dem ausgange des mittelalters" (8 bd, 1876--94; mer än 20 uppl.) med dess svartmålning af reformationen. Konvertiten G. G. Evers skref den största katolska L.-biografien, "Martin Luther. Lebens- und charakterbild von ihm selbst gezeichnet in seinen eigenen schriften und correspondenzen" (6 bd, 1883--91), en pamflett. Ytterligheten nåddes af den eljest ansedde pater F. H. S. Denifle i "Luther und luthertum etc." (I, 1904, 2:a uppl. 1906; II, utg. af A. M. Weiss, 1909), den gröfsta smädeskrift, om ock med åtskilligt vetenskapligt värdefullt. På Denifle stöda sig de flesta nya katolska biografierna, t. ex. den franska af A. Christiani (1908). I formen mera moderat och med anspråk att vara den första verkliga L.-biografien är jesuiten H. Grisars (I--II, 1911, del III under tryckning). ^{Hj. H--t.} Af psalmerna i den 1524 utgifna tyska psalmboken hade L. själf författat 18; och det var med synnerlig nitälskan han därmed lade grunden till den lutherska församlingens härliga kyrkosång, hvilken han ordnade med tillhjälp af Konrad Rupff och Johann Walther. Hans kärlek till musik har ock nästan öfvergått till ordspråk. "Det lider intet tvifvel" -- skrifver han till Ludwig Senfl -- "att ett frö till många goda dygder gömmes i sådana sinnen, som äro musiken tillgifna; men de, som icke röras af henne, dem håller jag för stockar och stenar". Han kallar musiken en af Guds skönaste gåfvor och sätter henne i rang näst teologien. Därför befordrade han sången och understödde den i alla skolor, inrättade nya kantorat och sökte gifva de s. k. "kurrendesångarna" (se Kurrende) en bättre organisation. Att däremot L., vid sidan af sin stora begåfning såsom andlig skald, också skulle egt den af melodiuppfinnare, därför finnes intet enda säkert bevis. De vittnesbörd från hans samtida, som åberopats, säga i själfva verket ingenting annat, än att han "tillagt melodier", "bragt sångerna till melodi", "inrättat noterna till texten efter accent och concent" o. s. v., hvarmed icke är sagdt, att han själf komponerat melodierna. Antalet honom tillskrifna melodier har ock småningom reducerats. Under det man före Rambachs tid tillerkände honom 32 melodier, talar Rambach om 24. Schillings musiklexikon vill blott veta af 6, och efter Winterfeld och Kock återstodo blott 3 såsom antagliga, nämligen "Ein’ feste burg ist unser Gott", "Jesaia dem propheten" och "Wir glauben all’ an einen Gott". Af dessa har man emellertid funnit den sista melodien -- åtminstone i helt liknande ge alt -- i bruk redan hundra år före reformationen, och den egentliga Lutherkoralen, "Ein’ feste burg" ("Vår Gud är oss en väldig borg"), har W. Bäumker i "Monatsheft für musikgeschichte" (1880) sökt visa vara skickligt sammansatt af melodibitar ur ett Graduale romanum. Emellertid har man på senare tiden gått till öfverdrift i ifvern att frånkänna L. all själfständig andel i koralkompositionen; en tillfällig öfverensstämmelse i några melodisteg andrages som bevis för att han öst ur äldre källor. Se Spitta, "Ein’ feste burg" (1905). ^{A. L.}* 1846, vid högtidlighållandet af 300-årsminnet af L:s död, bildades i Tyskland flera Lutherstiftelser (Lutherstiftungen) för fattiga föräldralösa barn. Af dessa stiftelser sysselsätter sig den i Leipzig äfven med utgifvande och spridande af L:s skrifter. Den 4:e Luthers-sekelfesten (1883) föranledde bildandet af en Allgemeine Deutsche Lutherstiftung, som har till mål att bereda uppfostran åt barn af evangeliska präster och lärare. -- Samtida porträtt af L. utgingo från hans vän L. Cranach d. ä. och i otalig mängd från dennes verkstad (kopparstick, träsnitt, oljemålningar, de senare dels i bröstbild, dels i helfigur och stundom i sammanhang med en större komposition, såsom altartaflan i Wittenbergs stadskyrka; jfr ofvan sp. 1488--89 samt art. Cranach). På 1800-talet ha rätt många tyska målare, framför allt König ("Luther-König"), Lessing och Bauer, framställt L. i olika åldrar och situationer. Af Luthermonument må särskildt nämnas stoderna i Wittenberg (1821; af Schadow) och Worms (1868, af Rietschel; se pl. VII till art. Bildhuggarkonst). L.-statyer äro jämväl resta i Möhra (1861; af Ferd. Müller), Eisleben (1883; af Siemering), Leipzig (dubbelstaty med Melanchthon, 1883; af Schilling), Dresden (1885; efter Rietschel), Magdeburg (1886; af Hundrieser), Erfurt (1890; af Schaper), Eisenach (1895; af Donndorf), Berlin (s. å., med 8 bifigurer; af Otto och Toberentz) och Hannover (1900; af Dopmeyer). -- Redan på 1500-talet förhärligades L. i flera dikter, främst af Hans Sachs i "Die wittenbergisch nachtigal" (1523), men vardt äfven föremål för håndikter, bl. a. Murners "Von dem grossen Lutherischen narren" (1522). Vidare må nämnas M. Rinckarts drama "Der Eislebische ritter" (1613) och i nyare tider Z. Werners skådespel "Martin Luther, oder die weihe der kraft" (1807), A. Bartels’ "Martin Luther, eine dramatische triologie" (1903) och A. Strindbergs drama "Näktergalen i Wittenberg" (1904; äfven på tyska, i 5 uppl.); Strindberg har dessutom novellistiskt skildrat honom i en af sina "Historiska miniatyrer". Den 4:e Luthers-sekelfesten (1883) gaf upphof till s. k. Lutherfestspel (af O. Devrient, H. Herrig m. fl.), som uppförts i 1500-talsstil af folk- och borgarkretsar. L:s födelsehus är afbildadt vid art. Eisleben. Hans namnteckning meddelas å pl. I till art. Autograf. Luther [l<over>o</over>-], Karl Theodor Robert, tysk astronom, f. 1822 i Schweidnitz, d. 15 febr. 1900, blef 1851 direktor efter Brünnow vid observatoriet i Bilk invid Düsseldorf. L. egnade sig hufvudsakligen åt observationer af asteroiderna, af hvilka han 1852--90 upptäckte 24, samt deltog i utarbetandet af de s. k. akademiska stjärnkartor, som af Berlinakademien utgåfvos. För sina vetenskapliga förtjänster erhöll han sju gånger (1852--61) Lalandeska priset af franska Vet. akad., invaldes 1854 till medlem af Royal astronomical society i London och blef 1855 hedersdoktor vid universitetet i Bonn. ^{K. B.} Luther, Alexander Ferdinand, finsk zoolog, f. 17 febr. 1877 i Helsingfors, blef student 1895, filos. kandidat 1900 och licentiat 1904, då han utnämndes till docent i zoologi vid Helsingfors’ universitet. 1903--11 var han därjämte amanuens vid universitetets zoologiska museum. L. har utöfvat flitig, mångsidig och framstående verksamhet inom zoologiens område. Först riktade han sin uppmärksamhet åt faunistiken, särskildt molluskernas, och utgaf Bidrag till kännedom om