1385 Lundblad 1386 red vid Lommabukten af Öresund. Genom ett spår från linjen mellan stationerna Fjälie och Leråkra erhålles förbindelse med Flädie station å statsbanelinjen Malmö-Ängelholm. Tågen medföra endast 3:e klass. Järnvägen öppnades för allmän trafik 26 juli 1901. Vid 1910 års slut uppgingo bokförda byggnadskostnaden till 863,757 kr., hvaraf för rullande materiel 118,318 kr., aktiekapitalet till 287,950 kr. och reservfonden till 987 kr. Spårvägsaktiebolagets styrelse har sitt säte i Lund. A. d'A. Lundbiad. 1. Johan L., universitetslärare, latinsk skald, f. l mars 1753 i Tönnersjö socken, Halland, d. 18 juni 1820 i Lund, son till en fattig torpare, var sjutton år, då han fick börja sina studier. 1774 vardt L. student i Leipzig, där han studerade under Ernesti med understöd af förnäma gynnare och 1776 vardt filos, magister samt fortsatte sedan sina studier i Halle och Greifswald. 1779 kom L. till Lund, där han 1781 blef docent och prästvigd, 1787 e. o. och 1789 ord. professor i romersk vältalighet och poesi. 1793 utnämndes han till kyrkoherde i S:t Peders klosters och Nöb-belöfs församlingar samt 1800 till teol. -doktor. Som akademisk lärare lyfte han sitt ämne högst betydligt. Själf framstående vältalare och skald i vergiliansk tonart, förstod han att hos de unge ingjuta en lefvande kärlek för den fulländade romerska vältaligheten, sådan Cicero utbildat den, och för den klassiska sång, som uppstod under det augustiska tidehvarfvet. De ypperste af högskolans lärjungar, hvilka sedan på skilda banor gjort sig ett namn, en Tegnér, Lindfors, Brag, Heurlin m. fl., voro alla också hans. - L. inrättade i Lund en bokhandel och anlade ett boktryckeri, för hvars privilegium han utfäste ett årligt pris att utdelas af Svenska akad. (se Lundbladska priset). Han vann 1792 Vitt. hist. o. ant. akadis högsta pris för ett latinskt kväde öfver slaget vid Hälsingborg och året därefter ett dylikt för en annan latinsk sång samt blef akademiens led. 1819. S. å. erhöll han ständig tjänstledighet. Hans efterlämnade skrifter utgöras af 64 disputa-tioner samt af latinska tal och sånger, af hvilka en samlad upplaga, Poemata et orationes (I, 1821), började utges af hans son, Joh. Fr. af Lundblad. Jfr biografi af L. i Cecilia Bååth-Holmbergs "Morfars bok", I (1910). 2. Johan Fredrik af L., den föregåendes son, ämbetsman, historisk författare, f. 8 april 1791 i Lund, d. 5 april 1854 i Strassburg, blef 1811 filos, magister vid Lunds universitet och inträdde s. å. på tjänstemannabanan som e. o. kanslist och auskultant i Svea hofrätt. Han blef 1813 kopist, 1814 kanslist och 1816 protonotarie samt stod högt i gunst hos utrikesstatsministern L. von Engeström, hvars beslut som kansler för Lunds universitet han ansågs i hög grad påverka. L. var sedan sin tidiga ungdom förtrogen vän till Es. Tegnér. Han utnämndes 1818 till svensk postagent i Stralsund och därjämte till svensk konsul för Neu- och Vor-Pommern. Under de närmast följande åren bedref L. för svenska statens räkning viktiga finansiella underhandlingar, dels i Hamburg, dels med preussiska regeringen om likvidationsärenden rörande det 1815 afträdda Svenska Pommern. Han verkade äfven framgångsrikt för upprättandet af en bättre ordnad postgång och persontrafik mellan Ystad och Tyskland, hvarigenom täflan upptogs med trafiken öfver danska öarna. Redan 1820 påyrkade sålunda L. de dåliga svenska postjakternas ersättande med "ångskepp", en konvention om en dylik linje, Ystad-Stralsund, afslöts 1821 med preussiska regeringen, och i april 1824 var ångbåtstrafiken på denna linje i gång. På grund af ogynnsamma hamnförhållanden i Stralsund blef 1827 Greifswald på L:s förslag linjens tyska utgångspunkt. 1830 öfvertog han själf denna ångbåtsförbindelse på entreprenad. L. hade 1821 för sina förtjänster om statsfinanserna och postgången adlats med namnet a f L. (introducerad 1822), fick 1820 förste expeditionssekreterares fullmakt, blef 1823 generalkonsul i f. d. Svenska Pommern och Mecklenburg, 1827 postkommissarie i Greifswald och 1830 legationsråd. Han deltog i riksdagarna 1823 och 1828-30 samt ådrog sig därunder genom visad sympati för oppositionen Karl Johans misshag. Emellertid användes han fortfarande i en rad finansiella uppdrag för statens räkning. Därunder inlät han sig personligen. i vidlyftiga spekulationer, bl. a. i spanska statspapper, hvilka 1833 vållade hans ruin. Ur stånd att gälda en betydande uppbördsskuld till postverket, begärde han då afsked och rymde till Paris, hvarefter han (nov. s. å.) entledigades från sina befattningar. L. vistades en tid 1834-35 i hemlighet hos sin bror i Hälsingborg, sysselsatt med historiskt författarskap, och tillbragte sin återstående lefnad i Frankrike, mest i Paris, som öfver-sättare och skriftställare. - L. skref det biografiska arbetet Svensk Plutarch (3 bd, 1823-31, äfven i tysk uppl.; innehållande lefnadsteckningar öfver Gustaf Horn, Johan Baner, L. Torstenson, Ax. Oxenstierna, Jakob De la Gardie, K. G. Wrangel och A. L. Lewenhaupt) och Konung Carl X Gustafs historia (2 bd, 1825-29; tysk uppl. 1826-29). Han är äfven författare till det af brodern, ryttmästaren Knut L., utgifna arbetet Konung Carl XIl:s historia (2 bd, 1835-39; tysk tillökad öfv. af danske majoren G. F. v. Jenssen 1835-40; denna öfv. i bearbetning på danska 1854; tryckningen af svenska upplagans senare del ombestyrdes af L:s svåger, professorn i Lund B. .M. Bolméer). I Paris utgaf L. 1839-41 flera bearbetningar och öfversättningar af historiska arbeten om de nordiska länderna, bl. a. af Geijers historia (titlarna i Biogr, lex., VIII, 2:a uppl., s. 354, och ny följd, VI, s. 338). Han efterlämnade i handskrift vidlyftiga, delvis själfbio-grafiska, Anteckningar rörande Sveriges historia efter 1809 (nu i K. biblioteket). L. kallades 1827 till led. af Krigsvet. akad. - Ättlingar af L. kvar-lefva i Tyskland. En af hans söner, Albert von L., f. 1821, afled 1908 som 'geheimeregeringsråd i Kassel. En annan, Otto Theodor von L., f.