1399 Lundgren 1400 ner, flera medaljer, som kunna räknas bland de mest framstående svenska från denna tid, t. ex. Terönin g sm e d aljen öfver Oskar I och Josefina, medaljer öfver Berzelias, Jenny Lind, M. Brahe, Geijer, Järnkontorets hundraårshögtid (1847), kronprinsparets jörmälning (185U) m. fl. Konstnären framstår i dem som utmärkt modellör och tecknare; och att han äfven förmådde själfständigt komponera, visade han med sin modell till medalj öfver prins Gustaf (1853), som tillskyndade honom konstakademiens stora pris och ett treårigt reseunderstöd. Han begaf sig till Paris, men hans studier där brötos likväl snart af sinnessjukdom, och han måste återföras till fäderneslandet samt lefde sina sista år på Danviks hospital. 3. Le a L., den föregåendes syster, gift A h l b o r n (se d. o.), var likaledes medalj-gravör. 1-2. -rn.* Lundgren. 1. Ulrik L., präst, läroboksförfattare, nykterhetsfrämjare, f. 20 nov. 1790 i österåker, Södermanland, d. 20 mars 1870 i Eskilstuna, blef student i Uppsala 1814, prästvigd 1815, 1820 "skolpräst" i Kumla, Närke (skalden Franzéns dåv. pastorat), 1830 regementspastor vid Närkes regemente och 1832 kyrkoherde i östra Ryd, ärkestiftet samt erhöll 1837 Eskilstuna, Kloster och Fors' regala pastorat. Han bekämpade med framgång dryckenskapen i detta industrisamhälle och utgaf anonymt den lilla skriften Brännvinet. Ka-teches, tillegnad nu varande riksdagsmän och andra patrioter (1840), som spreds kring landet af P. Wieselgren. L. skref en prisbelönt Biblisk historia (1830; 9:e uppl. 1874) och utgaf Luthers lilla katekes med förklaring (1836; 3:e uppl. 1860). - 2. Johan Eri k L., den förres son, konstälskare, f. 2 april 1822 i Kumla, Närke, d. 14 jan. 1895 i Stockholm, blef filos, doktor, kollega vid Nikolai elementarskola i Stockholm 1863 och var 1876-92 adjunkt vid Stockholms realläroverk. L. idkade ej utan framgång landskapsmålning, mest med motiv från Stockholms omgifningar, och tog initiativet till bildandet (1858) af den på sin tid mycket bemärkta Föreningen för nordisk konst (se d. o.), hvari han flera år var sekreterare. L. erhöll Svenska akad:s pris för en öfv. af Goethes "Hermann und Dorothea" (tr. 1858). Lundgren, Egron Sellif, målare, författare, f. 18 dec. 1815 i Stockholm, d. där 16 dec. 1875. Fadern, som var sidenfabrikör, dog, medan L. ännu var barn. Denne fick en vårdad uppfostran, studerade från 1829 vid Teknologiska institutet för att egna sig åt bergshandteringen, vistades en tid i Eskilstuna och på Finspångs kanongjuteri, till dess konstnärslusten blef honom öfvermäktig och han återvände till Stockholm, där han 1835-39 studerade vid konstakademien. Redan som barn tecknade han interiörer från hemmet, läsande eller spelande flickor och porträtt, lätt färglagda i akvarell. 1839 begaf han sig till Paris, målade på Cogniets elevateljé, kopierade de gamle mästarna i Louvre, målade i olja ett par genretaflor: Grisett i ett fönster, Falstaff (1840, Göteborgs museum) och porträtt (ett själfporträtt 1841 i konstakademien, ett annat från ungefär samma tid i Nationalmuseum). Hösten 1841 begaf han sig öfver Schweiz till Italien, hamnade i Rom, där en talrik skandinavisk koloni då var samlad, och lefde under de år, som följde, ett rikt stämningslif under starka och varaktiga intryck af platsen och naturen. Det var dock ej hans afsikt att stanna utomlands länge. Redan 1842 var han på väg hemåt, men reste från Venezia sjövägen till Neapel och återkom därifrån till Rom. Han innehade akademiens resestipendium 1843- 49, besökte München och Wien 1845, reste ofta omkring i Italien och egnade sig nu enligt egen utsago "åt de högre konststudier, som för en historiemålare erfordras". Han målade i olja motiv sådana som Neapolitan- f$£pnorträtti -pastelli måladt i London omkr. 1855. Lundgren, efter ett. ska fiskare i solsken med golfen och Vesuvius i bakgrunden (1843), Vinskörd (s. å.). Flicka från Sonino med sin bror (figurer mot blå himmel, 1846, i Nationalmuseum), Corpus Dominifesten i Rom (1847, sammastädes), gjorde kompositioner i teckning (Homeros sjunger för folket, i konstakademien), målade små porträtt: J. A. Josephson (1846), Stack (s. å.), O. J. Södermark (184/, de båda sistnämnda i konstakademien). Våren 1849 lämnade-han Rom, ämnade nu åter resa hem, men tog vägen genom Spanien, genom Barcelona och Granada till Sevilla, och där stannade han från aug. 1849 till maj 1853. Det var under denna tid han öfvergick till akvarellmåleriet och slopade alla tankar på att bli historiemålare. Utom allt tvifvel påverkad af engelska kamrater - John Phillip och F. Topham - blef han uteslutande verklig-hetsafbildare, fäste på papperet typer och intryck från gator, kyrkor, marknadslif, folkfester, och målade bönder, präster, käringar, zigenarflickor och unga damer - de sistnämnda tämligen banalt söta. Hans skisser från gator och kyrkor ha en raskhet och en skärpa i ögonblicksuppfattningen, som visa, att L. först nu funnit det område, hans personliga läggning och konstnärliga temperament hänvisat honom till - det hade varit något famlande, talangfullt, men opersonligt i hans föregående, redbart och mödosamt utförda arbeten. L. var ingen djup natur, men en afgjord målar-begåfning, improvisatör och illustratör i färg. -I färgbehandling och penselföring inkom nu ett spelande, gnistrande lif, som icke har någon gemenskap med hans tidiarare stela och försiktiga, skarpa och utslipade målningssätt. Han hade nu blifvit kolorist och ibland rent af impressionist. - Konstakademien kallade honom 1850 till led. och erbjöd honom 1853 en professorsplats, som han emellertid afböjde. S. å. lämnade han Spanien och följde engelska vänners uppmaning: att besöka London. Där infördes han i societeten, fick beställningar af drottningen, hade framgång med sina spanska akvareller, målade mestadels porträtt af mondäna damer och barn, men äfven hofceremonier, kungliga bröllop och dop samt på beställning scener ur Shak-