1443 Lungabscess-Lunge 1444 De sålunda skildrade lungorna omslutas af lungsäcken (pleura), en dubbelviken serös hinna, hvars ena blad är fastvuxet vid lungan, det andra vid brösthålans inre yta eller, rättare, bildar denna. De mot hvarandra liggande, glatta, cellklädda ytorna äro fuktade af kroppsvätska. - Om vissa karakteristiska förändringar, som inom vissa yrken drabba arbetarnas lungor ("kol-lungor", "järnlungor", "stenlungor"), se Damm, sp. 1216, och jfr Yrkessjukdomar. Om sjukdomar i lungan se Lungsjukdomar och Lungsot. 2. Jämförande anat. I sin enklaste form uppträder lungan hos de s. k. lungsnäckorna och några andra snäckformer (se B l ö t d j u r): gälarna ha tillbakabildats, och en del af mantelhålan har ombil-dats till ett andedräktsorgan, i det hvalfvet i denna säck är försedt med ett nät af fina blodkärl, hvilka mynna in i ett större kärl (ven), som återför blodet till hjärtat; denna lungsäck mynnar ut på snäckans högra sida medelst en tillslutbar öppning (spiraculum). - Hos ryggradsdjurens foster uppstår lungan liksom simblåsan, hvilka äro anatomiskt likvärdiga organ, såsom en utstjälpning af främsta delen af tarmkanalen; skillnaden mellan dessa organ på det tidigaste utvecklingsskedet är förnämligast af topografisk art: anlaget till lungan växer ut från tarmens undre, anlaget till simblåsan vanligen från dess öfre sida. Hos några fiskar (lung-fiskarna, se D i p n o i, och vissa ganoider och benfiskar) tjänstgör emellertid simblåsan som verklig lunga: slemhinnan å dess insida bildar talrika veck, som uppbära ett rikt blodkärlsnät; den bibehåller dock sin plats ofvanom tarmen och är antingen oparig eller ofullständigt tudelad. Hos de högre ryggradsdjuren, d. v. s. amfibier, kräldjur, fåglar och däggdjur, är lungan alltid parig; från de lägre till de högre kunna vi följa en småningom försiggående komplikation, som går ut på att förstora den inre, respiratoriska ytan. Sålunda är hos de lägsta (stjärtamfibierna) lungans inre yta vanligen glatt, hvaremot den hos grod-djuren är försedd med framspringande, nät-likt förbundna veck. Medan hos somliga kräl- Fig. 5. Fig. 6. Fig. 7. Fig. 5-7. Schematiserade längdsnitt genom lungorna af en salamanderunge (fig. 5), en sköldpadda (fig. 6) och en människa (fig. 7). djur (t. ex. ödlor) lungan ännu är en säck med en rymlig central hålighet, är hos andra denna centrala hålighet förminskad till ett rör, medan lungans väggar bilda ett svampartadt nätverk, som står i förbindelse med sagda rör. Sin högsta fulländning uppnår lungans byggnad hos däggdjuren (jfr fig. 5-7). 1. G. v. D.* 2. L-e. Lungabscess. Se Lungsjukdomar, sp. 1451. Lungasi, folkstam. Se Kamerun. Lungauerboskap [lo^äuer-], en skäckig bergras af nötkreatur, uppkallad efter Lungau, en del af Murdalen i södra Salzburg. H. F. Lungblåsor, anat. Se Bronker. Lungblödning, med., förutsätter ett utträde af blod inom lungan på ett sådant sätt, att blodet kommer i förbindelse med bronkerna och genom dem med de öfre luftvägarna. En dylik blödning inom lungan kan ske antingen därigenom, att ett blodkärl brister, eller ock vara en följd af, att blodkroppar från lungkapillärerna trängas ut i lungvesiklerna. Lungans blodkärl kunna brista genom yttre våld, t. ex. då knifhugg eller skott tränga in i lungan, eller ock emedan ådrornas väggar genom sjukliga orsaker blifvit abnormt förtunnade, ja stundom på något ställe försedda med utbuktningar (aneurysm, se d. o.), i hvilka en bristning lätt sker. Detta är ofta förhållandet vid sjukdomar inom lungan, såsom tuberkulos, då tu-berkler växa igenom och förstöra blodkärlets vägg, eller vid svulstbildningar inom lungan. Svulster ega f. ö. i sig själfva ofta tunnväggiga och sköra blodkärl. Blodkroppar åter kunna utan egentlig blodkärlsbristning tränga sig ut i lungväfnaden vid höggradiga hyperemier eller "blodfluxioner", såsom vid blodproppsbildningar i lungorna, vid relativ blodstockning (se d. o.) inom lungan på grund af andra orsaker, t. ex. svårighet för af flödet vid höggradiga hjärtfel. - Alla sjukdomar, som åstadkomma hålrum inom lungorna, såsom lungtuberkulos, abscesser, brand, gynna naturligtvis uppkomsten af blödningar. Slutligen kunna ock blödningar från luftvägarna uppkomma därigenom, att blodkärl från omgifningen brista inåt i en bronk. Detta är ej sällan förhållandet vid aneurysm på stora pulsådern, aorta. Blödningar, orsakade däraf, äro helt naturligt på grund af storleken hos det brustna blodkärlet (aorta) de största och farligaste och medföra vanligen omedelbar död genom kväfning med blod. Eljest är lungtuberkulos praktiskt sedt orsaken till de flesta lung-blödningar, som ej framkallas af yttre orsaker (våld o. d.). Dessa blödningar äro vanligen i lungtuberkulosens tidiga stadium små och ge sig till känna genom blodhostning eller blodspottning, men kunna i sjukdomens senare period (kavern-1. hålbildningsperioden) bli direkt lifsfärliga genom kväfning på grund däraf, att den bristande ådern då är större. Man har ock iakttagit lung-blödningar hos kvinnor, hvilka tydts som vikarierande menstruationsblödningar. Denna fråga väntar ännu på sin slutliga utredning. Dylika blödningar böra med försiktighet bedömas. Lungblödning är nämligen vanligtvis ett allvarligt sjukdomssymtom och fordrar, så fort den är något mera betydande (en tesked eller mera blod på en gång), absolut stillhet (sängläge) af den sjuke, tills läkare hunnit afgöra dess orsak och behandling. L H- Lungbrand, med. Se Brand 3 och Lungsjukdomar, sp. 1452. Lungböld. Se Lungsjukdomar, sp. 1451. Lunge, dansk adlig ätt från 1200-talet, utslocknade på svärdssidan 1480, men dess sista kvinnliga