Luossavaara (och sjön Luossajärvi).

1908 utfördes genom statens försorg undersökningar ang. fördelningen af olika malmkvaliteter inom gruffältet för utrönande af detsammas betydelse för svensk järnhandtering. N. H-g. Luoto [lo'åtå], finska namnet på L a r s m o (se d. o.). Luotonlandet, kronopark i Arjepluogs socken, Malmesjaurs revir, Norrbottens län, har bildats af öfverloppsmarker, som enl. K. M:ts befallningshafvandes afvittringsutslag 1 febr. 1893 och 31 dec. 1898 af satts till kronopark. Nuv. omfattning bestämdes af Domänstyrelsen 29 april och 5 aug. 1902. Benämningen fastställdes af Kammarkollegium 10 juli 1902. Areal 13,101 har. M-g. Lu'para, mlat. Se Louvre, sp. 1171. Lupercalia. Se Lupercus. Lupercus, "vargfördrifvaren", ett binamn för den fornitaliske skogs- och herdeguden Faunus (se d. o.), till hvars ära i Rom årligen 15 febr. firades festen Lupercalia. De därvid tjänstgörande prästerna kallades luperci. Till de fornåldriga bruken vid denna fest hörde, att nämnda präster, omgjordade med de offrade bockarnas fällar, men f. ö. nakna, sprungo genom staden, hvarvid deras möte troddes vara lyckobringande för gifta kvinnor. A. M. A. Lupiae, latinska namnet på staden L e c c e (se d. o. 2). Lupin, bot. Se L u p i n u s. Lupinin, bot. Se Lupinus. Lupinös. Se Lupinus. Lupinus L., Lupin, bot., ett till fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ, hörande släkte af omkr. 100 merendels högväxta örter, som ha mångfingrade blad och i stjälkens spets en utdragen, pyramidlik, upprätt klase af medelstora, ofta välluktande blommor, hvilkas foder är tvåläppigt. Blomkronans köl är spetsig och baljan hårig, något hopdragen emellan fröna. Lupinus-arterna förekomma hufvudsakligen i västra Amerika. L. luteus L., med gula, och L. albus L., med hvita blommor, odlas i södra och mellersta Europa upp till norra Tyskland. De välluktande fröna innehålla ett bitterämne, lupinin, som kan aflägsnas genom frönas stöpning i vatten. Fröna ha äfven användning i folkmedicinen och till kaffesurrogat. Många arter odlas i våra trädgårdar för de vackra blommornas skull. Bland dessa äro L. pilosus, L. mutabilis (se fig.) och L. perennis de oftast förekommande. Lupiner ha på grund af sin förmåga att gå väl till på mull- och kalkfattig sandjord och upptaga stora mängder kväfve ur luften fått stor användning som gröngödslingsväxter (se Gröngödsling). Till foder användas lupiner trots

Lupinus mutabilis.

ett mycket högt fodervärde ej gärna, emedan såväl fröna som grönfodret innehålla ett ämne, som hos djuren (i synnerhet får) förorsakar sjukdom (lupinos). O. T. S. (G. L-m. H. J. Dft.) Lupp (fr. loupe). 1. Fys., en bikonvex lins, då den användes som förstoringsglas (se d. o.). Ibland använder man ett system af två eller flera linser, Cylinderlupp. hvilket då benämnes sammansatt lupp (Fraunhofer, Wilson, Ploessel och Wollaston ha konstruerat dylika). Vid den sammansatta luppen af ser man att jämte stark förstoring oskadliggöra den sfä-