under en minut 1 proc. af sin laddning. Senare påvisade Arrhenius, att luften blir ledande vid bestrålning med ultraviolett ljus och framhöll, hvilken betydelse detta förhållande hade för luftelektricitetens teori. På senare tid har man, hufvudsakligen genom J. J. Thomsons och hans lärjungars arbeten, kommit till den uppfattningen, att luftens ledningsförmåga beror på närvaron af ioner. Genom ionteoriens tillämpning på atmosfärens ledningsförhållanden och genom fullkomnandet af de tekniska hjälpmedlen ha Elster och Geitel (efter 1900) fört kunskapen om luftelektriciteten ett stort steg framåt. Vid sina försök använde dessa forskare

Fig. 6. Elster-Geitels elektrometer med spridningscylinder.

en Exners elektrometer (fig. 6), delvis förändrad för att erhålla bättre isolation. Stången, som uppbär alumhiumbladen, är betydligt förstärkt, och vid dess öfre del är anbragt en svärtad mässingscylinder, 10 cm. hög och 5 cm. i diameter. Då apparaten skall användas, laddas cylindern med positiv eller negativ elektricitet, hvarefter hastigheten för elektricitetens spridning till den omgifvande luften iakttages. Härur kan luftens elektriska

Fig. 7. Gerdiens aspirator.

ledningsförmåga beräknas. För absoluta bestämningar af luftens ledningsförmåga användes ofta Gerdiens aspirator (fig. 7), som består af ett horisontellt rör, i hvars bortre del finnes fläkt, som kan vridas rundt med en handvef. I främre delen af röret finnes en staf i förbindelse med ett utanför röret befintligt elektroskop. Man iakttager stafvens urladdningshastighet, under det att en luftström drifves genom apparaten. -- Observationsresultat ha under senaste åren insamlats i stor mängd. Såväl en årlig som en daglig period har därvid upptäckts. Liksom med afseende på potentialfallet ha samband mellan luftens elektriska ledningsförmåga och öfriga meteorologiska faktorer påvisats. Ionerna i atmosfären, deras antal och rörlighet ha varit föremål för en hel del undersökningar. Äfven åt de betingelser, som äro nödvändiga för ioniseringens åstadkommande, har stor uppmärksamhet egnats. Man har därvid alltmera kommit till den uppfattningen, att det är luftens halt på radioaktiv substans (se Radioaktivitet), som är bestämmande icke blott för variationerna i atmosfärens ionantal och ledningsförmåga, utan äfven för potentialfallet. Problemet är dock af mycket invecklad natur därigenom, att en mängd fysiska och meteorologiska faktorer inverkar på resultatet. Ledningsförmågan är funktion af ionantal och af ionhastigheterna, hvilka i sin tur bestämmas af luftens meteorologiska förhållanden, och potentialfallet till sist beror icke blott af luftens ledningsförmåga, utan äfven af elektricitetens fördelning i atmosfären. Angående åska och polarsken se d. o. Litt.: Arrhenius, "Lehrbuch der kosmischen physik" (1903), Mache och Schweidler, "Die atmosphärische elektrizität. Methoden und ergebnisse der modemen luftelektrischen forschung" (1909), och Ising, "Några luftelektriska iakttagelser i Lappland" (1911). D. S-t. Luftexpansionsmaskin, tekn. Se Ismaskin, sp. 982. Luftfarttrupper, krigsv., för handhafvandet af hufvudsakligen styrbara ballonger, s. k. luftskepp, och flygmaskiner (aeroplan), men äfven af förtöjda ballonger uppsatta tekniska trupper (jfr Fältballongtrupper). Efter 1870 började inom olika länder sådana trupper organiseras och förses med ballongmateriel, som först på senare år tillökats med luftskepp cch flygmaskiner, hvarjämte militära luftfartskolor flerstädes anordnades. F. n. (1911) finnas luftfarttrupper inom de allra flesta civiliserade länders arméer, men i Sverige ha först nu kader och ballongmateriel begärts till ett luftfart- (och gnist-) kompani, som är afsedt att tillhöra Fälttelegrafkåren, vid hvilken öfningar med anskaffad försöks-ballongmateriel sedan några år tillbaka bedrifvas. L. W:son M. Luftfiltrum (se Filter), en för rening af luft

Fig. 1. Genomgångsfiltrum, schematiskt framställdt.

utförd anordning, afsedd att kvarhålla damm. Luftfiltra äro af två slag: 1) dammtäta filtra och 2)