1335 Luino-Lukas 1336 af Lionardo da Vinci. - L. hade flera lärjungar, bland andra tre söner, af hvilka A u r e-1 i o L. redan lutar öfver åt senrenässansens ma-nierism. C. R. N.* Luino [lolnå], köping i italienska prov. Como (Lombardiet), vid östra stranden af Lago mag-giore, l km. n. om Tresas inflöde. 3,724 inv. (1901). Vackra villor och trädgårdar, flera hotell. Bomulls- och silkesindustri. J- F- N- Luis [loi's], spansk namnform för Ludvig; feminin form Luisa, Lovisa. Luis de Grana'da [loi's-], Fray, äfven Luis de S ärr i å,, spansk författare och andlig vältalare, f. 1504 i Granada, d. 1588 i Lissabon, inträdde 1525 i dominikanorden, blef 1557 prior i dominikanklostret i Cör-doba, hvarifrån han senare förflyttades till Portugal som provin-sial för sin orden och tillika blef drottningens biktfader. Fray L. var en lysande begåfning, besjälad af djup religiositet och en inspirerad vältalare af hänförande kraft. Af hans publicerade arbeten, som utmärkas för stilkänsla och språklig renhet, är Gula de pe-cadores (1570), öfversatt till flera språk, berömdast. Vidare äro att nämna Memorial de la vida cristiana, Libro de la oracion y meditation och Introducciön al simbolo de la Fe. Fray L:s arbeten jämte en utförlig biografi finnas intagna i Rivade-neiras "Biblioteca de autores espanoles" (bd 6, 8 och 11). Ad. H-n. Luis de Sarriå [loi;s-]. Se Luis de Granada. Luise [lolse], tysk namnform för Lovisa. Luisenorden [loisen-], preussisk kvinnoorden. Se Ordnar. Luitbrand, langobardisk konung. Se Langobarder, sp. 1152. Luitpold [löit-], Karl Josef Vilhelm Ludvig, prins, regent af Bajern, f. 12 mars 1821 i Wiirzburg, son till konung Ludvig I af Bajern, deltog i 1866 års krig och var länge medlem af riksråds-kammaren och ordf. i statsrådet. Då hans brorson konung Ludvig II:s vansinne bröt fullt ut, öfvertog L. 10 juni 1886 regeringen och har efter Ludvigs död fortfarande skött den, enär äfven Ludvigs efterträdare, brodern Otto, är vansinnig. Om Luitpolds regeringsverksamhet se Bajern (historia). Han är närmaste arfvinge till kronan efter den barnlöse Ottos död. I sitt äktenskap med Augusta af Toscana (f. 1825, förmäld 1844, d. 1864) har han haft tre söner - af hvilka den äldste, Ludvig (f. 1845), i sitt äktenskap med Maria Teresia af Modena (f. 1849) haft 11 barn - och dottern Teresia (f. 1850), bekant genom sina under pseudonymen T h. von B a y e r* utgifna reseskildringar. Luiz [loi'j], portugisisk namnform för Ludvig; feminin form L u i z a, Lovisa. Lujavrit, petrogr., nefelinsyenit, rik på eudia-lyt och egirin, uppkallad efter Lujavrurt på Kola-halfön, där bergarten först påträffades. A. G-n. Lujavrurt [15'javr-ort], fjäll. Se Lappland, sp. 1220, och Lujavrit. Lujetlda (L u d j e n d a), en omkr. 550 km. lång biflod fr. h. till Rovuma, i portugisiska Öst-Afrika; den uppstår i Chiutasjön, genomflyter Amaramba-sjön och strömmar med stridt lopp genom höglandet mot n. i en fruktbar dal samt utfaller vid Ngomana på 220 m. höjd ö. h. Lu juan-sjan, "svafvelbergen". Se C h i n g a n. Lukåcs [Vkätj]. l- Béla von L., ungersk politiker, f. 1847, d. 1901, invaldes 1872 i ungerska riksdagen, blef 1886 generaldirektör för stats-järnvägarna och 1890 understatssekreterare i handelsministeriet samt var 1892-95 handelsminister i Wekerles ministär. L. har (på ungerska) skrifvit flera nationalekonomiska arbeten, bl. a. redogörelser för Englands, Frankrikes och Rumäniens statsfinanser och skatteväsen. - 2. L å s z l ö von L., den föregåendes broder, ungersk politiker, f. 24 okt. 1850, invaldes 1878 i riksdagen, var länge anställd i finansministeriet, en tid som under-statssekreterare, och innehade i flera ministärer finansportföljen från febr. 1895 till ministären Tiszas afgång i juni 1905. (En anonym redogörelse för Ungerske finansministern Låszlö L:s tioåriga verksamhet, på ungerska, utkom 1905.) Han har vid flera tillfällen som monarkens särskilda förtroendeman (homo regins) fört viktiga underhandlingar för att återställa ordnade parlamentariska förhållanden och vid politiska konflikte* åstadkomma uppgörelse mellan kronan och partiledarna inom riksdagen samt därvid gång efter annan afslagit den honom erbjudna posten som ministerpresident. Senast hade L. framstående andel i tillkomsten af Khuen-Hédervårys ministär (jan. 1910), hvilken han sedan dess tillhört som finansminister, l-2. V. S-g. Lukänien. Se Lucan i a. Lukaris. Se Kyrillos Lukaris. Lukas, evangelisten, född, enligt Eusebios och Hieronymus, i Antiokia i Syrien. Antagandet, att han tillhört de 72 lärjungarna, hvilkas utsändande han ensam bland evangelisterna berättar, samt att han varit den ene af Emmauslärjungarna, har icke något säkert stöd för sig, men kan vara möjligt. Af Apg. 16: 10 synes, att L. under Paulus' vistelse i Troas (på hans andra missionsresa) slutit sig till honom och åtföljt honom därifrån till Fi-lippoi. Där kvarstannade han troligen, när Paulus måste lämna staden, men förenade sig åter med Paulus, när denne från sin tredje missionsresa ånyo for genom Filippoi på väg till Jerusalem. Sedan följde han Paulus troget, äfven på resan till Rom. Lika osäkra som underrättelserna om hans senare missionsverksamhet äro uppgifterna om hans död. Enligt Hieronymus skall han ha dött, 84 år gammal, i Konstantinopel, enligt Isi-