Lushai hills [lu'ʃai hi'ls], ett bergigt distrikt i Östra Bengalen och Assam, brittiska Indien, vid gränsen mellan Assam och Burma. 18,718 kvkm. 82,434 inv. (1901). Höjderna äro till större delen bevuxna med tät bambuvegetation, men i östra delen finnas öppna gräsmarker med lundar af ek och fur jämte rhododendron. Befolkningen utgöres af lushai och besläktade stammar. Från äldsta kända tider voro kuki den ursprungliga befolkningen, och lushai uppträdde först 1849 inom området, men ha sedan dess visat sig vara en af de mest oroliga stammarna på Indiens nordöstra gräns, och först efter krigsoperationerna i början af 1890-talet ha de pacificerats. Det walesiska presbyterianska missionssällskapet har verkat bland dem sedan 1897, och de ha visat stor mottaglighet för undervisning. Hela antalet lushai i Assam var 1901 nära 64,000. Wbg. Lusiadas [losi'adaʃ], portugisiska namnet på lusitanerna (d. v. s. portugiserna i äldre tider). Se Lusitaner. -- Os Lusiadas, en berömd hjältedikt ("Lusiaderna") af Camões (se denne). Lusignan [lysinjã'], stad i franska dep. Vienne (Poitou) vid Vanne, 27 km. s. v. från Poitiers. 1,249 inv. (1901; som kommun 2,063 inv.). Ruiner af ett gammalt feodalslott, grundlagdt enligt traditionen af fen Melusina, enligt historiska handlingar af Hugo II af L. Under hugenottkrigen intogs det 1574 af hertigen af Montpensier och förstördes. (J. F. N.) Lusignan [lysinja'], en gammal adelssläkt från Poitou i Frankrike, hvars hufvudman kallades "sire de L." efter slottet L. (se föreg. art.). Släkten innehade länge grefsk. Marche och Angouléme, men var sedan början af 1300-talet icke vidare bemärkt i Frankrike. Till denna ätt hörde Guido af L. (se d. o.), som blef konung af Jerusalem 1186 och af Cypern 1192. Han vardt stamfader för en kunglig dynasti i österlandet, hvilken under 1200-talets senare hälft tidtals var erkänd som innehaf-vare af Jerusalems konungakrona. Den utdog 1267 på manliga linjen med konung Hugo II af Cypern. Ättlingar på kvinnolinjen regerade på Cypern ända in i senare hälften af 1400-talet (jfr G o r-naro), och en sidogren af linjen innehade 1345 -75, till följd af gifte, riket Lill-Armenien. Jfr C a l fa. (L. M. B.) Lusingando [losinga'ndå], it., mus., smekande. Lusitaner, folkstam i det forna Spanien (se Hispaner), efter hvilken romarna kallade en provins i halföns västra del Lusitania, ung. motsvarande det nuv. Portugal. Jfr Lusiadas. Lusitanska legionen. Se Loulé 1. Lusoi', stad. Se K a l a v r y t a. Luspberget, kronopark i Stensele socken och revir, Västerbottens län, afsatt till kronopark af öfverloppsmark enl. K. M:ts befallningshafvandes afvittringsutslag 8 febr. 1888. Benämningen fastställdes af Kammarkollegium 13 okt. 1891. Areal 5,673 har. _ M-g. Luspen, kronopark i Vilhelmina socken och revir, Västerbottens län, afsattes till kronopark af öfverloppsmark enl. K. M:ts befallningshafvandes afvittringsutslag 5 febr. 1887. Benämningen fastställdes af Kammarkollegium 13 okt. 1891. Areal 6,308 har. M-g. Luspforsen, fall i Ume älf vid dess utflöde ur Stor-Uman, vid Luspbergets kronopark, 8,5 km. från Stensele kyrkoplats, har en fallhöjd af 6,6 m. och beräknas ha en industriell medelvattenmängd af 47,5 kbm. i sekunden, hvilket ger 3,135 hkr. Wbg. Lusse. Se Lussi. Lussem, namn på Dnjepr (se d. o.). Lussi (Lusse), Lussidagen, Lussimässan. Se Lucia, helgon. Lussin [lo-], serbo-kroat. Lošinj, en till österrikiska markgrefskapet Istrien hörande ö i Quarnerobukten af Adriatiska hafvet, s. om ön Cherso. Den är bergig (Monte Ossero 588 m.), 38 km. lång, men i medeltal blott 2,5 km. bred, på ett ställe knappt 300 m. 72,5 kvkm. 11,615 inv. (1900), italienare och serbokroater, hvilka lefva af sädes- och fruktodling, fiske och sjöfart (de äro högt ansedda som sjömän). Hufvudort är Lussinpiccolo (slav. Lošinj mali), med nautisk skola och astronomiskt observatorium samt rymlig hamn. 7,348 inv. (1900). Under senare år har staden blifvit en besökt klimatisk kurort med hafsbad (2,600 gäster årligen). -- S. ö. därom ligger staden Lussingrande (slav. Lošinj veliki), med 2,385 inv. (1900). Med Veglia och Cherso bildar ön ett förvaltningsområde i Istrien. (J. F. N.) Lussingrande [lo-]. Se Lussin. Lussinpiccolo [lo-], stad. Se Lussin. Lussjuka. Se F t i r i a s i s och Löss, zool. Lussy [lyssi], Mathis, fransk musikskriftställare, f. 1828 i Schweiz, d. 1910, länge musiklärare i Paris, utgaf intressanta skrifter, i hvilka han dels försökte göra pianospelets teknik till ett tankearbete i st. f. en torr mekanik (Exercises de mécanisme, 1863), dels sökte filosofiskt förklara det musikaliska uttryckets element (Tratte de Vexpres-sion musicale, 1873; 7:e uppl. 1897). 1880 erhöll han jämte E. David det af Paris-akademien utsatta priset för den bästa bearbetningen af notskriftens historia (Histoire de la notation musicale, utg. 1882). 1902 bosatte han sig i Montreux, Schweiz. Vidare utgaf han L'anacrouse dans la musique möderne (1903). A. L.* Lust, psyk. 1. En tendens hos viljan till en viss handling. — 2. Behaglig känsla, lustkänsla (se Känsla). 1 o. 2. S—e. Lustfyrverkeri. Se Fyrverkeri, sp. 148. Lustgas, vetenskaplig benämning på kväfoxidul (se d. o. och Bedöfningsmedel, sp. 1165—66). Lustjakt. Se Yacht. Lustkutter, enmastadt, kutterriggadt fartyg, som är byggdt uteslutande för nöjessegling. Lustläger, öfningsläger för någon furstlig persons nöje, numera ersatt af fälttjänstöfningar. Lustmord, ett sådant mord, som har sitt upphof i det slags sexuella abnormitet, som plägar kallas sadism, och kännetecknas däraf, att den sexuella retningen är i större eller mindre grad betingad af en association med föreställningar om att tillfoga annan kroppslig smärta. Medan de kriminella uttrycken af denna abnormitet vanligen stanna vid mer eller mindre svårartade former af misshandel, stegras de i extrema fall ända till ett öfverlagdt dödande af annan under mer eller mindre ohyggliga former. N. S—g.