landtmannapartiet och det i jan. 1912 af detta och nationella framstegspartiet bildade landtmanna- och borgarpartiet, i hvars förtroenderåd han blef suppleant. L. har varit led. af tillfälligt utskott 1894, af särskildt utskott 1903--04, suppleant i åtskilliga utskott samt statsrevisor 1902--04. Ad. N--n. Lunden, municipalsamhälle (enl. k. br. 19 okt. 1900) inom Örgryte socken, Göteborgs och Bohus län, omfattande den del af hemmanet Lunden, som gränsar i n. till Göteborgs stadsområde, i ö. till hemmanen Kolltorps och Kärralunds egor, i s. till Kärralundsvägen och i v. till Danska vägen, samt den del af hemmanet Bö, som är belägen mellan Danska vägen och Gårda municipalområde. 5,254 inv. (1910). Lundenburg (tjech. Břeclav), stad i sydligaste delen af Mähren, vid Thaya. 7,150 inv. (1900). Gymnasium. Sockerfabriker, kvarnar, stärkelsefabriker m. m. J. F. N. Lundequist-Dahlström, Gerda Carola Cecilia, skådespelerska, f. 4 febr. 1871 i Stockholm, var elev vid konservatoriet där 1886-89, anställd vid Dramatiska teatern i Stockholm 1889 -91, vid Stora teatern i Göteborg 1889-91 och hos Selander 1891-95, vid Vasateatern i Stockholm 1896--97, Svenska teatern där 1897--1906 och Dramatiska teatern 1906-09. Hon trädde 1908 i äktenskap med J. F. Alfred Dahlström (f. 1859), verkställande direktör vid Carnegieska bolagen i Göteborg. Af sina förmånliga uttrycksmedel i stämma, blick och gestalt liksom af hela sin sinnesart hänvisad till det stora dramat, har hon genom osökt höghet i framställningen varit en af den samtida scenens prydnader och äfven inom det borgerliga skådespelet åstadkommit äkta och innerliga karaktärstolkningar. Hennes konstnärliga väsen intager genom ädelhet, frimodighet och en säreget ren glöd. I de flesta fall har hon också fått uppgifter, som passat henne väl. Bland hennes tidigare roller märkas Regina von Emmeritz, Tanquerays andra hustru, Magda i "Hemmet", Rose i "Pater noster", och Kristina i "Mäster Olof", på Svenska teatern Irene i "När vi döda vakna", Hjördis i "Härmännen på Helgeland", Gertrud i "En lyckoriddare", Svanhild i "Kärlekens komedi", Ragna i "Dag-lannet" och som riktiga triumfroller Tora Parsberg i "Paul Lange och Tora Parsberg" samt Monna Vanna, slutligen på Dramatiska teatern Minna von Barnhelm, Maria Stuart (Schillers), Gertrud, Kristina Gyllenstierna i "Sista riddaren", Fru Arvik i "När det nya vinet blommar", Lady Macbeth, med märklig styrka karakteriserad, oaktadt rollen så föga sammanfaller med konstnärinnans naturell, och Antigone, hvari fru L. äfven uppträdt som gäst på friluftsteatern i Köpenhamn 1911. Efter sitt giftermål har hon jämväl gifvit gästspel i Stockholm, Göteborg och Malmö. Lundeqvist, Nils Vilhelm, författare, f. 17 jan. 1804 i Södermanland, d. 4 apr. 1863 på Slätte i Fredsbergs socken, Skaraborgs län, filos. magister i Uppsala 1827, tjänstgjorde några år vid ämbetsverk i Stockholm och utnämndes till v. häradshöfding, men egnade sig hufvudsakligen åt författarskap, till en början på det skönlitterära området, och utgaf romanen Familjen Ehrenflykt (1828), berättelsen Agda (1830; 2:a uppl. 1832), som gaf uppslaget till G. H. Mellins historiska noveller, m. m. Snart lämnade han alldeles ämbetsmannabanan och bosatte sig som bokhandlare och förläggare i Uppsala, där han uppsatte den ännu befintliga "Lundeqvistska bokhandeln". Hans författarverksamhet fick nu en annan riktning, i det han nämligen arbetade för den ekonomiska litteraturen. Af hans skrifter på detta område förtjäna nämnas Bondepraktika för åker, äng och ladugård (1839; 2:a uppl. 1840; no. öfv. 1847) och Handbok i svenska landtbruket (1840; 5:e uppl. 1862; 3 no. öfv. 1847--59), ett särdeles förtjänstfullt arbete, prisbelönt af Landtbruksakad. F. ö. författade han en Brefställare och utgaf åtskilliga upplagor af en Juridisk handbok (1832; 17:e uppl. 1885), som än i dag bär hans namn, ehuru urspr, författad af P. Götrek, samt upplagor af "Sveriges rikes lag" (1837; 16:e uppl. 1884) m. m. Under senare åren af sitt lif, sedan han i andra händer öfverlämnat sin bokhandel och sålt sina förlag, egnade han sig åt landtbruk och gjorde i synnerhet försök med uppdragandet af sällsynta utländska trädslag. -- L:s andra hustru, Sofia Henrietta L., född Hollander, f. 1815, d. 1896 i Stockholm, gjorde sig känd som skaldinna genom dikten Gustaf Vasa (1841), prisbelönt af Svenska akad. 1840, samt åtskilliga andra smärre stycken. Efter hennes död utgafs ett band Dikter (1896). --rn.* Lunderberg, Karl, sigillgravör, f. 1722, d. 1777 i Stockholm, var konduktör vid Fortifikationen, men blef mest bekant som den där utförde en mängd ganska väl arbetade sigill. I egenskap af sigillgravör blef han äfven kallad till led. af Målar- och bildhuggarakademien. L. graverade jämväl ett par smärre medaljer. -- L. var sannolikt fader till medaljgravören Karl Lorens L., f. 1749 i Stockholm och verksam där ända in på 1810-talet. -rn.* Lundgren. 1. Ludvig Persson L., medaljör, f. 3 mars 1789 på Ljungby vid Kristianstad, d. 15 sept. 1853 i Stockholm. Han studerade först till läkare, men måste till följd af bristande tillgångar egna sig åt informatorskallet. Hans fallenhet för målning och skicklighet i fäktkonst gjorde, att Ling rådde honom att fara till Stockholm, där han till en början biträdde vid dennes fäktskola, samtidigt med att han öfvade sig i olje- och miniatyrmålning. Han var någon tid fäktmästare vid Karlberg. Bekantskapen med gravören Joh. Salm-son öfvertygade honom, att han lättare skulle vinna sin utkomst på dennes bana. L. blef elev af Salm-sons fader, hof gravören S. Salmson, och utnämndes 1830 till gravör vid k. myntet. Bland hans ej synnerligen många medaljer, som äro något hårdt arbetade, men ej sakna förtjänst, böra nämnas minnespenningarna öfver Karl XIV Johans kröning, Karl XIV Johans regeringsjubileum, P. van Suchtelen (1822) och K. Carlander (1838). 2. Per Henrik L., den föregåendes son, medaljör, f. 22 juli 1824 i Stockholm, d. där 12 juni 1855. Han var elev af sin fader och 1842--44 af Byström, som då inredde sin villa på Djurgården. L. biträdde Byström vid modellpringen af den fris, som pryder villans midtsal. Han studerade ifrigt skulptur och gravyr samt utförde under ledning af Qvarnström och efter dennes