ogästvänliga bergs- och skogstrakter, sedermera med en och annan gård vid stranden af lugn vattnen, hvilka här ofta omväxla med långa, steniga och ofarbara forsar, såsom öfre och nedre Paktekuoika (resp. 3,8 och 2,6 m.), de båda Liggafallen (2,6 och 9,7 m.) och Turaforsen. Under vägen upptages fr. n. Muddusjokk, som kommer från den vidsträckta myrtrakten Muddus och före sitt utlopp bildar de båda fallen öfre och Nedre Mudduskårtje, det förra 42 m. i tre lodräta afsatser, af hvilka den nedersta ensam är nära 23 m. hög, det senare 17 m. Nedanför Porsiedet, vid 75 m. höjd ö. h., upptar floden den skummande Lilla Lule älf, som med en längd af omkr. 210 km. och ett vattenområde af omkr. 9,730 kvkm. (hvaraf 6,4 proc. sjöar) afför vattnen från fjälltrakterna ö. om Sulitälma genom Tarrejokk och Kamajokk, som vid Kvikkjokk falla ut i öfre ändan af Saggatjaure. Denna börjar en rad af med hvarandra sammanhängande sjöar likartad med Stora Lulevattnen. Dessa äro Saggat- (303 m.), Tjåmotis- (297 m.), Skalka- (295 m.), Parki- (292 m.), Randi- (283 m.), Purki- (272 m.) och Vaikijaure (258 m.). I Tjåmotisjaure utfaller ett större tillflöde, Rapaätno, som har sina nordligaste förgreningar i Sarektjåkkos fjälltrakter och bildar aflopp för många fjällsjöar, bl. a. Laitaure (se d. o.) och Tjaktajaure. I Purkijaure infaller Lilla Lule älfs största biflod, Pärlälfven (omkr. 130 km.), som upprinner i trakten s. v. om Saggat och utgör aflopp för Peuraure (443 m.) och Karatj (414 m.). Från Vaikijaure strömmar älfven i brusande fart utför några fall (Akkatjfallen, Kaitumfallet, Tårrerimforsen, Kallokkårtje, Kutjerimforsen, Letsiforsen och Påkeforsen) fram till hufvudfloden. Lilla Lule älfs dal ligger betydligt lägre än Stora Lule älfs och har jämväl lämnat plats för någon odling. Sedan de båda älfgrenarna förenats, störtar den ansenliga floden utför den vackra Porsiforsen (25,6 m. fall på 2 km.), och flyter därefter bred, djup och majestätisk till hafvet, nedanför Luleå, endast vid Edefors (se d. o. 2) och Hedens forsar (omkr. 5 m.) afbruten genom fall. Nästan hela denna sträcka är rik på naturskönhet (jfr fig.) och kan i detta hänseende ställas vid sidan af de mest berömda trakterna i vårt land, liksom ock den nedre, tätt bebyggda älfdalen har att erbjuda en för denna breddgrad sällsynt odling och bördighet. Under sista delen än sammandrages flodbädden, såsom mellan Råbäck och Unbyn och vid den tvågrenade Gäddviksströmmen, än utbreder den sig till stora fjärdar, såsom Bälingefjärden och Lulefjärden, där den har en bredd af intill 3 km. Från Storbacken nedanför Porsiforsen går ångbåt till öfre Edefors och från Harads och det midtemot belägna Bodträskfors förbi Åminne landtbruksskola och Svartlå bruksegendom till Hednoret samt slutligen från Grubban nedanför Bodforsen till mynningen nedanför Luleå. Likaså ha ångbåtar insatts på sjökedjan mellan Jokkmokk och Kvikkjokk, i öfrigt måste roddbåt användas, där sådan kan komma fram. Vid Boden går en kombinerad järnvägs- och landsvägsbro öfver älfven, och i närheten bygges (1912) en hufvudsakligen för fästningen afsedd bro i ett enda spann af 115 m. längd. Hela vattendragets längd beräknas af O. Appel-berg till 310 km., dess flodområde till 25,120 kvkm. (däraf 260 kvkm. i Norge), hvaraf 8 proc. sjöar, och den afrinnande vattenmängden till 325 kbm. i sek. Hydrografiska byrån beräknar flodområdet till 24,940 kvkm., hvaraf 470 i Norge. Vid Svartlå har man beräknat högvattensmängden till 1,800 kbm. och lågvattensmängden till 80 kbm. per sek. Vattenkraften är ännu icke utnyttjad för något större kraftverk, det största blir statens anläggning vid Porjus (se d. o.), afsedd för elektrisk drift af järnvägen Kiruna-Riksgränsen samt för malmfälten Gällivare och Kirunavaara. Nedanför de stora sjösystemen (Stora Lule träsk och Vaikijaure) anses Stora och Lilla Lule älf efter sjösystemens reglering komma att utveckla omkr. 500,000 turbinhästkrafter. Wbg. K. B. W.

Storbacken vid Lule älfs mellersta lopp.

Lulio [lo'liå], Raimundo, spansk skald. Se Lullus, R. Lull [lolj], Ramón, spansk skald. Se Lullus, R. Lulli [lylli], J. B. de. Se Lully. Lu'llisk konst. Se Lullus, R. Lulli'ster, anhängare af Raimundus Lullus' metafysiska metod (se Lullus, R.). Lu'llis. Se Lullus, R. Lu'llus (Lul) den helige, angelsaxisk missionär, följde "Tysklands apostel", Bonifatius, till Thüringen och var där såväl som i Friesland och Hessen verksam för kristendomens utbredande. Bonifatius (d. 755) meddelade själf L. den biskopliga vigningen som korbiskop och utsåg honom till sin efterträdare som ärkebiskop af Mainz, men L. synes det oaktadt ej ha erhållit påfvens bekräftelse på nämnda värdighet förr än omkr. 780. L. grundlade 768 eller 769 det ryktbara klostret Hersfeld (se d. o.),