spel. Den uppträder inom triassystemet och förekommer såväl uti Italien som inom andra länder, men ej inom Sverige. E. E. Lumain [lymä'], Guillaume, baron af. Se La Marck, sp. 934. Lumb eller kanske rättare Lum var enligt de ärfda sägner, som under förra delen af 1200-talet gingo i Västergötlands lagfarna kretsar, landskapets förste lagman. Hans namn står först i den lagmanslängd, som fogats till äldre Västgötalagen, och det säges där, att honom tillskrefs affattningen af en stor del af västgötarnas gamla lagar. Man talade därför om Lums lag. "Han var född", tilllägges det, "i Vånga och där ligger han i en kulle, ty han var hedning" (jfr Landskapslagar). K. G. Wn. Lumbago, med. Se Ryggskott. Lumbala nervplexus (af lat. lu'mbus, länd), med. Se Ischias, sp. 904. Lumbini. 1. Enligt de nordliga buddisternas tradition Buddhas mormor (hans moder, Lumbinis och Suprabuddhas dotter, var enligt samma tradition Maya 1. Mayadevi). - 2. Långt mera bekant som namn - olika namnformer äro Lumbini Lumminigama ("Lumbini-byn"), janapadam Lumbineyyam ("Lumbinidistriktet"), sammanhängande med ett sanskritiskt gudinnenamn Rukmini - på den lund eller lustpark, hvari enligt den äldsta palitraditionen Buddha föddes. Buddhas födelse skall enligt denna tradition ha försiggått, då hans moder var stadd på en resa från sin hufvudstad Kapilavastu till sin moders hem i Davadaha (Devahrada). Denna tradition, som grundar sig på skrifter, samlade strax efter Buddhas död, och sedan fortlefver århundraden igenom - så framträder den i nordbuddistiska skrifter från l:a årh. e. Kr., och kinesiska pilgrimer som Fa Hian och Hiuen Thsang från 400- och 600-talen af vår tideräkning berätta om sina besök på platsen -, öfverensstämmer troligen med det verkliga förloppet. Den af Hiuen Thsang meddelade berättelsen om en pelare, som han skulle ha sett, rest på platsen för Buddhas födelse, med af bildning af en häst (sannolikt Buddhas lifhäst Kanthaka), har nämligen - dess tillvaro var redan förut bekant - 1896 blifvit uppgräfd i en lund 3 engelska mil norr om Bhagwanpur i Nepal alldeles på gränsen till det engelska området. Platsen heter ännu i dag Rummindel, som tydligen sammanhänger med det gamla från Buddhas tid härrörande namnet Lumbini. Pelaren var - liksom enligt den kinesiske pilgrimens berättelse redan på hans tid - söndersprängd (kanske af blixten) och till hälften begrafven under jorden. En fullständigt bevarad inskrift på det språk och den skrift, som på Acokas tid voro brukliga i östra Indien (magadhidialekten och brahmi-skriften), kan, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Pischel ("Die inschrift von Paderiya", i "Sitzungsberichte der k. preuss. Akad. der wissenschaften", 1903), öfversättas sålunda: "Den af gudarna älskade (ung. = hans majestät) Piyadassi (d. v. s. Acoka) kom hit i det 21 :a året af sin regering och betygade sin vördnad (i det han sade:) 'här är Buddha Sakiya muni (den vise af Cakya-släkten) född'. Och han lät anskaffa ett felfritt stenblock och däraf uppställa en stenpelare (till tecken:) 'här är den Helige född'. Byn Lumbini gjorde han skattefri och skänkte den en åttondel (af kronans landområde)". Apokas 21 :a regeringsår motsvarar snarast år 238 (enligt andra 248) f. Kr. Traditionen om Buddhas födelseort var sålunda vid denna tid lefvande och öfverensstämmer med de äldsta paliskrifterna (fr. 400-talet f. Kr.). De viktigaste arbetena härom, utom Pischels redan nämnda, äro: Führer, "Monograph ön Buddha Sakyamuni's birthplace on the Nepalese Tarai" (1897), Bühler i "Epigraphia indica" V (1898), Mukherji, "A report on a tour of exploration of the antiquities in the Tarai, Nepal, the region of Kapilavastu, during febr. a. march 1899" (1901), V. A. Smith i "Indian antiquary" (1905) och Windisch, "Buddhas geburt und die lehre von der seelenwanderung" (1908). l o. 2. K. F. J. Lumbricus, zool. Se Daggmaskar. Lumbus, lat., länd. Lumbye [lo'mby], Hans Kristian, dansk tonsättare, f. 2 maj 1810 i Köpenhamn, d. där 20 mars 1874, blef trumpetare vid dragonregementet i Odense 1824 och vid hästgardet i Köpenhamn 1829. Från 1843 uppträdde han i nämnda stads Tivolis konsertsal som chef för en orkester, med hvilken han äfven, en "nordisk Strauss", gaf konserter med dansmusik utomlands (i Stockholm 1860 och 1869). Hans utomordentliga popularitet som dirigent och danskompositör förskaffade honom vid hans afträdande från offentligheten bland andra utmärkelser titeln krigsråd. Mest omtyckta blefvo hans Drömmebilleder, Amélievals och Champagnegalopp. - Hans son Georg L., f. 1843, d. 1911, var orkesteranförare i Blanchs kafé i Stockholm 1870-80 och från 1891 i Tivolis konsertsal i Köpenhamn. A. L.* Lumen, lat., ljus; ljusöppning; mynning, kaliber; anat., ett blodkärls inre tvärsnitt; bot., cellhåla. - Lumen mu'ndi, världens ljus, världsfrälsare. - Luminös, ljus, klar; utmärkt, förträfflig, glänsande, ofta i ironisk bem. (t. ex. en luminös idé). Lumen, astron., en af småplaneterna. Lumenmeter (af lat. lumen, ljus, och grek. me'tron, mått), fys. Se Fotometer. Lumen mu'ndi. Se Lumen. Lumholtz, Karl Sofus, norsk upptäcktsresande och naturforskare, f. 23 april 1851 i Faabergs prästgård i Gudbrandsdalen, blef student 1869 och teol. kandidat 1876. 1880 anträdde han en resa till Australien för att göra samlingar och inleda bytesförbindelser för universitetsmuseet. Han uppehöll sig längsta tiden i Queensland, hufvudsakligen bland de vilda stammarna längs Herbert river, och återvände 1884 med samlingar af den största betydelse för vetenskapen. Efter att ha hållit föredrag om sina resor i de flesta norska städer, i Stockholm och Köpenhamn, utgaf han Blandt menneskeædere (1887; "Bland menniskoätare", 1888-89; öfv. äfven på ty., eng. och fr.). 1888 höll han föredrag om sina resor i Nord-Amerika, och 1889 deltog han med sina australiska samlingar i Parisutställningen. Med bidrag af mecenater företog L., åtföljd af flera unga amerikaner och svenske naturforskaren C. V. Hartman, 1890-93 en expedition i norra Mexico, som han genomkorsade och där han lefde bland tarahumare-,