rande rör (D), som är förenadt med C genom en kautschukslang (E), kan kvicksilfverytan i C ställas in, så att den berör en liten i glasrörsväggen insmält spets. Sedan instrumentet blifvit graderadt, kan man erhålla temperaturen genom att afläsa den vertikala höjdskillnaden mellan kvicksilfverytorna. D. S--t. Lufttorped l. Flygande torped, artill., uppfunnen af den svenske öfverstelöjtnanten V. T. Unge, har till ändamål att utan kanon och utan krutladdning genom luften på stora af stånd, såväl till sjöss som till lands, öfverföra betydliga brisantladdningar för att åstadkomma stor sprängverkan på fientliga mål. Då de brisanta ämnena i allmänhet äro känsliga för stöt, kunna projektiler, laddade med sådana, ej utan fara utskjutas ur vanliga kanoner, emedan de lätt explodera vid skottlossningen. Sedan länge har man därför sökt finna något ofarligt sätt att utskjuta för stöt känsliga <bild> Unges 30 cm. torped jämte torpedriktare. brisantladdningar. Af dessa må nämnas: 1) Dynamitkanonen (se d. o.), ur hvilken brisant-projektiler (lufttorpeder) utkastades medelst komprimerad luft. I spansk-amerikanska kriget 1898 var bombfartyget "Vesuvius" bestyckadt med sådana. Sedan Förenta staterna för en summa af 18 mill. kr. anskaffat dylika kanoner, förklarades ofvannämnda kanoner 1901 odugliga och slopades. 2) Torpedkanonen (af Hudson, Maxim, Gathmann, d:r Hurst) kastade medelst ett särskildt slags "mildt" krut stora brisantladdade "lufttorpeder". Resultaten blefvo ogynnsamma, hvarför uppfinningen öfvergafs. 3) Krutgas-luftkanonen (af Sims och Dudley). Ur denna utkastades brisant-projektilen medelst en blandning af krutgas och komprimerad luft. I spansk-amerikanska kriget 1898 på Cuba visade det sig, att detta vapen ej lämpade sig för krigsbruk. Sedan vapnet blifvit pröfvadt äfven i Norge 1899 och Holland 1901, där det ej hade framgång, synes idén blifvit öfvergifven. 4) Dynamitprojektilen (af Zeroni, Stern, Graydon, Emmens, Hurst, Isham m. fl.). Den farliga stötverkan vid skottlossningen har man här sökt undvika genom att i granaten bakom brisantladdningen anbringa ett mjukt, elastiskt ämne eller en vätska eller genom att fördela själfva brisantladdningen i en mängd små celler m. m. Försöken ha hittills ej motsvarat förväntningarna. Unge har löst ifrågavarande problem på en annan väg. Han meddelar sin torped den framdrifvande kraften småningom, först i sin riktare och sedan under flera hundra meter af torpedens första lopp i luften därigenom, att han till framdrifvande kraft använder trycket af en gas, som utvecklas vid antändning af en relativt långsamt brinnande drifsats, hvilken är innesluten i själfva torpeden. Genom att den i torpeden utvecklade gasen, som har ett högt tryck, får utströmma genom öppningar i torpedens bakre del, uppstår i torpeden ett reaktionstryck, som drifver den fram genom luften. Torpedens igångsättning sker således utan något slags krutladdning cch sålunda utan stöt, hvaraf följer, att torpeden utgår i luften utan att framkalla någon rekyl och utan skottljud. Unges torped (se fig.) består af en stålcylinder, genom en skiljevägg delad i den främre delen med spets och den bakre med sin botten försedd med utloppsöppningar för torpedgasen. Den främre delen innesluter brisantladdningen, eventuellt en skrotladdning, den bakre drifsatsen. För att torpeden må få en stadig gång genom luften, bibringas den rotation kring sin längdaxel genom att bottnen i torpedens bakre del utgöres af en axial tryckturbin, som, då gasen rusar genom densamma, tvingar hela torpeden att rotera. För att torpeden må få en stadig gång genom luften, bibringas den rotation kring sin längdaxel genom att bottnen i torpedens bakre del utgöres av en axial tryckturbin, som, då gasen rusar genom densamma, tvingar hela torpeden att rotera. För att torpeden redan i det rör eller lopp, som ger utgångsriktningen vid igångsättningen, skall kunna välja sin naturliga rotationsaxel är torpeden på sin midt och i höjd med tyngdpunkten försedd med en ringformad mantel ("balansringen") af något större diameter än torpedhylsan. - En brisantladdad torped kreverar vid nedslag, ev. efter en viss inträngning i målet; en skrotladdad bringas till luftkrevad medelst tidrör. De flygande torpederna af 20, 30, 40 o. s. v. cm. kaliber kunna öfverföra resp. 15, 50 och 100 etc. kg. brisantladdningar på 7,000- 8,000 m. För att ge torpeden utgångsriktning användes en s. k. torpedriktare l. torpedkastare (se fig.), som har formen af en ränna, ev. ett rör, hvari torpeden nedlägges för affyrning. En torpedriktares vikt utgör endast en mindre bråkdel af vikten af en kanon för en projektil af motsvarande kaliber. De stora torpederna egna sig till användning på såväl krigsfartyg som till försvarsändamål utrustade fartyg, till kustförsvar, till bestyckning af positioner och fästningar samt, genom sin relativt förmånliga transportabilitet, till verksamma öfverraskningar i belägringskriget. Genom torpedmaterielens ringa vikt har ett för fotfolk bärbart