1333 Luguber-Luini 1334 vaker och magyarer, de fleste grekisk-ortodoxa och romerska katoliker. Grekisk-katolsk biskop. Ober-gymnasium. Vinodling, kvarnar, spritfabriker, sil-kesspinneri och linneväfveri samt liflig handel. Den omgifvande trakten är bergig och skogbevuxen samt producerar mycket vindrufvor och plommon. L. var fordom en stark fästning. (J- F. N.) Luguber (af lat. lugubris, it. och fr. lugubre], dyster, mörk, sorglig. Lugubre [lögobre och logöbrc], it., mus,, dystert, sorgefullt. Lugudunum. Se L u g d u n u m. Luguvallum, romarnas namn på engelska staden Carlisle (se d. o.). Luhacovice [lohatjovirtse]. Se Luhatscho-w i t z. Luhali, flod. Se Ar u v i m i. Luhango [lo'-], fi. Lu'hanko, konsistoriellt pastorat af 3:e kl. af Heinola kontrakt, Nyslotts stift, Heinola härad och domsaga, S:t Michels län, Finland. Landareal 215 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,224 personer (1909). A. G. F. Luhanko [lo'hankå], fi. Se Luhango. Luhatschowitz [lo-], tjech. Luhacovice} brunnsort i östra Mähren, 270 m. ö. h. 1,138 inv. (1900). Kurorten förfogar öfver flera kalla källor, hvilka hålla koksalt, jod och brom. Säsong 15 maj-sept. Frekvens 3,504 kurgäster (1906). Ln. Luigi [loidji], italiensk namnform för Ludvig; feminin form Luigi a, Lovisa. Luik, Luyk [löjk], nederländska (flamländska) namnet på staden Liége (se d. o. 2). Luikerland [lö'jk-], nederländska (flamländska) namnet på provinsen Liége (se d. o. 1). Luini [loini], Bernardino, italiensk målare af lombardiska skolan, f. omkr. 1470 i Luino vid Lago maggiore, d. efter 1529, var en af Lionardo da Vincis förnämsta efterföljare. Sedan han under den första tiden följt den lombardiska skolans riktning, lärde han 1510 känna Lionardos arbeten och sällade sig troget till honom. Under sin sista lefnadstid arbetade han mera själfständigt vidare på den vunna grunden, men han bibehöll därvid alltid det han vunnit från mästaren, hvilket också var sådant, som bäst egnade sig för hans naturell. Och detta var hufvudsakligast lusten för den ädla, själfulla, ungdomliga skönheten, återgifven i hufvudet och ansiktsuttrycket. Däremot tillegnade han sig ej något af mästarens kompositionsförmåga eller af hans sorgfälligt studerade draperingskonst. L., som, oaktadt den antydda begränsningen i begaf ning, hör till renässansens mest tilltalande mästare och af den nyare tiden blifvit uppskattad till sitt fulla värde, utförde både fresker och taflor. Af de fresker, som höra till hans första tid, märkes en del framställningar ur legenden och mytologien, utförda för Casa la Pelucca vid Monza, numera utsågade ur väggen och förvarade i Brera i Milano. Berömdast bland dessa är Heliga Katarinas lik, 'buret, af änglar, en af den tidens och skolans skönaste skapelser. En annan af dessa bilder, Vulkan, smidande Amors vapen, finnes i Louvre, där äfven förvaras sex fresker från Casa Litta i Milano med ämnen ur Kristi historia. Med 1520-talet börjar L:s själfständig verksamhet, såsom man kan se af den 1521-22 utförda storartade fresken Flagellatio (Kristus gisslas), i Am- brosiana, samt en Tronande madonna (se fig.) med helgon och en gitarrspelande ängel, i Brera, i hvilken bild figurerna utmärkas af en utomordentlig skönhet. Omkr. 1525 utförde han fresker i en kyrka i Saronno (mellan Milano och Varese), med ämnen ur Marias och Kristi historia, och 152S de stora Tronande madonna, målning af Luini. arbetena i kyrkan S. Maria degli Angioli i Lu-gano, af hvilka det förnämsta är den stora Passionen på skiljeväggen emellan koret och skeppet, omfattande som medelpunkt korsfästelsen och inom samma yta en mängd scener, som föregå och efterfölja den, öfverfylld med figurer och grupper, men full af skönhet i detaljerna. - Af L:s många stafflibilder finnas flera, som varit tillskrifna Lionardo (till den grad visa de inflytande från ho-ncm), såsom Kristus bland de skriftlärde, i Londons nationalgalleri, och Modestia et Vanitas, "Blygsamhet och Flärd" (eller kanske snarare himmelsk och jordisk kärlek), i Palazzo Sciarra i Eom. Men äfven i många andra taflor från sin första tid följer han Lionardo i spåren, såsom i ett par madonnor (i Brera), Kristi födelse (i Berlin), Tobias och ängeln (i Ambrosiana), Johannes dö-parens halshuggning (i Uffizi), Herodes* dotter med Döparens hufvud (i Wien och i Louvre) m. fl. Från hans själfständiga tid finnas de bästa arbetena i norditalienska kyrkor, såsom tre altartaflor i Comos dom och ett stort altarverk i Legnano, likasom äfven i de enskilda gallerierna i Milano. I Norden finnes en enda målning af L., nämligen en Heliga Katarina, i Köpenhamn, af ganska framstående beskaffenhet, inköpt 1763 som ett arbete