Dikter (1896) och Asra (1898; öfv. till da. s. å.). Denna vidlyftiga produktion led af upprepningar och maner, men befäste L:s anseende som talangfull berättare. Hans lifliga historiska intresse och bildning jämte inflytanden i synnerhet från Heiden-stam riktade emellertid hans håg alltmer åt hi-storisk-romantisk diktning. Först utkom den stora cykeln Struensee. En människoskildring ur historien (3 dlr, 1898--1900; öfv. till da. 1898--1900). I en serie färgrika och fyndigt iscensatta tablåer framträder den erotiske äfventyraren och intressante lyckoriddaren mera än ideologen och statsmannen. Af L:s följande tre mera realistiska arbeten, Sturz (1900; öfv. till da. s. å.), Elsa Finne (2 dlr, 1902, 2:a uppl. 1903; öfv. till da. 1902, till höll. 1903) och Känslans rätt (1902; öfv. till da. s. å., till höll. 1903), är det andra det mest betydande. Viktoria Benedictssons lifshistoria får här ny förklaring. Till första delens mera jämnt fortskridande episoder bildar den andra delen, i ett slags dagboksform, med sin snabbare, hetare puls, sitt sannskyldiga dramatiska crescendo en bjärt och anmärkningsvärd kontrast. Denna del med sitt skakande innehåll och sin för författarinnan så karakteristiska direkta, sakliga och djupt personliga språkform är ett värdefullt psykologiskt dokument. Till den historiska romanen återvände L. i de pittoreska medeltidskrönikorna Drottning Margareta (I, 1905, 2:a uppl. 1906, öfv. till da. s. å.; II, 1906, öfv. till da. 1907), Drottning Filippa (1907; öfv. till da. 1909) och Drottning Cilla U910). Hans senaste arbete, Den stora dagen (1911), är en nutidsroman med lyrisk-polemisk grundton. -- L:s språk utmärker sig för sin genomskinlighet, men blir ofta för utspädt eller för poleradt. Kompositionen är vanligen säker och sorgfällig, ehuru ibland alltför uttänjd, karaktärsteckningen skicklig, men sällan djupgående, fabuleringen lättflytande, händelseutvecklingen effektfullt arrangerad och underhållande, stilen med sina förtjänster stundom för "kalligrafisk". -- Se O. Levertin, "Svensk litteratur", I (1903). 2. E. A--ie.

Lundell, Johan August, fonetiker, språkforskare, f. 25 juli 1851 i Hårstorp, Kläckeberga socken, Kalmar län, inskrefs 1871 som student vid Uppsala universitet och blef 1876 filos. kandidat. L. var 1880--85 e. o. biblioteksamanuens vid samma universitet och utnämndes 1882 till docent i fonetik där. Sedan 1884 års riksdag beviljat, å extra stat, ett årligt anslag af 2,500 kr. till upprätthållande af undervisning i slaviska språk vid Uppsala universitet, förordnades L. s. å. att offentligen föreläsa i detta ämne. 1891 utnämndes han till e. o. (1909 ord.) professor i ämnet och blef filos, hedersdoktor 1893. Han har med Sundevalls "Phonetiska bokstäfver" till utgångspunkt uppgjort det s. k. landsmålsalfabetet (se d. o.), som från kompetent håll blifvit kalladt ett af de mest storartade försök till fonetisk skrift, som någonsin blifvit gjorda och som tillvunnit sig allmän uppmärksamhet bland de europeiske vetenskapsmännen. L. är hufvudutgifvare af den sedan 1878 existerande och af honom m. fl. grundlagda tidskriften "Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif". 1892--94 utgaf han tills. med L. Bergström, H. Hjärne och G. Magnusson skriftserien "Svenska spörsmål", 1899--1907 tills. med A. Noreen skriftserien "För skola och hem", 1906--09 i förening med K. F. Johansson, K. B. Wiklund och K. V. Zetterstéen tidskriften "Le monde orientale" och utger sedan 1910 ensam tidskriften "Archives d'études orientales". Han har företagit flera vetenskapliga resor, bl. a. för slaviska språkstudier till Ryssland och Österrike. Under en till Österrike och Balkanhalfön 1893--94 företagen resa för studerande af sydslaviska språk hade han det uppseendeväckande äfventyret att i Turkiet häktas som misstänkt för spioneri, ett misstag, som emellertid snart på diplomatisk väg rättades. Tills. med O. Jespersen och A. Western stiftade L. 1886 den skandinaviska agitationsföreningen "Quousque tandem" (se d. o.). Jämte A. Noreen stiftade han 1892 reformläroverket Uppsala enskilda läroverk och 1895 den därmed förbundna Fackskolan för huslig ekonomi, som han småningom utvecklat till en i stor skala verkande mönsteranstalt i sitt slag, och organiserade jämte H. Hjärne och A. Noreen 1893 i Uppsala de sedan till en permanent institution öfvergångna sommarkurserna. Hösten 1885 höll L. i Uppsala och Stockholm föreläsningar i rättstafningsfrastan (Om rättstafningsfrågan, 1886) och gaf därmed ett nytt uppslag åt reformsträfvandena på detta område samt har sedan i en massa tidskrifts- och tidningsartiklar med stor talang och okuflig energi förfäktat reformer i ortografiska och pedagogiska frågor. Af hans vetenskapliga skrifter förtjäna f. ö. att som viktiga framhållas de i nämnda tidskrift publicerade afhandlingarna Det svenska landsmålsalfabetet (1879), Öfversikt af de senaste årtiondenas värksamhet för kännedom om folkmål ock folklif i Sverige ock andra länder (1880) och Om dialektstudier (1881; öfv. till fr.: "Sur l'étude des patois"; Leipz. 1884), vidare Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse (i Antropologiska sektionens tidskr., 1880), Norskt språk (i "Nord. tidskrift", 1882), Études sur la prononciation russe, I (1890), Skandinavische mundarten (i Pauls "Grundriss der germanischen philologie", 1890, 2:a uppl. 1901), Skandinavische volkspoesie (därsammastädes, 1893, 2:a uppl. 1909), Svensk ordlista med reformstavning ock uttalsbeteckning (1893), Lärobok i ryska språket, I (1911), och den tills. med A. Noreen utgifna upplagan af 1500- och 1600-talens visböcker, n:r 5 och 6 (1900, 1907). -- L:s broder, Per Olof L., f. 9 febr. 1849 i Kläckeberga församling, egare till Ebbetorp, Dörby socken, sedan 1880 med endast ett par års afbrott landstingsman och sedan 1886 led. af Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, har fr. o. m. 1894 varit Norra Möres och Strandas representant i riksdagens Andra kammare, där han tillhört