förekommer flerstädes i Skånes romanska konst, äfven i Lunds domkyrka (norra sidoportalens tympanon). I långhusets arkader (se fig. 1) växla starkare pelare, på hvilkas mellansidor halfkolonner framträda, med svagare, fyrkantiga pelare. De förra förenas genom principalbågar, hvilka öfverspänna de mindre arkadbågarna. Halfkolonnerna bära dels

Fig. 1. Lunds domkyrkas inre i början af 1900-talet.

korintiserande kapitäl, dels långsträckta tärningkapitäl. De halfkolonner å sidoskeppens väggar, som motsvara pelarna, ha kalkformiga kapitäl med bladverk och fantastiska djurgestalter. Byggnaden är från början anlagd på öfverhvälfning, utom midtskeppet, där en betäckning med platt trätak synes varit ursprungligen planerad. De flesta af hvalfven äro af yngre datum. Man vet t. ex., att efter branden 1234 ärkebiskop Uffo gaf betydliga skänker till hvalf m. m., och de båda västligaste hvalfven voro, i yngre stjärnform, ännu senare. (Om de praktfulla snidade korstolarna se Kor, sp. 1012 med fig. 4.) -- Till sitt yttre (se vy däraf från sydöst å pl. XXI till art. Byggnadskonsten samt nedanstående fig. 3) företer byggnaden, som är uppförd af sandsten med särdeles vackra färgskiftningar, en enkel romansk anordning, med rundbågsfriser under taken. Blott utstyrseln af absiden gjorde därifrån ett undantag, rikt sirad som den var med lisener, kolonnetter, bågställningar och galleri. Det är icke osannolikt, att absidens ännu bibehållna yttre anordning är något yngre än korpartiet i öfrigt; den visar nämligen, med sina tre afdelningar, stark öfverensstämmelse med den renska arkitekturen. Ett sådant inflytande kan också spåras i hvalf- samt tornanläggningen. Men för öfrigt visar domkyrkans äldre ornamentik ända från några kapitäl och listverk i kryptan ett öfvervägande lombardiskt eller norditalienskt kynne med räfflade slingband, antikiserande bladlister och kapitäl samt fantastiska djurmotiv (i de senare tycker man sig någon gång finna särskildt nordiska drag). Dessa ornament förekomma rikligt å kryptportalerna samt norra och södra sidoskeppens portaler, i sidokapellens bågöppningar och vederlag samt å de i tvärskeppet förekommande fyra baldakinerna. Också absidens yttre dekoration visar i detaljen liknande drag, ehuru delvis urartade. Västpartiet, som troligen tillkom först omkr. 1200, företer i ornamentiken andra, franska eller engelska, inflytanden. Tornen reste sig i enkla, fyrkantiga massor, endast på ett par ställen lifvade af bågfriser och små gallerier. -- Kyrkan underkastades redan tidigt, till följd af eldsvådor, yttre och inre förändringar. Vi ha redan nämnt de nya hvalfven. Under ärkebiskop Jakob Erlandssöns tid företogs sålunda, bl. a., en utvidgning af koret (fram i långhuset), för hvilket han sedan af konung Kristofer I anklagades hos påfven. För att förstärka murar och hvalf uppfördes, troligen på 1300-talet, sträfpelare utanför sidoskeppen, och på södra sidan anlades två kapell (rifna i början af 1800-talet). Men sin viktigaste omgestaltning undergick kyrkan under ärkebiskop Birger (från 1497). Det var då, som en westfalare, Adam van Duren (omkr. 1512--27), såsom dennas byggmästare vidtog åtskilliga om- och tillbyggnader, såsom större delen af norra korsflygeln, sträfpelare med spännbågar, gafvelröstena kring taket på absiden, påbyggnad af tornen, brunnskaret i kryptan m. m. Af det lilla, som sedan vidgjordes under tiden till 1700, må nämnas uppförandet af en altarprydnad i lekmannakoret (midtskeppets östra del; 1577) samt

Fig. 2. Lunds domkyrka sådan den till det yttre tedde sig 1835, sedd från s. ö. (Jfr dess nuv. utseende å pl. XXI till art. Byggnadskonsten samt fig. 3 här nedan.)

uppsättandet af en konstrik predikstol (af Johannes Ganzog från Frankfurt a. d. O., 1592). Till följd af vanvård var kyrkan mycket förfallen, då man omsider, 1735, måste gripa sig an med reparationer, hvilka med stor kostnad förnyades 1759--78. 1782--85 ommurades absiden till