1465 Lunnevad-Luossavaara 1466 Vid fågelbergen häckar lunnefåeeln hufvudsakli-gast i gångar och småhål i stenröset vid bergets fot. Den simmar och dyker med ovanlig färdig: het, flyger oftast mycket lågt öfver vågorna, hvarvid den skär dem med näbben samt med vingar och fötter slår i vattnet, men kan, då det faller den in att lyfta sig högre upp i luften, med surrande rörelser af de korta vingarna flyga ganska snabbt. Fågelns föda utgöres af små blötdjur och fiskar, med hvilka senare den uppföder sina ungar. Dessa ligga kvar i boet, tills de bli fullvuxna, och äro mycket feta, hvarför de flitigt fångas och insaltas till vinterföda af folket i de trakter, där lunnen häckar. Ungarna ha, medan de ligga i boet, ett egendomligt läte, som ljuder ohyggligt. C. R. S.* Lunnevad, manlig och kvinnlig folkhögskola i förening med landtmannaskola i Sjögestads socken, Östergötlands län, först (sedan 1868) förlagd till Herrestad i västra Östergötland, öppnades vid L. 1872. Elevantalet har 1901--11 varit sammanlagdt 825. Föreståndare är sedan 1881 H. Odhner. Lunnkälke, lätt släpkälke för kortare släpning af timmer, som med främre ändan hvilar på kälken och med den bakre släpar på marken. -- Lunnväg, mindre väg, hvarpå timret släpas (lunnas) till den stora basvägen för timmerdrifningen. H. J. Dft. Lunois [lynwa'], Alexandre, fransk målare, litograf, f. 1863 i Paris, studerade vid École des beaux-arts samt i Holland, Spanien och Algeriet. Sin största betydelse har L. genom sina litografier. Han återuppiifvade det litografiska tuschmaneret, som blifvit omodernt och ansågs förlegadt, och öfverförde det äfven på litografier i färg. Bland hans bilder i svart och hvitt äro scener ur parislifvet, cirkuslifvet och den "holländska sviten" - den sistnämnda med utsökta stämningar. Till färgtrycket öfvergick L. i sina blad från Algeriet, Marokko, Spanien - tjurfäktningsscener, arbeterskor, dansöser. Äfven L:s pasteller och oljemålningar uppenbara hans mångsidighet och koloristiska känsla. Hans berömda illustrationer, bl. a. till Madonnan från Harancourt, La légende dorée, Souvenir d'un canotier m. m., ha en fullt litografisk karaktär. L. är representerad i Luxem-bourggalleriet med pasteller och i museet i Budapest med oljemålningen Tjurfäktning. G-g N. Luns, Lunsring. Se Fordon. Lunta, ett fordom brukligt antändningsmedel för handeldvapen och kanoner. Luntan tillverkades af hamp- eller linblånor, hvaraf tre tjockt spunna garn sammanslogos och kokades i en lut af salpeter, osläckt kalk m. m. Luntan förvarades upplindad på en s. k. luntstake. En vid sin luntstake fäst brinnande lunta brukade å örlogsfartygens batterier ständigt finnas stående i en s. k. luntbalja l. läskbalja (se d. o.), fylld med vatten. För att vaka öfver elden utsattes en s. k. luntpost. L. H.* Luntbalja. Se Läskbalja. Luntertun (äfven kalladt Rynestadh), under medeltiden en icke obetydlig stad strax n. om det nuv. Ängelholm, har sannolikt haft sin blomstring under det skånska sillfiskets tid, men nämnes föga i de skandinaviska ländernas historia. Den omtalas första gången 1471 i ett bref från ärkebiskop Tuwe ang. ett nytt kapell i staden. Kristian II upphäfde 1516 dess stadsprivilegier och befallde, att dess invånare skulle flytta till Ängelholm, som samtidigt fick sina privilegier, och att kyrkan skulle nedbrytas och ödeläggas. L. hade en större hamnplats vid Rönneåns utlopp i Skelderviken, hvarest rester af gammalt pålverk anträffats. Namnet fortlefver i en gammal bondgård i Barkåkra socken, strax intill hvilken spåras kvarlefvor af den raserade kyrkan, söndriga tak- och murtegel m. m., och ej långt därifrån på en holme ligger en kulle, som förmodas innesluta lämningarna efter ett slott, i hvars hägn staden lefde. Wbg. Luntlås. Se Handeldvapen, sp. 1311. Luntpost. Se Lunta. Luntstake. Se Lunta. Lunula (dimin. af lat. luna, månen; "den lilla månen"). Se Hud, sp. 1200. Lunulæ Hippocratis, mat. Se Hippokrates' halfmånar. Lunzenau [lo'ntsen-], stad i sachsiska kretsen Leipzig, vid Zwickau-Mulde. 4,127 inv. (1905). Väfskola. Textilindustri. J. F. N. Luoktanjarkajaure, insjö i Lappland. Se Lule älf. Luopiois [lo'åpiåjs], kapell under Hauho imperiella pastorat i Tavastehus län, Finland. Landareal 292 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,309 pers. (1909). A. G. F. Luossavaara [-vāra; af fi. luossa, lax, och vaara, berg], ett betydande järnmalmsberg i Jukkasjärvi socken af Torneå lappmark, beläget omkr. 4 km. n. om Kirunavaara (se d. o.), hvarifrån det skiljes genom sjön Luossajärvi. Bergets högsta topp reser sig 229 m. öfver sjöns yta och 730 m. ö. h. Fyndigheten utgöres af en mer än 1,200 m. lång och ända till 58 m. bred järnmalsstock, som dels ligger bar i bergets topp, dels här och där blottats genom jordrymningsarbeten. I geologiskt afseende är förekomsten nästan analog med Kirunavaara, men malmen är i allmänhet mindre fosforförande än Kirunamalmen. Då L. aldrig varit föremål för industriell brytning, känner man malmens beskaffenhet endast genom de mindre försvars- och undersökningsarbeten, som utförts under de senaste årtiondena. Dessa undersökningar ha visat en järnhalt af 65 à 70 proc. och en fosforhalt af 0,004 à 4,9 proc.; de låga och de höga fosforhalterna förekomma i en för ett rationellt tillgodogörande af malmen ganska besvärande blandning, men i stort sedt har genomsnittsfosforhalten beräknats till omkr. 0,05 proc. Den blottade delen af fyndigheten har en area af 25,000 kvm., och den befintliga malmmängden ofvan Luossajärvis yta har uppskattats till 22 1/2 mill. ton, förutom de tillgångar, som finnas inom föga eller alls icke undersökta delar af fältet. L. upptäcktes samtidigt som Kirunavaara, och dess historia sammanfaller med detta senares till 1907, då genom aftal mellan svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg--Oxelösund (se d. o.) staten erhöll uteslutande nyttjanderätt till L. malmfält intill 1938 emot förbindelse att under samma tid icke bryta eller låta bryta malm därstädes annat än för förbrukning inom Sverige. Vid utgången af denna 30-års period eger staten rätt att efter godtfinnande behålla ifrågavarande grufvor med full eganderätt och utan lösen, eller ock att återlämna dem till förre egaren.