- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1391-1392

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunde, Peter Frederik - Lunde, Karl Herman - Lunde, Albert - Lundeberg, Kristian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oppositionens uppträdande under Kristian VIII och var under marsdagarna 1848 representant för den radikala strömningen bland hufvudstadens handtver-kare. I aug. s. å. stod han i spetsen för "hippo-drommötena", hvilka fordrade enkammarsystem samt allmän rösträtt. I den grundlagsstiftande riksförsamlingen 1848 lyckades han emellertid icke bli invald, men var 1850-52 medlem af folketinget. 1852 blef han delegare i en stenkols- och tegelaffär på Bornholm, men förlorade sin förmögenhet på densamma och trädde sedermera i skuggan. 1872 gjorde L. sig på nytt bemärkt, genom ett hälft socialistiskt förslag till arbetarfrågans lösning och särskildt till ett lifräntesystem för arbetare, men vann intet inflytande på arbetarna. E. Ebg. Lunde, Karl Herman, norsk präst, f. 31 aug. 1841 i Nes (Hallingdalen), student 1859, teol. kandidat 1866, var sjömanspräst i Cardiff 1868-72, i Havre 1873-77, därefter präst i norska och danska församlingen i Paris till 1881, då han blef kyrkoherde i Risör, hvarifrån han förflyttades till Kristiania som kaplan vid Vor Freisers kirke, där han sedan 1901 varit kyrkoherde. L:s varmhjärtade tolerans och på förfinad bildning grundade humanitet och frisinne ha yppat sig såväl i hans religiösa förkunnelse som i hans publicistiska och politiska verksamhet. Också är han en af det nutida Norges mest inflytelserike andlige, mycket anlitad som själasörjare och predikant. Som andlig talare har han ej sin like i Norge. Man har ansett hans estetiserande humanism mindre förenlig med hans f. ö. till fullo konstaterade rättrogenhet. Denna framgår af hans många skrifter, bl. a. Streiflys över store livssvörgsmaal (1903), Beder! (1906), Garborgs Jesus Messias. Et indlæg (s. å.), en större samling Kristusprcedikener (1908), Martin Luther. Hans udvikling og livsværk (1911) och broschyren Egteskabsskilsmisse (1910). K. V. H. Lunde, Albert, norsk lekmannapredikant, f. 1877, var först sjöman och emigrerade till Amerika, där han kom i tulltjänst. Starkt påverkad af evangelisten Moody, började han ett väckelsearbete bland sjömän. Sedan 1901 har han verkat i Kristiania, men med många afbrott, då han rest som predikant i Norge, ofta äfven i Sverige och Danmark, öfverallt under stor tillströmning af åhörare. Hans religiösa förkunnelse utmärkes af en innerlighet, hvilken verkar betagande äfven på dem, som eljest ej besöka lekmannapredikanternas möten. Bland samlingar af hans utgifna tal märkes Prcedikener (1905; "Predikningar", s. å.). K. V. H. Lundeberg, Kristian, statsman, industriman, f. 14 juli 1842 å Forsbacka bruk i Gästrikland, d. 10 nov. 1911 i Stockholm, tillhörde en från Botkyrka i Stockholms län (Södertörn) härstammande släkt och var son till bruksegaren August Lundeberg (f. 1810, d. 1885). Han blef 1861 underlöjtnant vid Dalregementet och 1865 löjtnant, men tog afsked 1874. Under tiden hade han varit extra elev vid Ultuna landtbruksinstitut 1863-65 och förvaltare å det fadern tillhöriga Oslättsfors bruk 1865-72 och 1872 blifvit disponent för Forsbacka bruk. 1885-1907 var han verkställande direktör i Forsbacka järnverksaktiebolag. Han var till 1898 egare af hälften af Forsbacka och Mackmyra bruksegendomar och vid sin död af hälften af Högbo i samma län. L:s praktiska duglighet,, rediga hufvud och stora arbetskraft blefvo tidigt och i stor utsträckning tagna i anspråk i länets angelägenheter och i andra praktiska värf. Han var led. 1869--1910 (vice ordf. 1893--1910) af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt ordf. 1893--1900 i länets brandstodsbolag, 1893--1909 i styrelsen för 6:e döfstumskoledistriktet, 1900--04 var han e. o. fullmäktig i Järnkontoret och 1881--1909 led. af länets landsting, hvars ordf. han var 1893--1904 och 1906--09. Ännu betydelsefullare och mer vidtgående var dock L:s politiska verksamhet. Fr. o. m. riksdagen 1886 till sitt frånfälle representerade han Gäfleborgs län i Första kammaren. Både inom det protektionistisk-konservativa partiet, till hvilket han genast anslöt sig, och i riksdagen i öfrigt intog han inom kort en mycket bemärkt ställning. Han blef 1887 led. i lagutskottet och var 1888--89, 1892--1904 (då han afgick i följd af sjukdom) led. af statsutskottet samt därunder 1896-1900 och 1902--04 dess ordf. Sedan 1888 var han led. af sitt partis förtroenderåd. Snart ansedd som den synlige partichefen P. Reutersvärds högra handv blef han senare partiets verklige ledare och var som sådan och genom sin kraftiga målmedvetna vilja och stora myndighet en tid bortåt att anse som riksdagens kanske mäktigaste man. Som ett yttre tecken på sin framskjutna ställning mottog han 1899-1908 (med undantag af andra urtiman 1905) vice talmanskapet. Riksdagarna 1909--11 ledde han som talman Första kammarens förhandlingar. Bland de större politiska frågor, vid hvilkas behandling han genom sitt alltid vägande ord, sin stridbarhet och stora energi och arbetskraft alltid spelade en viktig roll, voro unionsfrågan och försvarsfrågan de märkligaste. I unionsfrågan tillhörande den Alinska riktningen, yttrade han sig 1895 i öfverensstämmelse med Reutersvärds uttalande i anledning af stortingets beslut rörande den diplomatiska budgeten och var samma år medlem af hemliga utskottet. 1899 instämde han i Alins och Björnstjernas yttranden 25 jan. i anledning af slutbehandlingen af unionskommitténs betänkande. 1900 uppträdde han å sitt partis vägnar demonstrativt i flaggfrågan och riktade 1903 och 1904 skarpa angrepp mot särskildt dåv. utrikesministern Lagerheim i anledning af den s. k. kommunikén och öfriga underhandlingar i konsulatfrågan. 1905 var L. led. i hemliga utskottet vid lagtima riksdagen och var vid första urtiman ordf. i särskilda utskottet samt inlade i denna egenskap stor förtjänst om kamrarnas enande i fråga om ett svenskt program för en uppgörelse med Norge. Vid Ramstedtska ministärens afgång 2 aug. 1905 blef han statsminister och chef för den då till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 1 00:52:28 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0756.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free