Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftskepp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1317
Lufttermometer
1318
nande af större noggrannhet vid temperaturiakttagelser
använder man därför antingen slungter-mometer
eller termometer med konstgjord ventilation och
skydd mot strålning. Slungtermometerns kula svänges
genom luften med en hastighet af ända till 20 m. i
sek. och omspolas därvid så kraftigt af luften,
att strålningens inverkan blir föga märkbar. Ännu
bättre är emellertid den ventilerade termometern
med skydd mot strålning; det bästa instrumentet af
detta slag är konstrueradt af doktor R. Assmann
(föreståndare för aeronautiska observatoriet i
Lindenberg s. ö. om Berlin). Instrumentet (Assmanns
psykrometer) har två termometrar, en torr och en våt,
den förra till bestämmande af lufttemperaturen, den
senare till bestämmande af luftfuktigheten. Äfven
slung-termometern brukar anordnas som psykrometer med
två termometrar, en torr och en våt. Slung-psykrometer
användes sedan många år vid Nord-Amerikas
meteorologiska stationer, som lyda under Weather
bureau i Washington. Assmanns psykrometer användes vid
en stor mängd meteorologiska stationer i Tyskland samt
annorstädes, där noggranna iakttagelser eftersträfvas,
t. ex. vid Vassijaure naturvetenskapliga station
nära Riksgränsen i Lappland. S. Hedin har på sina
resor användt dels slungpsykrometer, dels Assmanns
psykrometer. Dock användas alltjämt oventilerade
termometrar som reserv och vid s j älf registrerande
instrument eller s. k. termografer. De officiella
temperaturiakttagelserna både i Sverige och
flerstädes i utlandet göras ännu enligt den äldre
metoden endast med oventilerade instrument. En
svårighet vid öfvergången till en ny, noggrannare
iakttagelsemetod är, att de gamla iakttagelseserierna
rubbas; en annan är, att maximi- och minimitermometrar
samt termografer kräfva en oaf-bruten ventilation
hela dygnet, och en tredje svårighet är den ökade
kostnaden. Jfr Isotermer. - Lufttemperaturen på en ort
är underkastad oupphörliga växlingar, men den enklaste
erfarenhet lär oss, att dessa växlingar ingalunda äro
helt och hållet regellösa. Lufttemperaturens stigande
och sjunkande under dygnets lopp, som i meteorologien
benämnes dess dagliga variation, visa sig, om man
för dess bestämning använder medeltal af en mångårig
observationsserie, vara en ganska reguljär periodisk
förändring. Densamma är olika stor på olika orter,
i allmänhet större i trakter med kontinentalt klimat
än i sådana med maritimt (se Klimat), samt minskas,
när man uppstiger från jordytan. Dygnets högsta
temperatur inträffar vanligen kl. 2 e. m., dess
lägsta omkr. soluppgången. Dessa tider ändra sig
dock något med årstiden och äro icke fullt desamma
på olika ställen. - En annan periodisk variation
i lufttemperaturen är den årliga. Äfven denna är
olika stor i olika trakter af jorden, tilltager,
när man närmar sig polerna, och synes vara störst vid
en nordlig bredd af omkr. 68° i det inre af de stora
kontinenterna, i synnerhet i närheten af den sibiriska
köldpolen (se Köldpoler). Högsta temperaturen plägar
inträffa i juli och lägsta i januari, men äfven i
detta afseende äro förhållandena något växlande
för olika trakter och orter. - Medelvärdet af
observationer på lufttemperaturen å en ort under en
längre tid benämnes medeltem-
peratur (se d. o.) och utgör ett viktigt element af
hvad man kallar ortens klimat. Medeltemperaturerna
för ett större antal orter inom ett område, ett land,
en världsdel eller hela jorden pläga jämföras med
hvarandra på grafisk väg, i det man med stöd af dem
konstruerar s. k. isotermkartor (se Isotermer med 2
pl. samt klimatkartan till art. Europa). Genom att
anställa temperaturiakttagelser på orter belägna olika
högt öfver hafsytan har man funnit, att temperaturen i
stort sedt aftager uppåt, i medeltal omkr. 1° C. för
en höjdskillnad af 150 till 180 m. Äfvenså har man
funnit genom att anställa temperaturiakttagelser i
fria luften med hjälp af drakar och luftballonger,
att nästan detsamma gäller om hela atmosfären upp till
en höjd af omkr. 10 km. Hastigaste af tagandet, 0,7°
till 0,8°, finner nian på en höjd mellan 5 och 8 km.;
närmare jordytan äro förhållandena mera oregelbundna,
och ej sällan stiger temperaturen från jordytan uppåt
(s. k. temperaturinversion). Under sista åren har man,
genom att uppsända små med vätgas fyllda ballonger af
tunn kautschukhinna, försedda med lätta me-teorografer
(s j älf registrerande barometer, termometer och
hårhygrometer), lyckats erhålla meteorologiska
iakttagelser ända till 26 km. höjd. Ofvanför 10
km. höjd finner man i Europa den s. k. isoterma zonen,
i hvilken intet tydligt temperatur-aftagande med
höjden visar sig. Yid ekvatorn synes den isoterma
zonen ligga på betydligt större höjd, åtminstone 17
km., och är ej med säkerhet funnen. Den lägsta i fria
atmosfären iakttagna temperaturen synes vara -84,3°
C. på 19,300 m. höjd öfver hafsytan vid Victoria
Njansa. De tillfälliga, på väderleksväxlingar beroende
temperaturvändningarna i den fria atmosfären äro
högst betydliga och mycket större än vid jordytan,
hvilket förklaras ur luftströmmarnas stora hastighet
därstädes. Bland de vetenskapsmän, som varit
föregångare vid undersökningarna öfver de högre
luftlagrens temperatur m. m., må nämnas J. Glaisher
(se d. o.), L. Rotch och H. Clayton vid Blue Hill
i Massachusetts, Nord-Amerika, G. Her-mite och
L. Teisserenc de Bort i Paris, R. Assmann, R. Siiring
och A. Berson i Tyskland samt S. A. Andrée i Sverige.
R- &. (N. E-m.)
Lufttermometer, den äldsta af de olika slagen af
termometer (se d. o.), uppfanns enligt Vivianis
biografi öfver Galilei af denne omkr. 1592. I ett
bref från Sagredo till Galilei 15 mars 1615 uppges
äfven den senare som termometerns uppfinnare. Numera
användes lufttermometern endast vid vetenskapliga
arbeten, vanligen den af Jolly angifna modelie . (se
fig.). En med torr luft eller annan gas (ofta vätgas)
fylld glasballong (/l) af omkr. 50 kbcm. rymd står
genom ett kapillärrör (B) i förbindelse med ett
vertikalt glasrör (C), i hvilket luften är afspärrad
med kvick-silfver. Genom att höja eller Lufttermometer
(Joi-sänka ett med C kommunice- lys modell).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
