Lundström. 1. Johan Peter L., boktryckare, f. 1 jan. 1783 i Linköping, d. 18 jan. 1868 i Jönköping, blef 1804 faktor å Lindhska boktryckeriet i Örebro, men flyttade 1807 från denna stad till Jönköping, där han 1806 inköpt det Marquard-ska tryckeriet, som härstammade från det af Per Brahe d. y. på Visingsborg 1666 anlagda (1688 flyttadt till Jönköping), och där han grundlade en förlagsaffär, som snart antog för sin tid betydande mått. Sin egentliga namnkunnighet vann han genom utgifvandet af folkligt skillingstryck - visor, historier och sagor - samt af de mycket spridda och omtyckta "kistbrefven" (se d. o.), färglagda träsnitt af religiöst, historiskt och allegoriskt innehåll, hvilka tjänade som prydnader i allmogens hem. Båda arterna hade funnits alltifrån 1600-och 1700-talen; men L. satte utgifningen och graveringen i system, liksom han äfven med klok omtänksamhet sörjde för alstrens spridning. Särskildt de lundströmska träsnitten ha i vårt folks uppfostran spelat en roll, som, trots deras ofta grofva utförande, kan kallas rätt betydlig. L. utgaf åren 1807-50 "Jönköpings tidning" och dref 1821-48 papperstillverkning vid Stensholms bruk. Sitt tryckeri sålde han 1851 till J. A. Björk. Han var dessutom mycket verksam som kommunalman. 2. Johan Edvard L., den föregåendes son, uppfinnare, industriidkare, f. 28 april 1815 i Jönköping, d. där 17 juli 1888, studerade vid Uppsala universitet 1835--40, inrättade 1843 ett boktryckeri i sin födelsestad samt utgaf 1843--44 "Jönköpingsbladet". Han anlade 1845 den sedermera världsbekanta Jönköpings tändsticksfabrik, som 1857 öfvertogs af ett aktiebolag. I början tillverkades därstädes vanliga fosfor-stickor, men sedan L. 1855-56 tagit patent i flera länder på sin viktiga uppfinning af fosforfria ("säkerhets"-) tändstickor, hvilken prisbelöntes på världsutställningen 1855 i Paris, utvidgades Jönköpings-fabriken till den största i sitt slag och togs med sina arbetsmetoder till förebild för många dylika såväl i hemlandet som utrikes (jfr Jönköpings tändsticksfabrik). Omväxlande med sin broder (se L. 3) var L. fabrikens disponent till 1863, då han utträdde ur bolaget för att egna sig åt skötseln af Munksjö pappersbruk (se d. o.), hvilket han 1862 anlagt i förening med L. J. Hierta. 1870 anlade L. nära Mariestad Katrinefors (se d. o.) maskinpappersfabrik, som 1871 öfvergick till ett aktiebolag. 3. Karl Frans L., den föregåendes broder, industriidkare, f. 2 april 1823 i Jönköping, utbildade sig först för handelsyrket och gjorde därefter tekniska studier hufvudsakligen i England. Han anlade 1844 i Jönköping en fabrik för metallarbeten, inköpte 1847 i bolag med brodern Stensholms pappersbruk, som han senare dref ensam, och blef s. å. delegare i Jönköpings tändsticksfabrik. På en resa till England 1850 bragte han till stånd den export af svenska tändstickor, hvilken snart skulle växa till ett så väldigt omfång. Han inrättade i Jönköping äfven ett järn-gjuteri med mekanisk verkstad samt 1857 ett mekaniskt väfveri jämte färgeri och appreteringsfab-riker för hel- och halfylletyger. Detta etablissemang förstördes genom vådeld 1863, hvarefter L. till 1870 var disponent för Karlsviks väfnadsfabri-ker i Stockholm. Han egnade sig därefter mest åt skötseln af sina landtegendomar i Uppland. L. representerade Stockholms stad i riksdagens Andra kammare 1873-75 och tillhörde Stockholms stadsfullmäktige 1865-83 samt styrelsen för Tekniska skolan i samma stad 1867-74. Han var medlem af centralkommittéerna för utställningarna i Stockholm 1866, Paris 1867, London 1871, Köpenhamn 1872 (då han äfven var Sveriges kommissarie), Wien 1873 och Philadelphia 1876, hvarjämte han tjänstgjorde som prisdomare vid de flesta af dessa. Han blef 1872 led. och 1899 hedersled. af Landtbruksakad. 1. --rn.* Lundström. 1. Karl Herman L., bergstekniker, f. 1828 i Stockholm, d. 1902 i Filipstad, blef filos, doktor i Uppsala 1851, auskultant i bergskollegium s. å. och anställdes 1854 som lärare i kemi och mineralogi vid bergsskolan i Filipstad, där han 1860--90 var ord. föreståndare och inlade stora förtjänster om undervisningen. Skicklig mineralog och grufkarl, blef L. 1875 grufingenjör i västra (dåv. 7:e) bergmästardistriktet och var bergmästare där 1890--93. L. var 1882--87 led. af riksdagens Andra kammare samt från 1889 till sin död led. af Första kammaren; under flera riksdagar var han led. af lagutskottet. 1901 kreerades L. vid Uppsala universitet till filos. jubeldoktor. 2. Anders Herman L., son till L. l, teolog, kyrkohistoriker, f. 28 nov. 1858 i Filipstad, blef student i Uppsala 1877, filos, kandidat 1881, teol. kandidat 1888, komminister i Helga Trefaldighets församling 1889 och därjämte 1893 docent i kyrkohistoria. Han utnämndes 1898 till professor i kyrkohistoria vid Upnsala universitet och blef 1909 förste teol. professor och domprost. Som kyrkohistoriker har han haft stor betydelse både genom egna arbeten och genom att energiskt göra krafvet på modern historisk kritisk metod gällande; särskildt beträffande utforskandet af svenska kyrkans historia kan med L. ett nytt skede sägas ha begynt. Om hans insatser i detta afseende se vidare art. Kyrkohistoria, sp. 499, och Kyrkohistoriska föreningen. L. har författat bl. a. Laurentius Paulinus Gothus, hans lif och verksamhet (3 bd, 1893--98), Bidrag till svenska kyrkans historia ur inrikes arkiv (i "Hist. tidskr.", 1894, 1897), Undersökningar och aktstycken, bidrag till svenska kyrkans historia (1898), Magister de Hussinetz' Hist. gestorum Christi (s. å.), Skisser och kritiker (1903), samt en mångfald undersökningar i "Kyrko-historisk årsskrift", "Kyrklig tidskrift", "Kult och konst", "Dansk teologisk tidsskrift", "Festskrift till C. A. Thorén", m. fl., äfvensom artiklar i Haucks "Realencyklopädie", Meusels "Kirchl. handlexikon" och Nielsens "Kirkeleksikon for Norden". L. har dessutom sedan 1900 redigerat