno-nensia" (2:a uppl. 1845), sedan han upptäckt originalmanuskriptet i Valenciennes. Bästa uppl. finns i Miillenhoffs och Scherers "Denkmäler deut-scher poesie und prosa" (3:e uppl. 1892). Ludwigslust [lodvigslo'st], stad i Mecklenburg-Schwerin, vid Berlin--Hamburgjärnvägen, 35 km. s. om Schwerin. 6,728 inv. (1905). Realgymnasium, döfstumanstalt. Tillverkning af choklad och sockervaror, betydlig sparrisodling. L., som anlades af hertig Kristian Ludvig II (1747--56) och blef stad 1876, är storhertigens sommarresidens och har ett 1772--79 i ädel stil byggdt residensslott, med vackra trädgårds- och parkanläggningar. (J. F. N.) Ludwigsorden, namn på en numera upphörd fransk Ludvig den heliges orden, en Ludvig den heliges förtjänstorden i Parma, en bajersk och en hessisk orden. Se O r d n a r. Ludvigsson, krönikeskrifvare. Se Rasmus Ludvigsson. Ludvika. 1. Socken i Kopparbergs län, Västerbergslags tingslag. 2,167 har. 6,842 inv. (1910), hvaraf 2,201 i Ludvika municipalsamhälle. L. utgör ett konsist. pastorat i Västerås stift, Norrbärke kontrakt. L. kommun uppförde 1911 för en kostnad af 25,000 kr. ett lungsotssanatorium för 12 patienter (företrädesvis sockenbor), beläget på en hög sandås mellan Jägarnäs och Räfsnäs fattiggård, omkr. 5 km. från L. station, i en välvårdad furuskog, med den präktigaste utsikt öfver sjön Haggen. 2. Municipalsamhälle (enl. k. br. 18 okt. 1901) i ofvannämnda socken, vid den korta å, som förenar sjöarna Vässman (154 m. ö. h.) och Öfre Hillen (137 m.), vid kyrkan och järnvägsstationen L., gemensam för Frövi--Ludvika och Bergslagernas järnväg samt Tillberga--Vansbro (Stockholm--Västerås--Bergslagens) järnväg. 363,42 har. 2,201 inv. (1910). Taxeringsvärde 988,000 kr. å jordbruksfastighet och 2,956,600 kr. å annan fastighet (1910). Det mycket lifliga samhället har ett par hotell, postkontor, extra prov.-läkare, medikamentsförråd (under Smedjebackens apotek), tandläkare, afdelningskontor af Kopparbergs och Upplands enskilda banker, expeditionskontor af A.-b. Norrlandsbanken samt sparbank (sedan 1871), ett stort antal handlande och handtverkare samt flera stora industriella verk, främst järnverk, ångsåg, smedja, tillhöriga A.-b. Ludvika bruksegare, samt Nya förenade elektriska a.-b:s verkstad för tillverkning af elektriska maskiner, transformatorer och apparater (tax.-v. å fastigheter 920,500 kr.) samt Bergslagernas tegel- och kalkbruksa.-b:s tegelfabrik. -- 3. Järnbruk inom L. municipalsamhälle, omfattande Marnäs masugn och rostugn, såg, kvarn och träfärgningsfabrik. L. ångsåg, klensmedja m. m., jämte den 1900--01 byggda kraftstationen och bostäder tax. till 775,000 kr., hvarjämte bolaget eger jordbruksfastigheter i L. och Grangärde socknar med ett sammanlagdt tax.-v. af 1,844,500 kr. samt grufvor och grufandelar. Kraftstationen levererar kraft till Nya förenade elektr. bolaget, till Blötbergets och Saxbergets gruffält samt till belysning inom samhället. -- L. järnbruk var i äldre tider ett kronobruk, där bl. a. krigsmateriel tillverkades, och skatteköptes 1726, hvarefter det tillhörde medlemmar af släkterna Cedercreutz, Reutersköld m. fl. och slutligen, efter 1864, C. R. Roths arfvingar, af hvilka C. E. Roth 1885 blef ensam egare. Vid hans död, 1898, ärfdes bruket af sönerna, som 1901 bildade aktiebolaget Ludvika bruksegare (aktiekapital 1,413,000 kr.). Ludwika Marya, po. Se Lovisa Maria. Ludwiks metod, mek. Se Hårdhet. Lueger [löeger], Otto, tekniker, f. 1843 i Thengen (Baden), utbildade sig till ingenjör samt blef 1895 e. o. och 1903 ord. professor i vattenbyggnad vid tekniska högskolan i Stuttgart. Han har skrifvit bl. a. Die w ass er v er sorg ung der städte (1890-95) och utgifvit "Lexikon der gesammten technik und ihrer hilfswissenschaften" (7 bd, 1894 -99; 2:a uppl. i 8 bd 1904-10). Lueger [löeger], Karl, österrikisk politiker och kommunalman, f. 24 okt. 1844 i Wien, d. där 10 mars 1910, blef 1874 advokat och 1875 medlem af Wiens stadsfullmäktige ("gemeinderat") samt bekämpade där först som demokrat, sedan som antisemitisk partiledare det i Wien af judiska finansmän starkt påverkade tyskliberala partiet, hvars kommunalförvaltning till följd af en rad stora finansskandaler erbjöd många angreppspunkter. L. valdes 1885 till deputerad i österrikiska riksrådet och 1890 till medlem af Nedre Österrikes landt-dag samt blef i båda dessa församlingar ledare för ett snabbt växande antisemitiskt parti, till hvilket såväl klerikaler som åtskilliga med den judisk-kosmopolitiska kapitalismens of ver grepp missnöjda tysk-nationella element anslöto sig. Det nya "kristligt sociala" partiet hade i Wien sin styrka bland småhandtverkarna, hvilkas klass L. genom sin härkomst - hans far var kyrkovaktmästare - stod nära, och det knöt äfven förbindelser med högförnäma klerikaler samt bekämpade ungrarnas öf-verdrifvet stora inflytande inom dubbelmonarkien. L. valdes 1895 först till vice borgmästare och därpå två gånger s. å. till borgmästare i Wien trots motstånd från regeringen, som efter det första borgmästarvalet upplöste stadens gemeinderat för att