- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1471-1472

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lur ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1471 Lur-Lurö skärgård 1472 flera leder, som hopfogades väl på olika sätt. En lur i Köpenhamns nationalmuseum mäter 2,38 m. i längd. Tjockleken i lurarnas gods är l-1,6 mm. Fig, 1. Bronslur, funnen i dansk torfmosse. (Under ses munstycket.) De omfatta de första 12 "naturtonerna" i 3*/2 oktaver, och denna rad kan ytterligare utvecklas till 22, om de harmoniska undertonerna i basen medtagas. Tonen ligger till karaktären närmast valthorn i höjden och altbasunen i det djupare läget. Förmodligen ha lurarna blåsts tvåstämmigt; de ha nämligen oftast anträffats parvis och då noga stämda i samma tonhöjd. Lurarnas användningssätt Fig. 2. Lurblåsare, hällristning i Bohuslän. framgår af en hällristning i Bohuslän (fig. 2). Jfr Angul Hammerich, "Studier över bronzelurerne" (i "Aarböger for nordisk oldkyndighed osr hist.", 1893), och S. Muller, "Vor oldtid" (1897). - b) Urgammalt, af furuspjälor hopfogadt och näfver-klädt blåsinstrument af långsmal, vanligen konisk form och ända till l-2 m. långt, hvilket begagnas af vallhjonen i Sverige, Norge och Finland, dels till signalering, dels till frambringande af melodier och Fig. 8. Lur(vallhorn) från Dalarna. (Nordiska museet, Stockholm.) ' 'låtar". Instrumentet kallas ock vallhorn (se d. o.). Tonerna äro "naturtoner" (jfr Horn 2). Äfven krumlurar (dubbelböjda o. s. v.) förekomma. Se äfven Spelmanstäflingar. - 2, Med. Se Hörlur. - 3. Sjöv. Se Mistlur. 1. T. J. A. E. F-t. Lur, socken i Göteborgs och Bohus län, Tanums härad. 10,500 har. 2,009 inv. (1910). Annex till Tanum, Göteborgs stift, Vikornas norra kontrakt. Luray-grottan [lorei'-], en 1878 upptäckt stor kalkstensgrotta i nordamerikanska staten Virginia, Page county, nära byn Luray. Den är rikare på droppstensbildningar, stalaktiter och stalagmiter, än någon annan känd g;rotta, och dessa erbjuda med sina skiftande färger (rödt, gult, blått, brunt och snöhvitt) en ytterst praktfull anblick. Strömmar och källor finnas ej, men däremot hundratals bassänger med mycket rent vatten, hvars höjd växlar efter årstiderna och som tyckes sakna allt animaliskt lif. Temperaturen är 12,2° C. liksom i Mammuthålan i Kentucky. Luften är mycket ren, och man har i terapeutiskt syfte pressat in densamma i det närbelägna Limairsanatoriet. Den del af grottan, som är tillgänglig för besökande (18-20 tusen årligen), har elektrisk belysning. (J- F. N.) Lure [lyr], arrondissemangshufvudstad i franska dep. Haute-Saöne (Franche-Comté), nära Ognon, en biflod till Saöne. 5,178 inv. (1901). College. Textilindustri. J. F. N. Lurendreja (af Hy. lur renare j en), smuggla. Lurer, folkstam. Se Kurderna, sp. 307, och L u r is t a n. Lurgan [15'ggn], stad i irländska grefsk. Armagh, prov. Ulster, s. om Lough Neagh, 32 km. v. s. v. om Belfast. 11,782 inv. (1901). Linneindustri. Lur; Buzurg, L. K u t s c h i k. Se L u r i s t a n. Luristan, provins i västra Persien, emellan Kirmanschahan i n. och Arabistan i s., Irak Adjemi i ö. samt turkiskt område i v. Landet är ett bergigt och ännu föga kändt högland kring mellersta och öfre Kercha. Mellan Zagrosbergens parallella kedjor ligga flera fruktbara slätter, vattnade af tillflöden till Kercha, Kanin och Disful, L:s viktigaste floder. Omkr. 39,000 kvkm. Den södra delen kallades förr Luri Buzurg ("Stora L."), nu till hufvudsaklig del bebodd af bachtijarer, norra delen var känd under namnet Luri Kutschik ("Lilla L."), bebodt af lurer, som anses vara Persiens urinvånare, med en blandning af semitiskt blod. Deras språk är en dialekt af persiskan och skiljer sig föga från kurdiskan. I likhet med kurderna ha lurerna rofgiriga vanor, ett oroligt och obändigt lynne samt motvilja för ett bofast lefnadssätt. De bo i tält och idka boskapsskötsel. För jordbruk hysa de förakt och öfverlämna åt sina kvinnor jämte annat gröfre arbete att sköta det obetydliga jordbruk de ha. Männen däremot befatta sig icke med något nyttigt arbete och gå ständigt beväpnade, alltid redo till plundring. De oupphörliga fejderna mellan stammarna göra landet osäkert, och invånarnas uppror mot centralregeringen ha ofta förorsakat fullständigt afbrott i förbindelsen emellan de särskilda distrikten. Ehuru till namnet muhammedaner af schiiternas sekt, visa lurerna föga vördnad för Muhammed och koran. Stora L. var en oberoende stat under Fazlevich-atabegerna 1160--1424, och dess hufvudstad var Idaj, nu ruinhögar vid Malamir (Amir), omkr. 100 km. s. ö. om Schuschter. (J. F. N.) Lurlei flörlaj]. Se L o r e l e i. Lurö kloster. Se Lurö skärgård. Lurön. Se Lurö skärgård. Lurö skärgård, en i Vänern mellan Värmlands-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 23 02:04:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0796.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free