1377 Lunda-Lundberg 1378 åkers härad. 8,513 har. 1,533 inv. (1910). L. utgör ett pastorat i Strängnäs stift, Nyköpings västra kontrakt. Lunda, äfven kalladt M u äta Jamvos rike, .ett negerrike i södra delen af Kongobäckenet, har ända till senaste tider varit en af de få stabila negerstaterna i Afrika. Det bestod med all säkerhet redan i slutet af 1500-talet. Utom af portugisiska köpmän, som framträngde dit 1846-70, genomrestes det af Cameron 1874-75, af tyskarna Buch-ner (1880), Pogge (1885), Wissmann samt af andra resande under senare år. Fullt fasta gränser har L. aldrig haft. Det omfattade på senare tiden landet mellan Kwango i v. och Lubilasch i ö. samt Kassais öfre lopp i s. I n. utgjordes gränsen af en linje, som mellan Kwango och Kassai gick utefter 6° s. br., därpå följde Kassai uppför till 8° s. br. och därpå gick åt ö. till Lualaba. Ibland var Kasembe-landet mellan öfre Lualaba och Bangveolosjön tributpliktigt till L., ibland icke. På samma sätt förhöll det sig i n. ö. med riket Kasongo. Namnet Muata Jamvos rike har det efter sin härskare, hvars titel är Muata Jamvo (muata betyder herre, jamvo är ursprungligen ett namn, hvilket liksom det latinska caesar öfvergått till titel). Vid denne konungs sida finnes likväl en medregent, en kvinna, L u k o k e s c h a. De äro lika berättigade, den ene måste godkänna den andra i värdigheten, så att valet af en Muata Jamvo (det sker bland föregående konungens söner) vore ogiltigt, om ej Lukokescha godkände detsamma, liksom valet af en Lukokescha (hvilket sker bland den föregående Muata Jamvos döttrar) är ogiltigt utan Muata Jamvos godkännande. Lukokescha har egen hof stat och ett område af landet, hvarifrån hon får inkomsterna. Hofmännen, som utöfva valrätt vid ofvannämnda val, ha stor makt, men äfven folkförsamlingen saknar icke vissa befogenheter. Efter en Muata Jamvos död flyttas residenset till en annan ort. Invånarna, lunda (kalunda), äro ett rent bantufolk, högväxta, något ljusare än kustnegrerna, godmodiga och fredliga, men lata, fega och fåfänga. De nyfödda barnens hufvud sammantryckas, så att bakhufvudet blir ovanligt stort. Kvinnorna bryta ut de nedre fram- Samfärdsmedel (bärstol) i Lunda. tänderna och klippa håret kort. Bostäderna ha bakugnsform med ända till marken nående torftak. De äro endast 2 m. höga, mera välmående ha flera bostäder, jämte förrådshus och slafhyddor. Ett exempel på industrien, en klubba, meddelas i art. Tryckt den 14/a 12 Afrika, sp. 273-274 (Afrikanska kulturföremål). Jordbruket, som skötes af kvinnorna och slaf-varna, utgör hufvudnäring, och boskapsskötseln är af underordnad vikt. Under senare tiderna har Lundariket råkat i djupt förfall. Det delades 1894 mellan Kongostaten och portugisiska kolonien Angola, hvars nordöstra distrikt heter Lunda-di-striktet. J- F. N. Lundagård. Se Lund, sp. 1361. Lundahl, Bengt Petter, missionär, f. 17 mars 1840 i Fjärestads socken, Malmöhus län, rönte under uppväxtåren starkt inflytande af kantor Rosenberg och P. Fjellstedt, gick in vid seminariet i Lund, men sökte efter ett år inträde vid missionsinstitutet å Johannelund för att utbildas till missionär, afskildes 1868 efter ordination i Lund till missionär och afreste i okt. s. å. till Ev. fosterlandsstiftelsens missionsfält i Kunama n. om Abessinien bland schangalla 1. kunamafolket, men måste undan turkarna jämte öfriga missionärer fly tillbaka till Massaua. Stiftelsens syfte var att nå gallafolket, men då det visade sig omöjligt att komma till detta, kvarstannade L. i Massaua, slutstation för handelskaravanerna från det inre Öst-Afrika, och öppnade där en skola för att utbilda infödda lärare. Den förste, som vanns för kristendomen, var den frigifne gallaynglinsren Nesib (döpt Onesimus), hvilken sedan som öfversättare till galla-språket af bibeln och andra skrifter blef missionen till största nytta. Genom Gordon paschas välvilja kunde en större missionsbyggnad 1877 uppföras i M'kullo, där L. sedan verkade och kunde utsända flera döpta gallaer till deras stamfränder. Han af-led där i smittkopporna 11 dec. 1885. Genom hans hängifvenhet och uthållighet lades grunden till stiftelsens missionsarbete bland Abessiniens och gallalandets befolkning. Se A. Kolmodin, "P. B. L., missionär i Östafrika" (1897). Wbg. Lundahl, Nils, skolman, f. 23 maj 1858 i Kverrestads socken, Kristianstads län, aflade folkskollärarexamen 1878 och blef s. å. lärare vid Lunds folkskolor. L. är sedan 1893 stadsfullmäktig i Lund och landstingsman för Malmöhus län. Sedan 1894 är han revisor i Sveriges allmänna folkskollärarförening. L. har stiftat Lunds arbetarinstitut och är dess föreståndare samt har grundlagt och är föreståndare för centralbyrån för populärvetenskapliga föreläsningar i Lund. I nov. 1911 förordnades han till föredragande inom Eck-lesiastikdepart. för ärenden ang. populärvetenskapliga föreläsningar och till konsulent för frågor ang. den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten. L. har (tills, med Schiick) utarbetat "Läsebok för folkskolans högre klasser" (1901-02) och jämte J. Möller och L. T. Larsson räkneböcker m. fl. skolböcker. A. J. Lundberg, Gustaf, pastellmålare, f. 17 aug. 1695 i Stockholm, d. där 18 mars 1786. I unga år faderlös, vårdades han af sin morfader, guldsmeden Fr. Richter, och sattes af honom vid femton års ålder i lära hos Dåv. von Krafft. På dennes inrådan begaf L. sig 1717 till Paris, där han studerade vid målarakademien och njöt undervisning af sådana rokokotidens stormän som Rigaud, de Largilliére och de Troy samt särskildt, som det uppges, af Cazes. Därjämte fick han tillträde till Louvres konstskatter, som då ej höllos allmänt 16 b. 44