1431 Lunds universitet 1432 af Karl XI:s förmyndarregering. Efter Karl X Gustaf fick det nya universitetet namnet Academia Carolina. I öfverensstämmelse med biskop Win-strups förslag uppläts till betryggande af lärosätets ekonomiska bestånd hela Lunds domkapitels betydliga jordegendom, hvilken successivt borde komma universitetet till godo - en ansenlig gåfva af icke mindre än omkr. 1,200 gårdar. - Lunds universitets äldsta styrelseförfattning och privilegier - utfärdade samma dag som stiftelseurkunden - voro af väsentligen samma innehåll som de, hvilka gällde för Uppsala, hvars konstitutioner fastställts 1655. Lunds universitets "Con-stitutioner" af 16G6 fortforo att gälla nära 200 år, hvilket ej undgick att medföra svåra olägenheter. Först 1852 utfärdades nya statut, hvilka i sin ordning ailöstes utaf de förnyade statuten af 10 jan. 1876, dessa åter utaf de nu gällande af 27 nov. 1908. - Det nya lärosätets invigning egde rum på Karlsdagen (28 jan.) 1668. Den utrustning med afseende på lärostolar, h varmed Lunds universitet efter konstitutionernas föreskrift började sin verksamhet, var efter tidens förhållanden ej obetydlig: teol. fakulteten egde fyra professurer, den juridiska och medicinska hvardera två, den filosofiska åtta, alla, utom de två professurerna i matematik, tillhörande den humanistiska gruppen af läroämnen. Frikostigt tillmätt var äfven, som nämndt är, det nya universitetets ekonomiska grundval. Men den senares natur var af den art, att oreda och förvirring i de ekonomiska förhållandena lätt måste uppstå, helst som endast en mindre dol af det anslagna kapitelgodset genast var ledig att tillträda. Sammansättningen af den äldsta lärarpersonalen var äfven föga tjänlig till lärosätets förkofran och svenskhetens befästande i det nyvunna landskapet. De nye professorerna voro dels danskar, förflyttade från domkapitlet och gymnasiet till det nya universitetet med bibehållande af sin förra aflöning, dels tyskar, dels svenskar. De sistnämnde voro till antalet underlägsna. Ständiga tvister inom det så brokigt sammansatta akademiska konsistoriet samt emellan den tyske prokanslern B. Oelreich - en man, som genom sitt inflytande hos M. G. De la Gardie mycket bidragit till universitetets upprättande - och den danske biskopen Winstrup äfvensom förvirrade ekonomiska förhållanden störde den lugna utvecklingen under universitetets första år. Det var föga besökt: studentantalet, som från början uppgått till omkr. 100, höjde sig under dessa år föga öfver denna siffra. Ett europeiskt ryktbart namn hade dock blifvit fäst vid universitetet redan vid dess stiftelse: det var den berömde rättsläraren och historieskrifvaren Samuel Pufendorfs. Hans ryktbara verk "De jure naturae et gentium" utgafs i Lund 1672, och "Londinium Scanorum" gjorde under hans namn först sitt inträde i Europas lärda värld. Jämte Pufendorf torde filosoferna Canutus Hahn och Kristian Papke - den sistnämnde en af vårt lands förste cartesianer - samt matematikern A. Spole, sedermera professor i Uppsala, ha varit de förnämste af universitetets första lärare. - Dess verksamhet afbröts redan 1676 till följd af det pågående kriget med Danmark, hvars mest afgörande slag utkämpades utanför Lund. Kriget slöts genom freden i Lund 1679; men det syntes länge ovisst, huruvida högskolan skulle komma att återupprättas. Då detta omsider skedde, 1682, var det endast tre af de forne professorerna, som återvände, och det hela byggdes på andra grundvalar. Största förtjänsten af högskolans återupprättande tillkommer Winstrups efterträdare såsom biskop i Lund, C. Hahn, den man, som framför andra bidragit till Skånes försvenskning, samt universitetets inflytelserike kansler Erik Lindschöld, som varit utsedd till dess förste eloquentiaB professor. Det var ej utan svårigheter, som återupprättandet utverkades hos den stränge rikshushållaren Karl XI. Universitetets stora jordegendom hade af honom indragits till kronan, och det första villkoret för högskolans återupprättande blef, att kostnaderna så litet som möjligt skulle betunga den svenska staten. Till nödtorftigt underhåll anvisades tiondemedel af skånska socknar, förut anslagna till äldre bildningsanstalter i Lund, samt en obetydlig kvar-lefva af det forna jordagodset. Oegennyttigt afstod biskop Hahn till universitetet den af två skånska härad utgående biskopstionden. Mot slutet af Karl XI:s regering anvisades ytterligare några mindre inkomster från de skånska provinserna. Konungen skänkte därjämte en boksamling, den gripenhielmska, och upplät till universitetsbyggnad Lundagårdshuset, som på platsen för det äldsta ärkebiskopsresidenset byggts för den danske konungens fogde och sedan egts af biskop Winstrup. Dittills hade domkyrkan och dess kapell samt en liten närbelägen byggnad användts till föreläsnings- och konsistoriesalar. Vetenskapliga institutioner hade icke funnits, och det dröjde ännu länge, innan behofvet däraf tillgodosågs. Antalet lärostolar vid det återupprättade universitetet inskränktes väsentligt, i strid mot konstitutionernas föreskrift: 2 teol. professorer tillsattes i st. f. 4; juridiska och medicinska fakulteterna erhöllo hvardera l ledamot, och den filosofiska räknade nu till en början blott 4 ledamöter. Småningom ökades väl lärarnas antal, men universitetets utrustning förblef ända in på 1800-talet af torftigaste slag, till förfång ej endast för dess många lönlösa lärare, hvilka med skäl en gång nämndes "den ömkans-värdaste tiggareparade ibland de öfriga stater i riket", utan för högskolans förkofran i dess helhet. - Med spillrorna af det, som räddats undan för-härjelsen, började återuppbyggandet under Hahns, Papkes, A. Stobaeus' och M. Nordemans nitiska och insiktsfulla ledning. Universitetet hade nu mist sin öfvergångskaraktär; alla dess lärare voro svenskar, och med ifver fullföljdes af dem försvenskningsarbetet. Högskolans betydelse härvid var afgörande: genom där fostrade präster och ämbetsmän infördes svensk odling och nationalkänsla i Sveriges sydligaste landskap. Detta var den förnämsta frukten af universitetets verksamhet under dess första halfsekel. Slutet af det karolinska tide-hvarfvet blef åter bekymmersamt för lärosätet i Lund. Krigets bördor hvilade tungt äfven på lärdomens idkare. Pest och farhågor för fiendens inbrott vållade 1709-13 åtskilliga längre afbrott i högskolans verksamhet. Karl XILs långa vistelse i Lund 1716 och 1717, då hjältekonungen stundom besökte akademiska föreläsningar och disputationer, är visserligen ett lysande minne i universitetets häfder; men de däraf följande bördorna af in-